Hallå alla medborgare här i stan

Jag har en fin förmåga att inte lyckas skriva uppföljare till inlägg som avslutas med fortsättning följer.

Men vi kan så här, en månad i efterhand konstatera att flygresan hem den 28 juli mellan Miami, via New York, till Stockholm gick alldeles utmärkt.

Vi kan även snabbrapportera om att den sista heldagen, 27 juli, i USA för den här gången blev en härlig dag på stranden som Tomas Ledin sjunger.




Det blir en dag på straaaandeeeeen. Morgnarna drar förbi. Vi sjunker ner i sanden.

***

Skönt då har vi avslutat bloggandet om USA-resan. Den stora frågan nu är hur vi gör med bloggen. Officiellt lägger den ner. Inofficiellt blir det lite kortare inlägg, kanske lite oftare.


På återhörande.

Miami, FL | 26 juli

Efter ett litet lättare uppehåll fortsätter vi med dom sista två dagarna.

Returresa till Miami och South Beach och den här gången satt jag och Victor i baksätet och lirade lir på mobiltelefonen hela resan, Overseas Highway glömdes bort. Key West riktigt fint, men lite lätt överskattat då det inte är så mycket att göra eller se.

Miami var rätt fullsmockat med bilar under eftermiddagsrushen så Michaliek var lagom nöjd över att vi rörde oss 500 meter på en kvart men efter ett tag gick proppen ur och vi kunde gasa på lite. Incheckning på hotellet och sedan direkt iväg till flygplatsen för att lämna tillbaks the scandal beauty car vars kontrakt gick ut, då man max fick hyra car i 54 days eller något sådant.

På flygplatsen kikades läget först hur man skulle göra, sedan iväg till mat. Eftersom vi skulle tillbaks till flygplatsen senare kändes det inte aktuellt att åka ut till Miami Beach för att äta så vi sökte på nåt närliggande och då blev det genast lite kaos. GPS:en har en fin funktion som heter point of interest och jag trampar in på matsektionen och väljer Courtyard Restaurant Club som lät som en helt okej restaurang. När vi har 200 meter kvar passerar vi en strippklubb, sedan följer ett rätt taskigt område (underdrift) så vi visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen, ett nytt försök på Sports bar (brukar alltid varq vettigt käk) och fortsättning längs gatan 1 km, samma grej och man såg inte ens ingången till "restaurangen". Vi åkte förbi vapenbutiker, sargade bilaffärer, tatueringsshoppar, strippklubbar och all möjlig (förmodligen hårt illegal) verksamhet. Michaliek tar sig då i kragen vid ett rödlyse som vi stannade vid - obehaglig känsla - och trök in Hard Rock Café 6 km bort. Närmsta 5 km fortsätter i samma stil innan vi kommer ut till American Airlines Arena där Miami Heat kastar boll och området förbättras en aning. Inte så att man var skraj (läs jodå), men downtown Miami var väl inte riktigt lika inbjudande som Miami Beach.

Hard Rock bjöd på en fantastiskt fin hamburgare och framförallt dipp till the french fries, vilket va första gången på resan och man lyrisk. Annars rätt tråkig lokal även om det låg fint nere vid vattnet.

Sedan tillbaks till flygplatsen och lämna tillbaks the car. Här får vi då en räkning på 2000 dollars, som Michaliek redan har prepayat, och vi får gå upp och göra lite kaos vid kassadiskarna. Grejen är den att den första bilen Michaliek fick loss behövde service efter halva resan så dom var tvungna att åka in och byta bil - utan kostnad - och allt skulle lösa sig men så var inte riktigt fallet. Vid kassan blev det genast kaos, Michaliek fick förklara problemet för en gubbe som sedan ringde runt till halva USA och fick förklara samma grej för att få dom att riva räkningen. Hela kontoret blev tillslut involverat och grabben vi snackade med ropade på sina kollegor lite då och då för hjälp och så brände han av "We have a really weird case here". Sedan när det blev kö bakom oss pekade han mot dom andra kassorna "You can go to them, I'm gonna be with this for a while" och vi stod och blev tröttare och tröttare. Tillslut gick jag bort och vilade i en soffa medans Michaliek och lillebror stod kvar och tillslut kunde det lösa sig. Grejen var då att vi hade tänkt hyra en ny bil dom sista dagarna men priset blev kaos och Michaliek orkade inte krångla mer med stollarna så vi tog sig en taxi in till stan, vilket var rätt skönt för vi slapp parkeringsavgiften på 30 dollars per dag också.


Kaos

Sedan lugn kväll då man halvt avliden efter en dag som var nödvändig men bortkastad.

Kram


/Fotgängare i Miami

Key West, FL | 25 juli




Min dag.

Fint att vakna upp med namnsdag intill havet. Frukost och sedan lite lättare sitesajing i centrala Key West med Ernest Hemingways hus och en very nice fyr från 1845. Även USA:s sydligaste punkt skådades igen men då kön var very long var det inte riktigt läge att ställa sig där för att få ett kort bredvid bojen som markerar att det enbart är 90 miles till Kuba. Kuba får mig annars att tänka på Cuba Cola. Oerhört gott. Oerhört vacker etikett.


Hemma hos Mr Hemingway


Fyr

Bröderna Kaustinen ville åka jetski alternativt boat och fiska. Detta kostade dock multum och var allmänt kaos så istället fick jag min fina vilja igenom om en bättre tennisturnering. Banor skådades på väg hem från stan och halvt chockade fick vi reda på att det var gratis att lira. Hem, ombyte och sedan tillbaks. Jag, Victor och Michaliek lirade medans Tatta drog till poolen.

Ska man ge sig på en liten lättare presentation så kan man väl säga så här.

J Mattsson
Obesegrad i USA. Har två svåra svettband, HEAD, på armarna och ett HEAD-racket som Nole frontar. Dagen till ära, stundtals, i Hooters t-shirt, korta blåa shorts och ett par vita Converse. Med andra ord oerhört elegant.

Styrkor: Forehand utvecklad genom stilstudie på Robin Söderling, backhand inhämtad från Nalbandian, serve stulen från Pim-Pim anno 2004 när han krossade Roddick i US Open kvarten, relativt rappa fötter och ett nätspel som för tankarna till Stefan Edbergs glansdagar när han servade bollkallar på pungen.

Svagheter: Dålig på att hantera värmen, svettas minst tio liter vatten per match och kan ibland få lite lätt hybris.


Team Hooters.


V Kaustinen
Hävdar själv att han är bäst i familjen Kaustinen på tennis vilket han väl inte riktigt motsvarade under dagen. Kan vara den största humörspelaren som någonsin har funnits.

Styrkor: Humöret i medgång, den raka volley framme vid nät.

Svagheter: Serve, forehand, backhand, smashar, humöret.


Nöjd över nätslag.


M Kaustinen
Äldre broder Kaustinen lite lugnare och lever rätt mycket på sin bollkänsla som utvecklats av tjugo års innebandylirande. Power i slagen saknas helt och jag skulle tippa på att han backar snabbare med våran Ford Escape än vad han servar. Fina passerslag emellanåt.

Styrkor: Bollkänslan, lugnet

Svagheter: Power, serve, backhand, fotarbete.


Här går det undan... inte.

Vi delade upp matcherna till två gånger först till tre game då värmen var olidlig och så att ingen skulle behöva sitta i en evighet. Efter lite klunsar så blev öppningsmatchen J Mattsson mot V Kaustinen och efter en trevande inledning kunde jag plocka hem segern med 3-1. Sedan vann storebror mot lillebror med förkrossande 3-0 och i avslutningen på första omgången lyckades jag vända 0-2 till 3-2 efter att ha räddat fyra matchbollar mot Michaliek.


Hoppshot. (Elegans).

Andra omgången lite snabbare och jag vann mot Victor igen med 3-0, sedan vann även Michaliek över lillebror med 3-0 och vi hade lite av en final. Jaker mot Michaliek. Efter en snabb inledning kunde jag gå fram till 2-0 innan Michaliek hämtade upp till 2-1. Stundtals bra tennis med långa dueller som fick fötterna att brinna under den fina betongplanen då skorna blev så fruktansvärt varma. Sedan ett avgörande och första matchbollen placerades in med en fin volley framme på nät till 3-1. Tenniskungen fortsatt obesegrad.


Tackar för match.

Efteråt alla extremt svettiga och trötta så hotellets pool blev en fin anhalt innan vi hoppade in i bilen och åkte 400 meter till Outbacks steakhouse och beställde in en riktig rackabajjarbit tillsammans med mashed potatoes. Bästa annars Bud på draft och free refill. Riktigt nöjd.


Fin bit.

Fortsättningen av dagen spenderades i baren där ölen kostade 2 dollar och vi blev sittande en bra stund. Egentligen var tanken solnedgång idag med men istället bjöds det på regn och åska så baren fick avsluta namnsdagen.

I morgon alla till Miami igen, det börjar dra ihop sig för hemfärd.


På återhörande.

/Buse

Key West, FL | 24 juli

Jump in my car sjunger David Hasselhoff och det gjorde vi, dock inte i hans bil utan i våran scandal beauty car Ford Escape. Vi körde escape from Miami och tog sikte på Key West, USA:s sydligaste ställe.


Scandal beauty car.

En av highlightsen man trodde på inför resan var The Overseas Highway mellan Floridas sydkust och Key West då man åker över vattnet och förbi alla fina öar. När vi åker ut idag därför extremt laddade men då antalet broar var rätt få tröttnade man snabbt och denna väg lite lätt överskattad även om man såklart hellre ser stränder, havet och sådant än skog och berg.


Upp på the highway.


Åka bil.

Vi hade ett stopp planerat längs vägen och det var inte vilket ställe som helst utan Bahia Honda State Park, det skulle va spännande att få ta del av hur dom tänkte när dom döpte parken, och där skulle det finnas inte bara en utan två kanonstränder. Okej, den första stranden var väl inte så illa pinkad även om den var rätt liten, men då det var sjögräs längs botten, dålig sikt och absolut inga fiskar gick det varken att kasta tennisboll eller köra rolig snorkling. Så vårt stopp blev kortvarigt och istället kollade vi in strand nummer två som såg lite bättre ut, var lite större och så men då kände ingen för att hoppa ner i havet igen. Istället tillbaks ut on the road.


Jakis on the Bahia Honda-strand.


Lite lätt snorkling.



Okej strand


Key West bjöd på fint väder och vårt hotell bjöd på fin utsikt. Utflykt till TGI Fridays för käk då alla extremt vrålhungriga. Sedan liten lättare siesta på hotellet då alla även var lite lätt slitna efter bilresa.


Hotell, fin utsikt.

Sedan Mallory Square som enligt LP-boken skulle vara en riktig höjdare att kika solnedgången ifrån och sedan skulle det råda karnevalsstämning. Med afterskistuk som hade gjort Bjart lyrisk gled man runt bland bryggor, barer och restauranger och tillslut hittade vi en rätt trevlig spot och kunde skåda the sunset.


Sunset bakom Sunset Island.

Sedan en snabb sväng till USA:s sydligaste punkt och kikade lite, relativt stor folksamling och vi saknade vettiga kameror så vi lyckades enbart fånga detta med en mobilkamera:


Sydlig punkt.

Sedan säng. Kram.


/Key Jake

Miami, FL | 23 juli

Vi föll tillbaks i gamla banor idag och segstartade med hotellets gratisfrukost vid 10.00. Efter det man relativt pigg tack vare en bättre kopp svart guld och redo för stranden.

Stranden bjöd på en stunds vacker solning på the beach towel och sedan en stunds dopp i havet mixat med, som vanligt, elegant tennisbollskastning även om vindarna bjöd på svåra förhållanden. Sedan plockade vi fram vårt nyinköpta boulekit och lirade skiten ur stranden och varann med fina knockar och precisionssäkra kast. Framförallt jag och Tatta briljerade. Bröderna Kaustinen relativt svaga på boule. I absolut sista omgången, som enligt alla var den som gällde, så lättare boulekung som jag var idag sätter jag mitt sista klot mitt på lillebollen så att den borras ner under mitt klot och segern är ohotad.


Boulekung


Stilstudie i boule, inte för att vara sån men mina benmuskler är imponerande. Notera även mina nyinköpta badshorts som egentligen är löparshorts, kung är jag. Även lillebror Kaustinen har ett par liknande, kung är han med.

Efter att ha kungat klart på boulen väntade ytterligare lite lättare solning innan hotellet återigen blev aktuellt tillsammans med utvärdering av dagens solbränna. Nöjd och belåten stannade jag och Michaliek sedan kvar på rummet medans Victor och Tatta fortsatte busa i havet.

Ända sedan jag kom till USA har vi ätit ute alternativt beställt hem mat varje dag varför vi idag hade tagit ett bättre beslut om att laga käk på hotellet då vi har försetts med eget kök och porslin. En trerättersmeny improviserades fram på Walmart och fruktansvärt laddade åkte vi därifrån med fyllda matkassar.

Nu är det dock så att matvarorna i det här landet lämnar lite i övrigt att önska och man kan inte alltid få det man tror ska va gott. Till förrätten kände vi att mozzarellan var torrare än Saharas öken, tomaterna lika så och prosciutton gick precis ner. Men lika glada för det var vi och laddade för huvudrätten med pasta carbonara som inte riktigt var carbonara utan mer åt prosciutto och soltorkad tomat hållet och det gick absolut ner men även detta kändes väl sådär.


Förrätt fint upplagt


Förrätt blandat med lite huvudrätt fint slängd i papperskorg.


Huvudrätt i stekpanna ser inte bra ut men var okej.

Efterrätten dock dagens starka kort. Minst sagt överlägsen med Ben & Jerrys och ny smak i American Dream. Fifåglarna. Makalös. Starka J J J J + på American Dream med vaniljglass, kolasås och små våffelbitar dränkta i choklad. Sverigelansering omgående tack.


Living the American Dream

Allting sköljdes ner med några finare Budweiser och några svåra glas vin vilket satte sprätt på smaklökarna.

Efter maten hårt UNO-lirande och kortspelande tills alla stupade. Min musiksmak uppskattas inte i gruppen men jag fick ändå igenom Peter LeMarc - Little Willie John som May och Ölsson alltid kör, kanske har det att göra med att man är uppvuxen med farsans fantastiska LeMarc-skiva också varför det är enkelt att gilla låten. Dom andra tre dårarna runt bordet dock väldigt skeptiska och där har dom mycket att lära.

I morgon hoppar vi in i bilen igen och rullar mot Key West och skönaste stranden med skönaste namnet Bahia Honda State Park. Kämpa alla inblandade.

På återhörande.

Kram. Nattis.


/La boule

Miami, FL | 22 juli

Återigen utflyktsdag. Everglades Alligator Farm dagens grej då May och Elano besökt stället tidigare. Vi såg fram emot att kika på alligatorer och åka svävare vilket Lonely Planet-boken absolut inte uppskattade då man förstörde träsket och istället skulle man trampa vandringsled och stöta på ormar i naturen. Tack, men nej tack.

Bilturen dit sådär lagom händelserik utöver ett stopp på Walmart för inhandling av myggsprej. Lillebror körde något som liknade en soldusch fast med myggmedel. Fascinerande. En annan pepprade vristen och så var det bra.

Väl framme pröjsar vi för airboat och shows. Dom har alligatorshow och snakeshow och det kändes ju stabilt. Första vi gör annars ett stort rum med inburade snakes och jag som är totalt livrädd för ormar har lättare problem att trampa in i eländet. Fifågel. Sykt dangerous snakes där. Mini-alligatorerna och mini-krokodilerna roligare då lillebror Kaustinen köpte mat som vi kunde slänga på/till bebbarna.


Minialligator.

Miami, FL | 21 juli

Snorkeltur i Biscayne National Underwater Park dagens fina utflyktsmål och vi startade bilen tidigt och checkade ut från hotellet. Bilen rullade fint fram längs the highway och vi kom till nationalparken i god tid innan snorklingen skulle dra igång. Dock lite sämre besked i kassan då damen meddelade att det var för lite folk för att dom skulle åka ut med båten. Lillebror Kaustinen inte så värst happy men hoppet tändes då det dök upp lite folk som skulle joina och tillslut fick vi lägga en mellanskillnad på tio dollar per skalle för tre saknade personer så att båten kunde lägga ut. Annars extremt mycket mygg och vristerna och benen förmodligen totalt paj inom någon dag.


Åka båt

Efter ungefär 45 minuters båtåkning kom vi till ett extremt rev och slängde på oss the simfötter och hoppade ner i vattnet. Sykt varmt som vanligt och känslan väldigt fin. Dock meddelade gubben att han skulle göra ett speciellt tecken ifall det kom nån haj och man blev sådär skönt skraj (rim).

Eftersom vi saknar underwaterkamera kan jag dessvärre inte bjuda på några foton på världen under ytan men vi kan summera till fyra blåa fiskar, tio fiskar med gula färger, stort stim med alla möjliga färger, ytterligare ett stim med gråa färger och så några extremt bigga fiskar på botten som stod och dunkade huvet i en sten. Lillebror Kaustinen gjorde ett stort fynd annars när han hittade en ölflaska på botten.


Precis innan hopp i havet

Sedan åter färd in till Miami Beach och incheckning på nytt hotell, lite längre norrut. Väldigt stort och fint rum med havsutsikt, alla nöjda. Taxi till italienskt-argentinskt matställe som Lonely Planet-boken rekommenderade och harre, vilket ställe. Inleder med en svår Peroni och följer upp med carpaccio, kycklingcaprese tillsammans med pasta och tomatsås och avslutar med tiramisu. Fantastiskt. Vilken matupplevelse.


Bättre öl.


Kaos-carpaccio.

Sedan en ny Bud light-smak, golden wheat med koriander och lite citron. Väldigt fräsch. Mycket sommar. Bra. Sängen.


På återhörande.

/Last days of disco

Miami, FL | 20 juli

Det känns som att rapporterna från Miami börjar bli lite enformiga, men idag bytte vi i alla fall stranden mot shopping. Dolphin Mall årets grej. Ralph Lauren Factory Store givetvis och även bra många andra butiker. Kändes som man kunde trampa runt där i en hel evighet.

Lunchen idag på grekisk restaurang och tillbehöret till förrätten var en lättare grekisk sallad med fetaost, rödlök, tomat och sallad och det var nog fanimig det godaste jag ätit på hela resan. Helt fantastiskt otroligt god var den.

Miami, FL | 19 juli

Hej hallå alla medborgare här i stan.

Idag återigen fint hålligång på stranden och till en början träningssnorkling inför torsdagens inbokade snorkelutflykt. Miami Beach inget höjdarsnorkelställe så att säga, men några silverfiskar skådades och bäst av allt när en vit minifisk sökte skydd intill mina vita shorts och blev snudd på kamouflerad. Man dock lätt skraj att han sökte skydd för en haj.

Annars som vanligt briljans med tennisboll och alla åskådare hänförda över vår pricksäkerhet, roligast var att kasta prick på Michalieks snorkel när han höll på att dyka runt. Han lagom nöjd.

Annars som vanligt i Miami, lugn dag och vi trampade hotellet och körde sedan en lättare taxiutflykt ner till Lincoln Road och trampade gatan fram och tillbaks. Dyr lunch på restaurang med en sån fruktansvärt god italiensk förrättstallrik, sykt stora drinkar och sedan en pizza på det. Argentinaren som serverade dock dåre.

Miami, FL | 18 juli

Dagen inleddes med frukost på the hotel och sedan trampningen ner till the hav och Miami beach. Efter att ha kastat amerikansk fotboll milt sagt uselt en stund plockade vi fram vårt säkra kort istället, tennisbollen, och vi kunde briljera framför flertalet damer på stranden. Mina underarmskast och min förmåga att pricka Michaliek på femtio meters avstånd uppmärksammades lite extra. Då man inte riktigt har koll på hur mycket solen tar i detta landet trampade man sedan upp till rummet och utvärderade brännan och avvaktade lunch. I vårt kvarter klent med matställen och en utforskarpromenad blev fruktlös. Istället hemkörning till hotellet och en fin tonfisksallad.

På eftermiddagen kom molnen återigen in över Miami och vi begav oss iväg till Walmart för inhandling av frukost och lite strandgrejer. Ett fantastiskt cyklop och snorkel köptes och vi är numera medlemmar i Team US Diving. Åtminstone är våra cyklop det. Alla oerhört förväntansfulla när vi kom tillbaks till hotellet, så lätt rusning ner mot stranden och ner i havet med allt på och sedan totalt fiasko då man knappt såg sin hand framför sig. Annars värt att notera om Miami Beach att det under förmiddagen var rätt fina vågor och lite mer än en meter djupt på direkten när man klev i medans eftermiddagen bjöd på en extremt långgrund strand och inte en enda våg.

Sedan Kinamat och några öl på hotellet innan alla däckade i sängarna. En relativt händelselös dag så att säga varför även bilder uteblir, tyvärr.

I morgon nya tag, med bilder.

Kram

Miami, FL | 17 juli

Idag låtlyssning genom ytterligare ett inlägg, Will Smith - Miami

Vi rullade från Fort Lauderdale mot frukost på IKEA, ett IKEA som är ett skönt avbrott mot feta hamburgare, fet pizza, fet pasta och feta club sandwichs. Frukosten till en början nyttig med en lättare ceasarsallad och vatten, sen saboterade lillebror Kaustinen allt när han skänkte bort sin pizza till mig. Illa.

Alla sedan åter in i bilen som rullade vidare mot vårt hotell på Collins Avenue strax norr om South Beach i Miami. När vi brände förbi skyskraporna och över broarna som finns typ överallt drog vi på Will Smith - Miami och alla lyriska och vi kände oss välkomnade. På hotellet inte lika lyriska över vår tidiga ankomst så vi fick avvakta rummet i två timmar och då tog vi ett fint descision om att lämna in åtta-nio påsar tvätt till tvätt-dam som sa att vi kunde hämta grejerna vid niotiden på kvällen. Sedan ytterligare ett fint decision med att köra en shopping mall som letades fram i min eminenta Miami & the Keys guidebok som GW och Skutt lånat ut till mig, men som jag faktiskt inhandlade själv efteråt också för att inte slita sönder deras totalt.

Shopping mallen löste två problem jag haft här, saknaden av flip-flop och solglasögon. När man dessutom råkar hitta en ytterst elegant Ralphskjorta för 29 dollar är det svårt att låta bli. Rea, Macy's och Ralph alltid trevligt.

Hotellet tar sedan emot oss med öppna armar och vi dumpar trettifem påsar med kläder och grejer på rummet innan vi beger oss ut mot the beach och Atlanten. Sykt salt och framförallt sykt varmt i vattnet och vi briljerar med totalt värdelös amerikansk fotbollskastning. Formen från Central Park som bortblåst. Men vad gör det en dag som denna, stranden och havet fantastiskt fint.

Strax efter att vi klivit upp till hotellet igen, som ligger 100 meter ifrån stranden, så bryter en rätt svår storm lös. En s.k. Thunderstorm. S.k. som det är så sykt tönt-roligt att säga. Vi sitter på rummet och alla fixar iordning sig inför käk + hämtning av tvätt när det börjar regna något så fruktansvärt utanför rutan, sedan blixtrar det typ var 20:e sekund samtidigt som en palm precis intill rutan håller på att blåsa iväg. Efter att ha skådat tio minuter av detta spektakel får bröderna Kaustinen en magnifik idé om att vi absolut ska hämta tvätten idag och dom tar klunsen om vem som ska gå och hämta bilen 150 meter bort. En annan chockad och rätt laddad för hemkörning av mat men tvingas med. Michaliek förlorar klunsen men när vi trampar ut från hotellet och ser tre decimeter vatten ligga på trottoaren blir även han tveksam, då tar dock lillebror Kaustinen över bilnyckeln och kutar bort mot bilen. Kör den till oss som tar klivet ut i stormen. Flip-flopsen fastnar i vattnet och det är bara att köra barfota trampningen och hoppa in i bilen. Tvätten hämtas och tvättdamen som fixat allt åt oss chockad över att vi kommer.

Fort Lauderdale, FL | 16 juli

Vi lägger ytterligare en dag on the road till vårat konto. Efter utcheckning från Best Western i Orlando drog vi mot Universalvärlden där dom tog 15 dollares i inträde till parkeringen. Målet biografen som visade filmen där the journey ends. Kung Harry. Harry Potter.

Lillebror Kaustinen köpte en stor popcorn och en stor dricka, till popcornen kunde man köra smör från en maskin som var något av det äckligaste jag sett i hela mitt liv. Flytande, rinnande smör rakt upp och ner från detta elände:



Filmen då, jo efter att ha läst böckerna och den sista boken specifikt en sisådär fyra-fem gånger så kändes det väl väldigt bra till en början men på slutet endast okej och filmen landar på J J +

Klippningarna emellanåt helt värdelösa, en förlängd version kommer på dvd eller vad? Och lirarna bakom Harry, Ron och Hermione har väl inte riktigt vuxit upp till skådisar om man säger så även om Watson får högsta betyg ändå. Annars fascineras jag över att Harry Potter har haft samma kläder på sig i åtta filmer, och att kläderna verkligen ser förjävliga ut. Samma för dom andra dårarna. Dom första 2/3 av filmen är bra och känslosamma, sen går det utför och tillslut blir det bara kattskit när dom tar bort en del bokgrejer och kör 19 år senare med samma skådisar som farsor och morsor. Hallå trovärdighet, hallå slänga bort allt. Värsta annars när några riktiga dårar börjar applådera och jubla över en bra grej mitt i en oerhört känslosam och fin scen. Avgå.

Film byttes mot hopp in i bilen och vidarefärd söderut med riktning mot Miami och käk. Eftersom varken jag eller Victor gillar sushi brukar vi trampa iväg och köra någon annan restaurang när Michaliek och Tatta kör sushi och sådant elände. Idag dock Victor sugen på att joina så det blev en kvartett som trampade in på Hokkaido. I samma stund som vi öppnade menyn ångrade sig Victor, och jag som hade ångest redan innan kände samma sak. Vi sköt från höften och jag lyckades dra in en låda med sushi, chicken teriyaki och nån rulle spicy tuna. Efteråt var jag fortfarande väldigt tveksam till hela grejen, det bästa i lådan var den stekta löken som låg under kycklingen.


Extrem pinnteknik, kameran hänger inte med.

Hotell bokades sedan i Fort Lauderdale då det låg på bekvämt avstånd innan Miami och kostade oerhört lite. Incheckning och därefter in i bilen igen för färd mot stranden. Victor och Tatta trampade i och badade medans en annan och Michaliek låg på varsin handduk och vilade. Vattnet tydligen oerhört varmt, dock totalt kolsvart ute då klockan var 21.00.

Efter en lätt middag sedan sömn och tokladdning inför Miami.


/Bokmal.

Orlando, FL | 15 juli

Hej hallå alla medborgare.

Fantastisk dag. Lillebror Kaustinen och Tatta åkte till Harry Potter World medan jag och Michaliek åkte till Orlando Premium Outlet och körde extreme shopping på Ralph Laurens Factory Outlet. Snudd på tårögd när man trampade in och såg utbudet. Därefter påfyllnad av tennisgrejer på annan outlet med nya svettband och pannband, allt givetvis Head. Kung Soda och Nole. Lunch på IKEA för 9 dollar och vi lyriska.


Mat

Sedan ryktas det om att jag har utnämnts till tenniskung på hotellet. Efter gårdagens kross av Michaliek trampade vi ner idag igen men fann tennisbanan ockuperad av två skottar. Doubles? Frågade dom och vi jakade. Allt går planenligt och vi tar relativt enkelt ledningen med 4-0 i första och enda setet. sedan ändrar dom taktik och lirar enbart på Michaliek vilket gör det svårare så dom hämtar upp till 4-3. Jag lyckas dock hålla min serve och sedan kan vi breaka dom direkt till vinst med 6-3. Välförtjänt. När vi tackar för matchen säger ena skotten "you've got skills" till mig. Förvånad att jag aldrig hört det från Johan, Bjart, May eller, framförallt, Charlie.

Efter dubbelmatchen trampade skottarna iväg så jag och Michaliek lirade en till match, efter femton minuter hade jag vunnit med 6-0 och vi trampade upp till rummet igen. Väldigt mycket snack om tenniskungen nere i lobbyn sen.

Dagen förflöt annars på ett fint sätt med avslutning på Cheesecake Factory, vilket är en restaurang och inte enbart efterrättsställe. Efter att ha väntat i en timme på att få bord gick det sedan undan och vi, jag och Victor, beställde in en flaska rött till Quesadillas och Pasta med kyckling, soltorkade tomater och grädde. Oerhört nöjd trampade man sedan in på en fin efterrätt i form av Tiramisu, godkänd sådan.

Tanken sen var att vi skulle se Harry Potter men då Michaliek och Tatta satt och halvsov vid bordet ställde vi in och istället trampade jag och Victor till minigolfbanan för att sätta banrekord. Vi bytte gårdagens bana mot ställets andra och lirade sedan skiten ur Oslograbben Ares rekord på 47 slag. Det var extrema nerver på slutet, med två hål kvar var Victor i ledning med ett slag. På banans svåraste hål körde jag en tvåa medans Victor landade på tre och vi var lika inför sista. Båda stabila tvåor och två banrekord var ett faktum. 46 slag och vi kunde stolt posera vid banrekordsbilden. Eller ja, säsongsrekordsbilden.


Som vanligt innovationsrik.


Banrekordhållare.

Sedan toksäng och fantastiskt fin sömn medans NASA/ULALaunch pangade upp raketen i luften, samma luft som gick ur oss då vi inte ville åka en timme t o r 02.00 för 60% sannolikhet att dom skulle panga upp the rocket när det sket sig igår då det va 70% sannolikhet. Avgå NASA.


På återhörande.

/Banrekordhållare

Orlando, FL | 14 juli

Oerhört lugn och händelsefattig dag vilket vi tackar för. Sov ut till klockan elva, resans senaste uppstigning hittills. Sedan inte mycket vettigt gjort förrän vid två-tre tiden när jag och Michaliek bestämde oss för att utnyttja hotellets tennisbana. Dock stor brist på skor och kläder så vi hoppade in i bilen och körde en runda Wal-Mart shopping. Allting så fruktansvärt billigt så det slutade med att vi köpte en halv tennisutrustning och jag kunde briljera med att köpa dom fulaste skorna Florida någonsin har skådat.

Orlando, FL | 13 juli

Ytterligare en dag på the road. Uppstigning runt 09.00 och alla helskinnade efter skakis natt. Ett tag under natten extremt frusen då AC:n körde istid men på morgonen klibbig och svettig då AC:n inte körde något alls. Dusch och formkurvan steg. Ut på Interstate 95 igen och UNO-ligan fortsatte lira. Resultat kommer ej redovisas.

Temperaturen i det här landet har varit fin medans jag har varit här, under resan söderut översteg vi 100 Fahrenheit, ungefär 38 grader, vilket väl får anses som en relativt varm sommardag.


Sådana fantastiska slogans blandas med en hel del bilder på advokater och läkare som står redo att stämma skiten ur en direkt, alternativt operera dig för en hel del pengar. Väldigt underhållande emellanåt och kanske inte riktigt aktuellt för Sverigelanseringar.

Hotellet riktigt fint, tre nätter bokade och efter att dom andra kört lättare powernaps trampade vi iväg mot the car vid 01.00 för färd mot Cape Canaveral. Rocket launch som gällde. En GPS-satellit skulle skickas upp i rymden och vi tänkte givetvis vara på plats. Vår egna GPS ställdes in mot Jetty Park och en timme senare rullade vi in bland livsfarliga tvättbjörnar, mygg och sju andra åskådare. Efter att ha väntat och väntat sa en dam att allt var abortat. Besvikelsen på NASA oerhörd och en timmes körning tillbaks till hotellet gick tungt. NASA dock meddelat att det blev en delay på 24 timmar så nya tag då.


/Er utsände rymdreporter