London, del 1
Resereportage: London
Resa: Lund – Kastrup – London – Kastrup – Lund
Datum: 2/10 – 5/10
Reporter: Jaker
Medverkande: Hassehoff och Adamovic
Bakgrund: Planerna om en Londonresa började läggas någon gång i våras, sedan tajmades den här helgen in och allting bokades.
Jag borde skriva artikel om en exploateringsprocess men ett lättare resereportage känns det nödvändigt att bidra med en sådan här dag. Det är tisdag nu och igår kom vi hem igen från en mycket härlig stad som andades härlig känsla.
I fredags hoppade vi på Öresundståget vid kvart i sju, nästan fem timmar innan flyget skulle gå, detta tack vare att mr Obama kände nöjessuget och ville åka till Köpenhamn och därmed stanna upp tågtrafiken över bron. Efter att ha letat efter Obama i en halvtimme utan större framgång trampade vi igenom the security control och trampade runt inne bland alla gater. Ett Nintendo Wii hittades och Mario Kart med ratt lirades under en kortare stund, här växte Wii-suget ja, och sedan kikades lite jackets inför kommande skidresor. Eftersom det var så lång tid kvar var dock det enda rätta att göra att vila. Så jag somnade och Hassehoff och Adamovic lirade kort.
Väl på flyget undrade man varför man hade valt easyJet när vingarna och hela flygplansbodyn skakade till vid start men allt eftersom resan fortgick, och jag somnade igen, så kändes det lugnt. Framme vid Gatwick blev det tvärstopp till passkontrollen och här blev det lite oroliga miner då vi hade lite bråttom men allt löste sig. Därefter snabbtåg till Victoria station, incheckning på hotellet och tunnelbana ut till Highbury och sen trampa till Emirates Stadium med hjälp av gps på mobil och lokalbefolkning.
Vår guide var skön, han pratade högt men en smula otydligt – mest beroende på accenten – och var en riktig skämtare. När Adamovic skulle lämna fram sin mobil med bokningsnumret sa han helt enkelt: No I already have one. Lysande.
Efter att ha känt på direktörsstolarna, funderat på att börja lira i Arsenal, blivit avundsjuk på spelarna, suttit på Nicklas Bendtners plats i omklädningsrummet, trampat ut genom spelargången, briljerat på presskonferensen och känt mig hemma på avbytarbänken så var alla nöjda med touren och vi trampade till museet istället. Även det pepp. Sen en tur förbi Highbury och dom nya lägenheterna innan hungern gjorde sig extremt påmind hos samtliga inblandade så vi bestämde oss för hotellets trevliga restaurang. Fetaostsallad till förrätt, fetaost ny innetrend, och en trevligare pasta, vitlök och gorgonzola till varmrätt gjorde magen varm. Och nöjd.
Blyg kille på stor fotbollsspelares plats.
Briljans på innerplan.
Mycket snack med media efteråt, när Jaker pratar så lyssnar dom.
Adamovic trivs.
Fredagen avslutades med trampning runt Bigga Ben (Bigga Barnes klippet med Glenn Hysén magiskt) och lite amazing night pictures som dock inte blev lika amazing när man la in dom på datorn. Dock amazing skön feeling att trampa runt.
Lördagen börjades med en rivstart och grande frukost. Eftersom vi är lite fina av oss bokade vi executive room vilket gjorde att vi fick tillgång till the lounge. Så istället för att sitta med resten av the people på the hotel så gick vi till the lounge och åt. Jag tror Erik blir glad när han hör detta.
Frukosten fin, dock saknade jag pannkakor, har man inte det i England? Sen körde vi Nordmans dag i London, vandraren. Start vid Madame Tussauds som var en besvikelse förutom den fantastiska Hannah Montana/Miley Cyrus som sju tolvåringar och jag köade till för att få ta kort på. Screamavdelningen, som påminner om spökhotellet Gasten, var fruktansvärt skrämmande och jag blev väldigt rädd. Till vår stora besvikelse fanns inte Matt Damon som vaxdocka, dock var han där i levande skepnad i form av Hassehoff.
Vem är av vax ? Svårt att se.
Efter detta blev det en snabbis upp till Baker street där Londons bästa detektiv bodde, museet sparar vi dock till nästa gång men fantastiskt pepp var det. Därifrån åkte vi vidare ytterligare en gång, nu till Notting Hill och den fruktansvärt blåa dörren.
Blå dörr.
Grejen här är att vi inte ens är halvvägs igenom lördagen och det här inlägget kommer bli megamakalöst långt så vi bryter här. Och fortsätter senare.
***
Blogg.se krånglar och då krånglar inlägget med. Bilderna blir snea fast dom är raka. Illa. Avgå.
***
Slutligen vill jag tacka Mölndals kommun
På återhörande.
Spökhuset på Tussauds är livsfarlig ju. Höll på å slå ihjäl en av killarna som smög runt där och hoppade up mitt framför mig, precis när man inte alls var beredd. Jävla fasoner :D
Sen undrar jg en sak: Varför tog du ingen bild på alla journalister som ville intervjua dig? Dålig stil där ^^