Grande move
Hej hallå, det har blivit dags att berätta om den där grande dansegenskapen som är så värdefull men som så få behärskar. För vissa handlar det bara om själva musiken (läs: technomannen nummer ett; Junior) men för andra så har texten ett stort värde (läs: Jaker). Om man kan texten, så hittar man rätt i the dance, så är det i alla fall för min del.
Ibland när man trampar in på the dancefloor så känner man direkt att det här var inte riktigt min musik. Och när den tredje okända låten på rad dyker upp och man står och försöker veva med armarna i någon sorts dans blandat med hopplös förtvivlan över att man känner sig så oerhört hjälplös så finns det faktiskt en räddning. Mimning. Helt plötsligt kan man se ut som den kunnigaste av dom kunniga, inne-kis nummer ett som kan varenda låt och detta leder till att the dance moves helt plötsligt sitter på plats eftersom man matchar det så bra med ”texten”.
Än så länge låter det lätt som en plätt, men det är det inte. Detta är en enormt svår balansgång som lika gärna kan leda till enormt misslyckande och hånande. Hittills har jag bara sett två personer som bemästrar denna teknik fullt ut. Jag själv och framförallt Martin Eriksson. Inte stollen i Ellos utan liraren som pluggar i Uppsala. Under gymnasietiden så körde vi extrem global domination på the dancefloor när det var gymnasiefest och damerna var som tokiga. Detta trots att vi kände till kanske 33% av låtarna och mimade till resterande 67%.
Det är tveksamt om det går att träna upp denna egenskap till perfektion, det är mycket känsla och talang bakom. Ett litet tips är att försök göra mindre munrörelser än vanligt eftersom det då inte blir lika tydligt att du mimar OOO medans artisten sjunger AAAA.
Detta har hjälpt mig att lyckas, det kanske kan hjälpa dig också.
På återhörande.
Ibland när man trampar in på the dancefloor så känner man direkt att det här var inte riktigt min musik. Och när den tredje okända låten på rad dyker upp och man står och försöker veva med armarna i någon sorts dans blandat med hopplös förtvivlan över att man känner sig så oerhört hjälplös så finns det faktiskt en räddning. Mimning. Helt plötsligt kan man se ut som den kunnigaste av dom kunniga, inne-kis nummer ett som kan varenda låt och detta leder till att the dance moves helt plötsligt sitter på plats eftersom man matchar det så bra med ”texten”.
Än så länge låter det lätt som en plätt, men det är det inte. Detta är en enormt svår balansgång som lika gärna kan leda till enormt misslyckande och hånande. Hittills har jag bara sett två personer som bemästrar denna teknik fullt ut. Jag själv och framförallt Martin Eriksson. Inte stollen i Ellos utan liraren som pluggar i Uppsala. Under gymnasietiden så körde vi extrem global domination på the dancefloor när det var gymnasiefest och damerna var som tokiga. Detta trots att vi kände till kanske 33% av låtarna och mimade till resterande 67%.
Det är tveksamt om det går att träna upp denna egenskap till perfektion, det är mycket känsla och talang bakom. Ett litet tips är att försök göra mindre munrörelser än vanligt eftersom det då inte blir lika tydligt att du mimar OOO medans artisten sjunger AAAA.
Detta har hjälpt mig att lyckas, det kanske kan hjälpa dig också.
På återhörande.
Kommentarer
Postat av: Abramo
Haha! Du gör skäl för ditt domännamn :)
Trackback