Det bästa som jag har.
Efter att ha hamnat i ett sentimentalt ögonblick och blivit lättare tårögd av bilden över Tower bridge i föregående inlägg har jag nu återhämtat mig.
Idag korpmatch, igår korpmatch.
Idag förvandlades min nytilltänkta identitet Nicklas Bendtner till Cesc Fabregas och det blev 0+4 istället för 4+0. Luca Toni är alltså ute ur bilden för tillfället.
Igår var det rent igenom uselt från min egna sida, skottsiktet var inställt på läktaren. Tur då att Mr Nypa gjorde en drömdebut med två strutar och räddade tillställningen och hoppet om serieseger. Matchens höjdpunkt kan jag dock, själviskt nog, peka ut relativt lätt. Jakerinho lobblyfter en hörna känsligt över motståndarhuvud till utkanten av straffområdet där Juniorinho möter på volley och dunkar in bollen otagbart i nedre hörnet. Två brassar i samarbete.
***
I morgon väntar hårt artikelskrivande och hårt öldrickande. Om du läser pappa, det sista var ett skämt. Två matcher på lördag och då skall formen vara på topp. Det är inte varje dag man är förunnad att spela 128-delsfinal i cupen.
***
Den här låten på topp just nu. Vi minns Vänner och Fiender som en fantastisk serie. Jag kommer själv ihåg hur tennisspelaren Niklas hade brutit handen och trampade runt med enbart den friska handen i jackärmen och den skadade innanför längs kroppen så att den andra jackärmen hängde löst, makalöst stilbildande. Detta kopierades direkt när en annan pajjade handleden för fjärde, femte och sjätte gången.
***
När reklam visas på tv kommer jag att tänka på den tiden då man såg så enormt mycket på televisionen att man kunde i stort sett varje reklam utantill. Jag och GW brukade då tävla vid varje reklamtillfälle genom att blunda och sedan dela ut poäng till den som snabbast lyckades lyssna sig till vilken reklam det var.
***
Tillsist vill vi tacka Mölndals kommun
På återhörande
Nananananananaaaaaaaaa BATMAAAAAAAAAAAAAAN!