Tidernas längsta inlägg
Vi har en ny läsarfråga eller ja, det kanske mer är en uppmaning/ett förslag/en idé den här gången. Det är Charlie Watts, även kallad Balle, Balley, Ballet och Calle, som har lyckats pricka in en bra tanke bland kommentarerna.
Charlie säger: Jake! jag vill ha en krönika (läs recension, sammanställning, ranking, orsak till placering osv) om de olika em-och vm-krönikorna från år 2000 och framåt. vm-94 kan du också ta med!
Jakob svarar: Givetvis käre Charlie skall jag försöka leverera detta. Jag tar mig även friheten att ta med VM 1990-krönikan som arrangerades i landet med världens bästa liga – då som nu - Italien.
På sistaplats - EM 2000
Sverige kvalar in till ett mästerskap för första gången sen 94, fantastiskt. Därefter tar det roliga slut och krönikan lämnar lika många bestående intryck som Turbo Svenssons fotbollskarriär – det vill säga inga alls. Enda gången det tar sig någorlunda är i semifinalen mellan Italien och Holland när Toldo plockar några straffar och Italien går till final. Finalen vill vi dock gärna glömma lika snabbt som Turkiet – Sverige och den här krönikan.
Höjdpunkter: När England åker ur, Toldos straffräddningar i semifinalen mot Holland, Håkan Mild.
På femteplats - VM 2002
Även denna krönika är det svårt att ta till sig, Andre Pops har visserligen en riktigt bra berättarröst men det är alldeles för klent med bra scener. Framförallt är det tre grejer som förstör mästerskapet och som återspeglar sig i krönikan: domarna (Italien får fyra mål bortdömda i gruppspelet och sen låter dom Sydkorea gå till bronsmatch – det är inget jag gillar att se på), Mattias Jonson som tappar bollen på mittplan och Magnus Hedman som inte orkar slänga sig. Ridå.
Höjdpunkter: När England åker ur, Mellberg och Ljungberg bråkar, Niclas Alexandersson.
På fjärdeplats - VM 2006
Det smärtar att placera denna krönika så lågt när den har så otroligt mycket potential. Men stollen som har producerat den misslyckas tyvärr med allt. Inledningen sätter standarden för hur resten av krönikan är uppbyggd. Citat: ”- Tyvärr är det väl inte själva festen man minns allra mest, inte heller svenska mål, tysk perfektion eller italienskt VM-guld. Nej en speciell händelse i själva finalen sitter allra mest på näthinnan. Jag minns en Zidanesk skalle och en stor fotbollsspelares bittra slut. ” En och en halvminut senare kommer en psykolog in och börjar snacka om Zidane. VM:s bästa match mellan Holland och Portugal med 4 röda och 16 gula målas upp som tråkig match av Lindeborg (som borde hålla sig till pingis och simning). Finalen överspeglas av Zidane och att det är just Italien som vinner räddar mycket av krönikan då stollen som producerade den verkar vara en stor Italienhatare. Vem minns Zidanes skalle idag ? Inte jag, jag minns Grossos avgörande straff. Skandal SVT.
Höjdpunkter: När England åker ur, Italiens VM-guld, Grande Grosso, Cannavaros försvarsspel, Holland-Portugal.
På bronsplats - EM 2004
I Andre Pops sista krönika öppnar man starkt med Sverige-Bulgarien och scener som väcker håret på armarna och förvandlar pungen till pansar. Det rullar sen på med en utvisad Totti, en spyende Zidane och en naken portugis. Det som dock lyfter denna krönika är framförallt Lasse Granqvist underbara referat på dom flesta av målen och Ibras klack. Känslan i detta mästerskapet var ändå att det kunde gått hela vägen vilket man fortfarande känner när man ser krönikan. Men det sket sig när Andreas Jakobsson fegade ur i straffsparksläggningen och lät Olof kliva fram.
Höjdpunkter: När England åker ur, Zlatans klack, Lasse Granqvist.
På en trevlig silverplats - VM 1990
Det räcker med att se invigningen från San Siro och höra Jane Björcks röst för att fastna. När sedan Stadio Olimpico dyker upp i bild blir man närmast tårögd, fotbolls-VM hade hittat hem. Att Sverige tågar ut med 1-2 spelar ingen roll, reportaget inför semifinalen mellan Italien och Argentina i Neapel slår det mesta tv-sporten producerat på senare år. Kort och gott en fantastisk krönika.
Höjdpunkter: När England förlorar bronsmatchen mot Italien, Glenn Strömberg gör ett underbart mål mot Skottland, Roberto Baggio är kung, en gammal dam tycker Maradona är ojämn, Toto Schillaci, Jane Björck, VM-låten
På självskriven förstaplats – krönikornas krönika - VM 94
När Albert Svanberg för första gången tar till orda och öppnar med ”- Det svenska landslaget landade i San Diego elva dagar före VM-premiären mot Kamerun” skrivs tv-historia. Detta är 1 timme och 33 minuters total njutning där varje ord, varje mening och varje bild läggs på minnet. Albert Svanberg och Mats Nyström lyckas med allt. Mer behöver inte sägas, outstanding.
Höjdpunkter: England är inte med, Tomas Brolin, Albert Svanberg, domare Karlsson varnar fel spelare, hela krönikan.
Jag hoppas att detta var ett tillräckligt svar Charlie.
Förövrigt, Mike tipsar om dagens skönaste artikel. Svaret på den första frågan där känns som damfotbollen i ett nötskal.
På återseende !
Charlie säger: Jake! jag vill ha en krönika (läs recension, sammanställning, ranking, orsak till placering osv) om de olika em-och vm-krönikorna från år 2000 och framåt. vm-94 kan du också ta med!
Jakob svarar: Givetvis käre Charlie skall jag försöka leverera detta. Jag tar mig även friheten att ta med VM 1990-krönikan som arrangerades i landet med världens bästa liga – då som nu - Italien.
På sistaplats - EM 2000
Sverige kvalar in till ett mästerskap för första gången sen 94, fantastiskt. Därefter tar det roliga slut och krönikan lämnar lika många bestående intryck som Turbo Svenssons fotbollskarriär – det vill säga inga alls. Enda gången det tar sig någorlunda är i semifinalen mellan Italien och Holland när Toldo plockar några straffar och Italien går till final. Finalen vill vi dock gärna glömma lika snabbt som Turkiet – Sverige och den här krönikan.
Höjdpunkter: När England åker ur, Toldos straffräddningar i semifinalen mot Holland, Håkan Mild.
På femteplats - VM 2002
Även denna krönika är det svårt att ta till sig, Andre Pops har visserligen en riktigt bra berättarröst men det är alldeles för klent med bra scener. Framförallt är det tre grejer som förstör mästerskapet och som återspeglar sig i krönikan: domarna (Italien får fyra mål bortdömda i gruppspelet och sen låter dom Sydkorea gå till bronsmatch – det är inget jag gillar att se på), Mattias Jonson som tappar bollen på mittplan och Magnus Hedman som inte orkar slänga sig. Ridå.
Höjdpunkter: När England åker ur, Mellberg och Ljungberg bråkar, Niclas Alexandersson.
På fjärdeplats - VM 2006
Det smärtar att placera denna krönika så lågt när den har så otroligt mycket potential. Men stollen som har producerat den misslyckas tyvärr med allt. Inledningen sätter standarden för hur resten av krönikan är uppbyggd. Citat: ”- Tyvärr är det väl inte själva festen man minns allra mest, inte heller svenska mål, tysk perfektion eller italienskt VM-guld. Nej en speciell händelse i själva finalen sitter allra mest på näthinnan. Jag minns en Zidanesk skalle och en stor fotbollsspelares bittra slut. ” En och en halvminut senare kommer en psykolog in och börjar snacka om Zidane. VM:s bästa match mellan Holland och Portugal med 4 röda och 16 gula målas upp som tråkig match av Lindeborg (som borde hålla sig till pingis och simning). Finalen överspeglas av Zidane och att det är just Italien som vinner räddar mycket av krönikan då stollen som producerade den verkar vara en stor Italienhatare. Vem minns Zidanes skalle idag ? Inte jag, jag minns Grossos avgörande straff. Skandal SVT.
Höjdpunkter: När England åker ur, Italiens VM-guld, Grande Grosso, Cannavaros försvarsspel, Holland-Portugal.
På bronsplats - EM 2004
I Andre Pops sista krönika öppnar man starkt med Sverige-Bulgarien och scener som väcker håret på armarna och förvandlar pungen till pansar. Det rullar sen på med en utvisad Totti, en spyende Zidane och en naken portugis. Det som dock lyfter denna krönika är framförallt Lasse Granqvist underbara referat på dom flesta av målen och Ibras klack. Känslan i detta mästerskapet var ändå att det kunde gått hela vägen vilket man fortfarande känner när man ser krönikan. Men det sket sig när Andreas Jakobsson fegade ur i straffsparksläggningen och lät Olof kliva fram.
Höjdpunkter: När England åker ur, Zlatans klack, Lasse Granqvist.
På en trevlig silverplats - VM 1990
Det räcker med att se invigningen från San Siro och höra Jane Björcks röst för att fastna. När sedan Stadio Olimpico dyker upp i bild blir man närmast tårögd, fotbolls-VM hade hittat hem. Att Sverige tågar ut med 1-2 spelar ingen roll, reportaget inför semifinalen mellan Italien och Argentina i Neapel slår det mesta tv-sporten producerat på senare år. Kort och gott en fantastisk krönika.
Höjdpunkter: När England förlorar bronsmatchen mot Italien, Glenn Strömberg gör ett underbart mål mot Skottland, Roberto Baggio är kung, en gammal dam tycker Maradona är ojämn, Toto Schillaci, Jane Björck, VM-låten
På självskriven förstaplats – krönikornas krönika - VM 94
När Albert Svanberg för första gången tar till orda och öppnar med ”- Det svenska landslaget landade i San Diego elva dagar före VM-premiären mot Kamerun” skrivs tv-historia. Detta är 1 timme och 33 minuters total njutning där varje ord, varje mening och varje bild läggs på minnet. Albert Svanberg och Mats Nyström lyckas med allt. Mer behöver inte sägas, outstanding.
Höjdpunkter: England är inte med, Tomas Brolin, Albert Svanberg, domare Karlsson varnar fel spelare, hela krönikan.
Jag hoppas att detta var ett tillräckligt svar Charlie.
Förövrigt, Mike tipsar om dagens skönaste artikel. Svaret på den första frågan där känns som damfotbollen i ett nötskal.
På återseende !
Kommentarer
Postat av: anfält
mkt bra! jag däremot vill ha 200 ord som argumenterar för varför nesta-mihajlovic är världens genom tiderna bästa mittbackspar. (Å då ska man se till offensiva kvaliteér också). Jag menar mihajlovic lär väl haft ett snitt på 15 mål/säsong när han låg på topp =D... Vill även veta HUR bra du tycker Veron var när han var som bäst, var ligger han på skalan...
Mild ---eller----Zidane.
Personligen måste jag säga att veron var grym under svennis tid och att han säkert var topp 3.
Trackback