Hallå alla medborgare här i stan

Vi släpper en lätt preview av London och meddelar att Emirates stadium touren är bokad. Fantastiskt.

***

Idag är det tisdag och det innebär milen. Detta är en ny trend som jag och Haxxe drog igång förra veckan och vi ska nu ta oss en lättare titt på hur mycket vi har förbättrat oss på en vecka.

Löpning numero due, hösten 2009

Antal steg: 8768 (förbättring med 218 steg)

Förbränning: 937 kCal (förbättring med 6 kCal)

Distans: 10,46 km (minskning med 60 meter) *

Tid: 0 timmar, 54 min (förbättring med 2 min)

* Den minskade distansen kan förklaras med att jag trampade runt lite innan vi började springa förra gången för att kolla att stegmätaren funkade.

Sammanfattningsvis har vi alltså förbättrat oss en hel del. Det finns dock mycket mer att plocka av. Läskigast idag var när vi borta vid St Hansbackar trampade runt i totalt mörker, så mörkt att det var svårt att hitta rätt.

***

Nu längtar vi till London.

Adjöken ajdö.

Hej hallå.

Längesen sen senast, vad har hänt ? Vi kör en klassiker med bildspel

Melody Club på afborgen, förmodligen bra.

Här blir man yr, men så satt jag också på cykeln när fotot togs. På väg hem från Nova Lund gled jag förbi Vildis.

Di Natale slänger upp bollen i krysset eller rä-rä-rä-rätt upp i krysset som Jonas Bergqvist hade sagt. Pro Evolution Soccer 10 dock en extrem besvikelse.

Gurra provar ny stil på öldrickandet.

I lördags fest på Delphi, klassisk bild togs när vi lämnade Lund.

Spaghettini no 3. Inköpt i Rom, finns ej på svensk mark. Igår lyxades det till och denna plockades fram. Grande.

Kokar. Notera den eminenta italienska köttfärssåsen till vänster.

***

Vad händer annars? Jo, vi har valt kurser. Jag chosade två gånger GIS; Geografiska databaser och Rumslig analys. Tämligen exalterande och efter tre år med bara en GIS-kurs känns det som att det är det här vi har väntat på. En annan sak vi väntar på är att få lägga lagboken på hyllan.

***

London på fredag, vi återkommer med program och kommentarer.

Adjöken adjö.

Nu ikväll var det premiärmatch för vårat klassteam och ur den ursprungliga truppen; Daver (mv), Haxxe, Dota, Mr Nypa, Jaker, Juniorinho och Kazzel var tre spelare borta; Daver, Mr Nypa och Kazzel. Ersättare fick kallas in i form av Adamovic, Miro och Tarke.

Vårat tilltänkta lagnamn Stollinhoinhoinhossons fick dessvärre kortas ner till stollinhoinhosons eftersom det hade blivit för långt annars. Perfektionist som jag är är jag även lite besviken på det lilla s:et i början (Dota, mycket illa).

Första halvlek

Matchen börjar i ett lugnt tempo, vi stressar deras backar fint och dom har inte så mycket att komma med utan sjunker riktigt djupt ner på egen planhalva.  Vi lirar lugnt och helt okej men trots detta dröjer det cirkus tio minuter in i halvleken innan Juniorinho kan trixa in ledningsmålet med ett fint skott. Precis innan pausvilan lyfter Tarke en mycket vacker långboll till en fristående Adamovic som gjort en Ljungberglöpning från backposition. Adamovic placerar sedan in bollen med fel fot. 2-0. Haxxe, egentligen back, har fått prova på målvaktssysslan och håller alltså nollan.

Paus

I halvtid är det oklart vad som sades eftersom min apparat la av i slutet på första efter den extrema mängden svett som drabbade oss alla.

Andra halvlek

Då vi känner att vi är det starkare laget trummar vi på framåt, eftersom det var yttersidans dag (i alla fall för min egen del) så kör vi en sådan till Juniorinho som kan placera in 3-0. Strax därefter eller om det var före bränner jag själv ett och annat friläge. Efter att trean ramlat in så ramlar givetvis 4-0 också in, Tarke målskytt. Alla anfallare utom jag är nu målskyttar, efter pass från Dota – där jag nog borde ha passat tillbaks men läget var trångt – drar jag bollen i ribban med en Romariotåfjutt, här någonstans känns det som att min målform är väldigt väldigt avlägsen. Men så uppstår läget med stort L, Adamovic kommer fri och blir brutalt fälld av målvakten som dock ser ut att vara på bollen först – straff. Kan förövrigt vara det enda den helt genomusle domaren gjorde rätt på hela matchen. Tarke vill ta den, jag vill ta den, jag får ta den, Tarke lägger upp bollen, jag känner att den ligger bra där. Sen tänker jag inte alls. En rak vrist hyfsat högt, mitt i målet och 5-0. Måltorkan är bruten. Det var inte direkt Pippo Inzaghi-firande men det var fruktansvärt skönt. Nu blev det väldigt mycket fokus på Jaker här men så kan det vara ibland.

En stund senare blåser domaren av och premiären slutar alltså med seger 5-0. Miro som lekte målvakt i andra halvlek höll även han nollan. Dessutom var det den offensivaste målvakten jag spelat med någonsin, mitt i halvleken drog han av ett skott mot motståndarmålet med sin höger. Nästan Miha/Kolarov-klass.

Matchens spelare: Juniorinho, visar vägen med sitt målskytte.

Annars plussar vi för dom inlånade spelarnas löpförmåga.

På återhörande, i morgon gruskorpmatch. Heja !

Jag och Mr Haxxe har ikväll avverkat en otrolig löptur på 10,5 km. Då formen saknades totalt så var det en stor chock att framförallt jag lyckades ta mig igenom denna runda. Haxxe såg pigg ut hela rundan och ryckte lite på slutet medans en annan hade uppkokade lasagneplattor som ben sista tredjedelen.

Då jag använde stegräknarprogrammet på min fantastiska mobil (den bästa mobilen som någonsin tillverkats) så kan vi faktiskt bidra med lite statistik.

Löprunda numero uno, hösten 2009.

Antal steg: 8986

Förbränning: 931 kCal (en halv pizza? heja)

Distans: 10,52 km

Tid: 0 timmar, 56 min

Tiden lite sisådär, men nästa tisdag jobbar vi vidare med detta och går förhoppningsvis under detta premiärrekord.

***

Balsam kan vara det bästa som finns, håret blir så sjukt bjotifullt ibland att man blir tårögd. Speciellt när man har haft en bad hairday fem dagar i rad.

***

I morgon Örebro borta, vi missar andra halvlek på grund av korppremiär inomhus, stor besvikelse. Men här är jag självisk och låter min egen karriär gå före Blåvitt.

***

Affari Tuoi har börjat igen på RaiUno och återigen förgylls vardagskvällarna med fantastisk italiensk underhållning.

På återhörande.

Adjöken, adjö.

Vi kallar till presskonferens, detta eftersom vi nu med nästan helt hundra safety kan avslöja att den 15 januari, då lämnar vi Lund. Nästa anhalt är tyvärr inte Stadio delle Alpi men ganska likartade le alpi, alperna. Bad Gastein väntar på mig, Juniorinho, Dota, Haxxe, Adamovic, Don Vittorio och Daver. Det kan bli stolligt, det kan bli roligt och det kan bli extremt pepp. Vi längtar redan.

***

Underhållande msn-konversation om ovan nämnda skidresa, alla extremt laddade. Juniorinho och Daver visar detta tydligt:

Daver: Jonas, mina pengar ?

Juniorinho: Finns i sjön

Daver: Du med snart

***

Veckans mest chockerande: Dota och Haxxe har endast 56K-modem där dom bor utanför Lund. Tur att man bor i stan säger jag bara, stadsnätet underbart.

***

Ny funktion på bloggen, vi räknar ner till viktiga händelser.

***

På återhörande.

På begäran av Erik blir det ett nytt inlägg med lite lite utförligare tabell med kommentarer i Elitserien. Det ska bli spännande att se om det här kommer utgöra facit efter säsongen eller inte. Förmodligen inte.

1.     Frölunda

Kommentar: Kommer vi bara igång som vi borde så går det som tåget. Pebben och Joel måste visa vägen 24/7, det är såna lirare som saknats dom senaste säsongerna. (Fan vad jag inte tror på detta egentligen, det kommer bli berg och dalbana hela säsongen och vi slutar trea).

2.     Hv71

Kommentar: Relativt tråkigt lag med få lysande stjärnor. Per Ledin dock den som utmärkt sig mest med en vacker mustasch, det krävs sånt för att synas i Jönköping. Laget bör dock inte underskattas. Powerplay funkar alltid, speciellt hemma mot Frölunda. Det gillar vi inte. Kommer gå bra i grundserien, men sämre i slutspelet.

3.     Linköping

Kommentar: Laget som en gång var så opersonligt att dom hade kunnat spela i Ryssland och smält in bättre där än i Sverige har fått hem Magnus Johansson. Som vi vet lärde sig Magnus Johansson allt han kan i Frölunda varför han är Elitseriens bästa back efter Philip Larsen i år. Med Mange i laget går det bra.

4.     Färjestad

Kommentar: Förra året trodde jag inte direkt på SM-guld om jag säger så. I år tror jag inte på det heller och vet att jag får rätt. Färjestads höjdpunkt i år är att få spela inför 30000 på Ullevi. Annars kul när media börjar kalla den stackars nye keepern Henrik Karlsson (som är bättre än sin föregångare) för Missfostret i försök om att toppa Monster-smeknamnet för förra årets mest överskattade retursläppande målvakt Jonas Gustavsson.  Trots allt detta ändå en topp 4-klubb.

5.     Djurgården

Kommentar: Egentligen hade jag gärna tippat dom sist men på något sätt så hamnar dom femma ändå. Säsongens roligaste när Andreas Holmqvist i vanlig ordning dräller på blålinjen i powerplay femton gånger per match för kontringar med mål som följd och när samme Holmqvist ska rensa pucken från egen zon i boxplay och lägger den över sargen – i motståndarzonen.

6.     Brynäs

Kommentar: Har man Magnus Kahnberg i laget kommer man ha otroligt mycket tid i anfallszonen, att det sedan är ute i sarghörnen spelar mindre roll. Troligt säsongsscenario: Markström håller nollan några gånger, blir överkörd i JVM och Magnus Kahnberg vaknar till liv och visar att han har Elitseriens bästa skott. Det var synd att han inte gick ner i lön och stannade på Sveriges framsida.

7.     Luleå

Kommentar: Alltid svårspelat uppe i norr. Tappat 100 poäng med Omark och Harju men värvat okej. Fabbe visar förmodligen vägen med mycket vilja och en hel del assist. Han är skön Fabbe, bara därför blir det slutspel och sjundeplats.

8.     Modo

Kommentarer: Gäsp. Laget känns fruktansvärt ointressant. Slutspel. Sen tar det slut och ingen bryr sig förutom Foppa.

9.     Timrå

Kommentar: Nubben ännu mer populär däruppe i år efter ytterligare en plockad lirare. Challe Berglund är en stolle, nia slutar man.

10. Skellefteå

Kommentar: Bra backar sägs det. Tappade dock den bästa till Frölunda vilket vi gillar. Skellefteå klarar sig med nöd och näppe.

11. Rögle

Kommentar: Hockeyn i Skåne är relativt het, dock blir man lika tokig på Ängelholmspubliken varje gång man skådar på tvn eftersom dom skriker på domaren vid ungefär varje närkamp. Helt obegripligt. Dock hoppas vi att dom håller sig kvar i kvalserien.

12. Södertälje.

Kommentar: Överflödiga.

Funderingar mottages gärna.

Från det ena till det andra. I morgon börjar Elitserien, egentligen börjar den först på torsdag eftersom matchen i morgon spelas mellan två stycken totalt ointressanta lag. Hade det inte varit för att Viktor håller på Färjestad hade man förmodligen inte ägnat eländet någon större tanke men nu måste man hänga med och hålla på Skellefteå i morgon.

***

Här kommer min egen ranking, några listor och lite lättare spådomar över årets Elitserie. Notera att jag bortsett från mig själv som Frölundasupporter och istället är helt objektiv.

Grundserien:

1.     Frölunda

2-12. Resterande lag.

SM-final: Frölunda – Linköping (känner det på mig, och då kommer chansen att få skicka SM-guldsglädje-sms till Richard).

SM-guld: Frölunda

Poängligan: Pebben Axelsson

Målkis: Tomi Kallio

Assistkis: Niklas Andersson

Flest poäng av back: Philip Larsen

Flest mål av back: Mikko Lehtonen

Flest assist av back: Philip Larsen

Årets keeper: Honken

Årets back: Philip Larsen

Årets forward: Pebben

Årets kapten: Joel

Årets rookie: Calle Klingberg

Årets utvisningsking: Niclas Lasu

Årets tackling: Joel Lundqvist på Johan Davidsson i omgång 11 (Gurra kommer skrika på utvisning, domaren kommer falla för hemmatrycket och ta ut Joel, min tv kommer åka ut från fönstret eftersom det är en extrem domarskandal)

Årets match: Vintermatchen Frölunda - Färjestad

Årets snyggaste mål: Tomi Kallio i vintermatchen på Ullevi när han sätter 3-1 efter fantastiskt spel där alla i Frölunda har varit med i uppbyggnaden.

Årets tränare: Ulf Dahlén

Årets arena: Ullevi

Årets lag: Dum fråga egentligen, Frölunda.

Elitseriens mest underskattade: Micke Johansson

Elitseriens mest överskattade: Alla i Linköping

Årets lag: Honken; Larsen, Niskala; Pebben, Joel, Kallio

Där tror jag vi fick med det mesta. Som det ser ut lutar det alltså åt en framgångsrik säsong för Frölunda och det har jag givetvis inget emot. Har ni något att invända finns kommentarfältet till ert förfogande.

På återhörande med Miros begäran om en preliminär Italientrupp till VM2010. Spännande

Hej hallå.

Det är söndagkväll, ytterligare en vecka har passerat så där fort så man inte riktigt hinner med.  Jag skriver detta i chock. Efter att ha skådat slutet på det sista Sherlock Holmes-avsnittet på kanal nio som baseras på the final problem förstår jag inte hur det kunde hända. Nu spoilar jag återigen och säger att han avlider, detta hemskt då Sherlock kändes oslagbar på alla sätt och vis. Jag tror att om han hade varit fotbollsspelare hade han haft bäst speluppfattning i hela världen med tanke på hur han såg detaljer. Tv-serien är min kusin Gurkans favoritserie, en annan större supporter av böckerna som fått många timmar att passera snabbare än vad dom gör i vanliga fall.  Dessvärre har jag inte läst allihop men dom flesta fallen känner man igen och om man får välja ett speciellt så är fallet med lady Irene Adler en favorit. Slutet där magiskt. Passande nog avslutades i alla fall tv-serien med vacker fiolmusik, fiol som Sherlock lirade själv också. Fantastiskt.

Bonus information (engelskt uttal på information): Topp tre vackra instrument.

1.     Piano

2.     Gitarr

3.     Fiol

På något sätt känner jag att detta är en sida inte många känner till hos mig, Jaker – bokläsaren. Böcker har väl inte alltid fascinerat mig, speciellt inte skolböcker men jag har alltid varit svag för hockey och fotbollsböcker (den Jakern känner dom flesta igen) men även deckare. Jag och il padrino brukade alltid följa Sommarföljetongen i DN förr om åren, ofta riktigt bra läsning. På semestrar är Alistair MacLean böcker givna och favoriten genom tiderna är Örnnästet. Den bästa bok som någonsin skrivits. Filmen även den helt okej.

Nog om den seriöse Jakern, det är verkligen noll ironi i denna text hittills, jag blev bara så tagen av tv-serien att det blev känslosamt.

***

Helgen i övrigt:

Igår, lördag, spelade vi korpcupmatch. Mycket spännande då laget vi mötte hade en enda bra spelare medans halva vårt lag kände av det så kallade bakruset efter fredagens bravader på the afborg. Således 0-0 efter att jag missat ungefär fem solklara målchanser men så kan det vara ibland. Jag vill inte låta bristen på mål påverka mitt självförtroende även om jag börjar känna en svag panikfeeling. Ungefär som dom gör på FM.

När matchen slutar 0-0 i cupen blir det suddenstraffar direkt, Dota kliver fram och här är jag återigen beredd att hänga ut honom i bloggen men han placerar säkert bollen i mål och deras kis missar så vi vinner och går vidare. Eftersom vi har en sån bra teamspirit så är vi ödmjuka och säger att vi är glada för lagets skull, men för egen del om man ska vara ärlig kändes det piss. Formen var kass. Gruskornen kombinerat med ballongbollen kombinerat med mina betongfötter fick inte ut någonting.

Matchens lirare: Egentligen ingen men Dota får priset för straffen.

Matchens sämsta: Jag själv.

Matchens löpning: Daver kör idiotrush i trettiometer följt av årets vändningsfint med foten, dessvärre var det bara foten som hängde med i vändningen. Resten av kroppen fortsatte rakt fram.

***

I morse frukost på hotell Lundia eftersom il padrino varit på besök och bott där med studenterbjudandegrej som gör att en annan får följa med och äta gratis. Efter frukost hem och vila upp sig en timme innan det blev skola strax efter tio, skola på en söndag. Vi fortsätter imponera.

***

Annars idag fotboll, fotboll, pizza, tvätt och fascinerats över Italien. Italienresasuget uppe på mer än vad som är hälsosamt. Annars kan bloggen släppa en sensationsnyhet: Alpresa på ingång. Om allt löser sig blir det presskonferens inom kort.

***

Tillsist vill jag bara tillägga att vi är väldigt nöjda med att dom har börjat köra Mamma Mia på Canal Plus. Mer sånt till folket.

På återhörande inom väldigt kort med hockeyranking.

Hej hallå.

Vi börjar med den utlovade matchrapporten;

Kickflip Kickers - Annat lag 2-1.

Säker vinst efter en stark första halvlek och en slarvigare andra. Daver lekte Dembo Touray, jag och Juniorinho körde en lightrepris på Brolinvarianten 94 och i överlag var man inte riktigt vän med bollen, eller gruset för den delen. Dotas självmål matchens vackraste, en pärla i krysset efter att Dave som sagt stollat sig på Touray-vis.

1-0 Juniorinho

2-0 Johan (som jag trodde hette Adam, illa)

2-1 Dota självmål.

Matchens lirare: Juniorinho som sprang dubbelt som mycket som en annan.

***

Idag bokat hotell i London, alla inblandade mycket nöjda. Nu ser vi fram emot oktober.

***

Strax öl.

***

Kortfattat inlägg detta.

***

Jag har glömt vad jag tänkte skriva.

På återhörande.

Adjöken adjö.

Hej hallå.

Först och främst, tre seminarier avklarade – fyra kvar!

Sjukt, jag som inte ens gillar att göra utropstecken.

***

Ikväll korppremiär, förra säsongen var jag Luca Toni med framgång. Till den här säsongen har det funnits funderingar på att byta lirare, Luca är inte vad han en gång var. Så vad har vi för alternativ ?

- Pippo Inzaghi (king, dock helt olik min spelstil)
- Ibracadabra (Nja, även om vi är oerhört lika sen han tappade all sin teknik)

- Julio Cruz (Trädgårdsmästaren lirar i rätt lag, men känns lite för orörlig)

Så vem tar vi ? Vi kör safe och tar Grande Luca en säsong till, trots bänken i Bayern. Han har ju trots allt lirat i Cisco.

***

När jag trampar hem från skolan varje dag upplever jag något som kan vara dygnets skönaste stund; fri från eländet, vet att man har gjort sitt för dagen, den fina friska luften och svala brisen som möter min nakna hud på de ställena som inte kläderna täcker. Poetiskt. Ni förstår min tanke i alla fall.

Skönaste stunden på dagen och mina tankar känns oerhört spontana vid dom här tillfällena. Ofta är tankarna bloggmaterial men jag glömmer alltid bort det när jag kommer hem. Illa.

***

Luca Toni

***

En annan fascinerande grej är ett övergångsställe på vägen hem från skolan som inte är ett övergångsställe för vandrande kisar utan för cyklister. Vägen är tvåfilig precis där. Jag trampar alltid över där och förväntar mig inte att bilarna ska stanna när jag har kommit halvvägs, dock stannar dom precis alltid. Häromdagen skön happening när en kis ville släppa fram mig så han visade med handen att jag kunde gå, jag hade dock inte bråttom så jag visade med min hand att han kunde åka, han visade dock återigen med sin hand att jag kunde gå, jag ville inte gå så visade med min hand att han kunde åka. Han gav sig dock inte och visade återigen med handen att jag kunde gå, här orkade jag inte krångla längre så jag gick. Pepp.

***

Juniorinho och Dotamania har höga förhoppningar på Luca Toni ikväll, tre mål säger dom. Luca säger noll mål. Bäst så, senast Luca rörde en boll var i juli.  Fifåglarna, det där med tredje person är inte fränt. Jag hoppas att jag fortfarande är vän med bollen, vi hoppas på det. Så kanske det kan bli ett mål i alla fall.

På återhörande med eventuell matchrapport beroende på hur det går.

Hoj!

Hallå ja.

Hård fredag följdes upp med lugn lördag. Sannerligen välbehövligt kände alla inblandade i fredagens gallej.

Nu söndag och hyfsat pepp, dom kör Domenica Sportiva på RaiDue med inslag om Di Natales hattrick idag, Festa Di Natale, och genast känner man hur Italienbehovet väcks i kroppen. December kanske, någon ?

17 december  Lazio - Levski

19 december  Fiorentina-Milan

20 december  Juventus - Catania

20 december  Inter – Lazio

Fint program, Juventus skulle va tredje gången gillt att komma in på arenan, Fiorentina – Milan skön match som dock skulle kunna bytas till Bologna – Atalanta. Vi får fundera vidare.

***

Igår var det lugn lördag alltså, en hel del people var förbi på fotboll och som vanligt mycket trevligt med besök. Kvällen avrundades med pizza från Romana och jag, Haxxe och Juniorinho lirade sedan Fifa10-demo i en hel evighet och sedan Fight Night Round 4 under ännu längre tid.

Fight night var ett helt spontant beslut efter att ha skådat vilka demos som fanns tillgängliga på PS-store. Ingen blev besviken.

Fyra kisar kunde man välja mellan; Mr Ali, Mr Tyson och sedan två lättviktarkisar. Givetvis var Ali mot Tyson det som lockade mest. När vi drog igång var alla helt nollställda, Haxxe visade dock prov på sin boxningsförmåga direkt när han knockade allt och alla i dom första matcherna. Sen lärde vi hur man skyddade sig, och hur man slog tunga grundslag, sen efter det så lärde vi oss hur man kontrade osv, osv.

En extrem utveckling skedde alltså. Dom första matcherna varade i stort sett alltid i en rond, antingen knockout direkt eller så åkte nån för diskning. Dom sista matcherna gick i stort sett alltid till 10 ronder (max på demot). Vi tackar för ett fantastiskt demo, hela spelet skulle jag aldrig köpa.

Betyg: J J J J

Jag (Mr Ali) precis krossat Juniorinho (Mr Tyson). Notera min försvarstaktik dom sex första ronderna, Tyson därefter helt slut så mina tunga kroppslag och uppercuts plockade ner honom helt i 7:e och 8:e. Fantastiskt.

***

Annars kan vi rapportera att vi har fruktansvärt tråkiga kurser att välja i läsperiod 2, vi hoppas att GIS-kursen kommer igång. Annars är det kört.

***

På återhörande.

Hej hallå igen.

Denna vackra torsdagskväll sitter jag och lyssnar på Yohanna – Is it true och funderar på om man hamnar i töntträsket eller peppträsket efter en sån bekännelse. Fantastisk låt hur som helst, om inte annat går det ju alltid att spana på damen.

Angående Is it true – is it over ? Så har jag börjat fråga mig detsamma angående min Cisco Roma save på FM. Efter att ha basat över laget i fem säsonger utan att lyckas gå upp i Serie A börjar besvikelsen komma. För er som inte har koll så ska jag dra historien lite snabbt;

I juni 2008 flyttar jag ner till Rom för att ta över Cisco Roma i Serie C2, eller som det så fint heter nu Lega Pro Seconda divisione, att det just blir Cisco Roma är för att jag vill bo i Rom återigen och tanken på ett tredje lag i Serie A är så svindlande då ingen annan stad i Italien har tre lag i högsta divisionen. Att sedan Di Canio rekommenderade just mig till styrelsen är en annan sak.

Första säsongen är en makalös succé, vi vinner serien och trampar upp till Lega Pro Prima divisione, styrelsen är i extas, fansen är i extas och jag är hyllad. Med andra ord, alla är nöjda.

Andra säsongen fortsätter i samma stil, trots att vi missar seriesegern går vi upp till Serie B genom playoff. Samma visa där, alla nöjda och svenska tidningar börjar få upp ögonen för Cisco Roma med den talangfulle svenske tränaren. Borlänge Tidning nere och gör reportage.

Tredje säsongen, likt ett svenskt Åshöjden är vi nära att göra det omöjliga (här kan jag spoila och säga att dom gick ju aldrig upp i Allsvenskan utan stannade vid kval, trots Edward Engmarks fantastiska talang) så förlorar vi den avgörande kvalfinalen stort. Alla överens om att det var en lyckad säsong. Vid kvalfinalen har GävleDala bemödat sig att åka ner och göra ett tv-inslag, som får sån stor genomslagskraft att Sportbladet nämner Cisco Roma i en notis (resten av tidningen som vanligt om den värdelösa fotbollen på dom brittiska öarna).

Fjärde säsongen, alla är övertygade om att det ska ske nu. Smarta värvningar, alla unga talanger (snittålder på 20 år, äldsta spelaren 25 år) har utvecklats ytterliggare ett år. Flyger igenom serien men som vanligt är vi för upp och ner för att kunna slåss om direktplatserna 1-2, så det blir kval igen. Sportspegeln kommer ner och kör ett långt inslag, hyllningar överallt men någonstans går allt fel. Mantova vinner hemma i första matchen med 1-0, i returen hemma på Flaminio är det utsålt, 24000, och vi tar ledningen med 1-0. I detta läget är vi i Serie A eftersom det vid lika ställning är det laget som slutade högst i tabellen som går vidare. Förväntningar ligger i luften men det obegripliga händer. Mantova kvitterar. Allt är återigen förlorat. Den här förlusten tar hårt på både mig och spelarna.

Femte säsongen, som vanligt – kval. Ett kort sådant den här gången då någon har bestämt sig för att Cisco Roma inte hör hemma i Serie A, medans 8 ordinarie spelare är iväg med U21-landslaget och lirar match förlorar vi i den första kvalomgången och det är här någonstans jag ärver Sven-Göran Erikssons smeknamn ’il perdente’, förloraren.  Det enda vettiga denna säsongen är att Göran Skytte är nere och gör en dokumentär om laget, livet och den italienska fotbollen.

Ungefär där är vi nu, frågan är om man tar upp kampen för att komma till Serie A eller om man helt enkelt söker ett nytt jobb.

***

Från ett spel till ett annat, jag och min kusin Gurkan har dom senaste dagarna lirat skiten ur Playstation 3-dosorna när vi turbosprungit oss igenom Track and Field (det gamla PSOne spelet). Jag har ju utvecklat en unik knapptryckarmetod i Medväga en gång i tiden så därför brukar såna här spel passa mig som handen i handsken.

Under veckan har ett antal världsrekord förbättrats och jag innehar nu alla världsrekord på spelet, den som vågar utmana mig är välkommen att höra av sig.

Här har världsrekordet precis förbättrats med nästan 9 meter. Fantastiskt kast.

Spjutkast på nästan 106 meter, skönaste att det går utanför gräsmattan. Mycket nöjd.

Innehavare av samtliga världsrekord. Mycket nöjd.

Gurkan har här lyckats kasta släggan bakom säkerhetsställningen ut på löparbanekurvan.

Ytterliggare en förbättring av världsrekorden, fruktansvärd knapptryckarform igår.

***

Det var allt för den här gången, vi ses på Fredmans i morgon.

/Il perdente.

Hej hallå alla medborgare här i stan.

Jag ska fatta mig kort, bloggen är inte vad den en gång var. Funderingar på nedläggning har funnits men vi försöker en gång till. Vi börjar med sammanfattning av det senaste inom Lund, Borlänge och världen. Som vanligt görs detta med ett härligt bildspel.

Hemma i Borlänge drog jag ett 22-metershopp i tresteg på vad som kan vara världens bästa tv-spel någonsin; Gold medal challenge.

En annan klassiker som avverkades innan Lundfärden var den obligatoriska högsommarvärmen i bilen inför bad. Temperaturen upp på max direkt när man kommer in i bilen och sen känner man badsuget under hela resan.

Mayers fantastiska shotsglas som jag så högt önskar att jag också hade.

Den underbart härliga tennisplanen i Borlänge, gratis givetvis. Här krossade jag Kausti några gånger under den härliga sensommaren.

God mat i skolan efter hårt matteplugg

Dotas toalett stängd under sommaren, fruktansvärd besvikelse.

Tronsmedalj i Lillehammer OS, på gränsen till tårögd efter 102 meter i backhoppning.

Adam kör en mindre god soppa, åtminstone ser det så ut.

Släggan ut på löparbanan i Track and Field, ytterliggare ett fantastiskt knapptryckarspel.

NHL10, öl, sommarlov i tre dagar. Skön avkoppling.

Tennis en tidig måndagmorgon.

Slut på bildspel.

***

Idag började skolan, tämligen exalterande – inte. Jag har tappat allt, dock ska jag vara extremt multiserioso, jag har lovat Adam eftersom jag ville projekta fastighetsbildning med honom. Dagen annars nyttig, tränat med Haxxe och räknar med en femdagars träningsvärk nu. Vi får försöka med lite mer regelbunden träning så att detta fenomen inte uppstår.

***

Kvällens roligaste, chatt med Lotta Schelin.

Fråga: Har du något barn? erik

Svar: nej inte ännu Lotta

***

Nu  dags för sängen, fint det.

Natti.