Nyår tre
Okej, det är dags för den avslutande delen i bloggserien om nyår och vi har kommit till listdelen/sammanfattningsdelen. Häng med !
Årets resa: Den till Formello med Johan, nästan värd ett eget blogginlägg. Åker tåg från Rom. Hamnar i en håla ute på landsbygden. Ingen aning om var vi ska ta vägen. Går in på internetcafé och googlar var vi är och var de ligger. Börjar gå, inser att det här nog inte var en så bra idé när vi kommit en bit in på en smal landsväg som är ganska vältrafikerad. Går tillbaks via en åker, Johan stannar och säger: ”Shh, jag hörde nåt”, ormar och sånt aldrig varit min starka sida så blir livrädd. Börjar springa. Åker buss tillbaks till en annan tågstation. Åker tåg till en annan station (som är stationen före den vi gick av först). Frågar busschaufför om vägen, han blir glad för att vi ska till Lazios träningsanläggning. Åker buss. Johan lyckas på något sätt se gatunamnet från bussfönstret när en annan dåre ska av och vi skyndar oss av. Börjar trampa. Börjar bli kissnödig. Kommer fram, höga murar men vi får ändå en viss inblick på träningsanläggningen där världens vackraste lag tränar. Stort. Kissnödig. Trampar tillbaks till busshållplatsen. Kissnödig. Efter 30 min undrar vi om bussen kommer komma, samtidigt har Marco Ballotta åkt förbi två gånger. Bussen kommer. Tillbaks på den första tågstationen. Kissnödig. Åker tåg till Rom. Framme. Springer till en toalett på Termini. Kissar. Lycklig över resa och kissning.
Årets match: Korpen någon gång under våren, kan till och med ha varit 2007 men det struntar vi i. Fruktansvärt bakrus (bakrus är ett ord min fader brukar använda när han ringer mig på söndagar), mår extremt dåligt på bussen på vägen dit. Orkar inte värma upp. Lyckas på något sätt göra två mål i första. Sen slår jag ihop knä mot knä med nån dåre och får kliva av.
Årets halleluja-moment: Romderby. 92 minuten. Valon Behrami. 3-2. På plats. Glädje.
Årets genombrott: Robin Söder, inte riktigt som en blixt från klar himmel men ändå så ung och så bra. Detta för tankarna tillbaka till Alandia cup med Islingby, en tolfteplats i skytteligan och medtankar till dom två lirarna som bröt benet. På den tiden var man också ung och bra.
Årets konsert: Håkan, sen är frågan vilken och där har vi svårt att bestämma oss.
Årets nästbästa konsert: Gianna Nannini, Palazzo dello Sport, Rom. Jag, Johan, två-tre italienska damer var i extas. Svårt att uppskatta publiksiffra men övriga säg femtusen var lite lugnare.
Årets spel: Metal Gear Solid 4, det är sällan jag blir tårögd under tv-spel men det här var något extra. Mer behöver inte sägas.
Årets Peace and Love-grej: Han stollen som sjunger i mustasch pekar på blåvitt-flaggan som Johan och jag håller upp redan under första låten. När låten är klar drar han till med Sveriges bästa fotbollslag och pekar på oss som givetvis håller upp flaggan. Stor succé. Sen gick vi och köpte grogg. Funderar dock än idag på om han pekade eller sa något nån mer gång och hur reaktionerna isåfall blev när han insåg att vi var borta.
Årets film: Wall-E, fantastisk.
Årets dryck: Amaretton kom för att stanna, dock chockad på juldagen när vi fick is i. Bara i Borlänge..
Årets restaurang: Den i Turin som hade underbar pizza, underbar mozzarella och fruktansvärt fin öl i Birra Morettin.
Årets öl: Såklart Birra Moretti, stark bubblare dock i Brutalis.
Årets innetrend: Sodastreamvatten, Disney Channel, mjukisbyxor.
Årets tv-kanal: Disney Channel med stora konkurrenter i Raiuno, Raidue, National geographic HD, Discovery HD, Discovery travel & living. Fantastiska allihop.
Årets stolle: GW när han trampar på bal med Italien matchtröja istället för skjorta under fracken.
Årets smeknamn: Jakob med filten kördes det hårt på efter Peace and Love. Filt, mössa och halsduk alltid bra under dom kalla juni-nätterna.
Årets bästa låt: Okej det är ingen ny låt på så sätt men uppträdandet var ju ändå 2008.
Okej det var nog allt, har jag glömt något så ber jag att få återkomma.
Årets resa: Den till Formello med Johan, nästan värd ett eget blogginlägg. Åker tåg från Rom. Hamnar i en håla ute på landsbygden. Ingen aning om var vi ska ta vägen. Går in på internetcafé och googlar var vi är och var de ligger. Börjar gå, inser att det här nog inte var en så bra idé när vi kommit en bit in på en smal landsväg som är ganska vältrafikerad. Går tillbaks via en åker, Johan stannar och säger: ”Shh, jag hörde nåt”, ormar och sånt aldrig varit min starka sida så blir livrädd. Börjar springa. Åker buss tillbaks till en annan tågstation. Åker tåg till en annan station (som är stationen före den vi gick av först). Frågar busschaufför om vägen, han blir glad för att vi ska till Lazios träningsanläggning. Åker buss. Johan lyckas på något sätt se gatunamnet från bussfönstret när en annan dåre ska av och vi skyndar oss av. Börjar trampa. Börjar bli kissnödig. Kommer fram, höga murar men vi får ändå en viss inblick på träningsanläggningen där världens vackraste lag tränar. Stort. Kissnödig. Trampar tillbaks till busshållplatsen. Kissnödig. Efter 30 min undrar vi om bussen kommer komma, samtidigt har Marco Ballotta åkt förbi två gånger. Bussen kommer. Tillbaks på den första tågstationen. Kissnödig. Åker tåg till Rom. Framme. Springer till en toalett på Termini. Kissar. Lycklig över resa och kissning.
Årets match: Korpen någon gång under våren, kan till och med ha varit 2007 men det struntar vi i. Fruktansvärt bakrus (bakrus är ett ord min fader brukar använda när han ringer mig på söndagar), mår extremt dåligt på bussen på vägen dit. Orkar inte värma upp. Lyckas på något sätt göra två mål i första. Sen slår jag ihop knä mot knä med nån dåre och får kliva av.
Årets halleluja-moment: Romderby. 92 minuten. Valon Behrami. 3-2. På plats. Glädje.
Årets genombrott: Robin Söder, inte riktigt som en blixt från klar himmel men ändå så ung och så bra. Detta för tankarna tillbaka till Alandia cup med Islingby, en tolfteplats i skytteligan och medtankar till dom två lirarna som bröt benet. På den tiden var man också ung och bra.
Årets konsert: Håkan, sen är frågan vilken och där har vi svårt att bestämma oss.
Årets nästbästa konsert: Gianna Nannini, Palazzo dello Sport, Rom. Jag, Johan, två-tre italienska damer var i extas. Svårt att uppskatta publiksiffra men övriga säg femtusen var lite lugnare.
Årets spel: Metal Gear Solid 4, det är sällan jag blir tårögd under tv-spel men det här var något extra. Mer behöver inte sägas.
Årets Peace and Love-grej: Han stollen som sjunger i mustasch pekar på blåvitt-flaggan som Johan och jag håller upp redan under första låten. När låten är klar drar han till med Sveriges bästa fotbollslag och pekar på oss som givetvis håller upp flaggan. Stor succé. Sen gick vi och köpte grogg. Funderar dock än idag på om han pekade eller sa något nån mer gång och hur reaktionerna isåfall blev när han insåg att vi var borta.
Årets film: Wall-E, fantastisk.
Årets dryck: Amaretton kom för att stanna, dock chockad på juldagen när vi fick is i. Bara i Borlänge..
Årets restaurang: Den i Turin som hade underbar pizza, underbar mozzarella och fruktansvärt fin öl i Birra Morettin.
Årets öl: Såklart Birra Moretti, stark bubblare dock i Brutalis.
Årets innetrend: Sodastreamvatten, Disney Channel, mjukisbyxor.
Årets tv-kanal: Disney Channel med stora konkurrenter i Raiuno, Raidue, National geographic HD, Discovery HD, Discovery travel & living. Fantastiska allihop.
Årets stolle: GW när han trampar på bal med Italien matchtröja istället för skjorta under fracken.
Årets smeknamn: Jakob med filten kördes det hårt på efter Peace and Love. Filt, mössa och halsduk alltid bra under dom kalla juni-nätterna.
Årets bästa låt: Okej det är ingen ny låt på så sätt men uppträdandet var ju ändå 2008.
Okej det var nog allt, har jag glömt något så ber jag att få återkomma.
Kommentarer
Trackback