Peppo Inzaghi

Hej hallå igen.

 

Denna vackra torsdagskväll sitter jag och lyssnar på Yohanna – Is it true och funderar på om man hamnar i töntträsket eller peppträsket efter en sån bekännelse. Fantastisk låt hur som helst, om inte annat går det ju alltid att spana på damen.

 

Angående Is it true – is it over ? Så har jag börjat fråga mig detsamma angående min Cisco Roma save på FM. Efter att ha basat över laget i fem säsonger utan att lyckas gå upp i Serie A börjar besvikelsen komma. För er som inte har koll så ska jag dra historien lite snabbt;

 

I juni 2008 flyttar jag ner till Rom för att ta över Cisco Roma i Serie C2, eller som det så fint heter nu Lega Pro Seconda divisione, att det just blir Cisco Roma är för att jag vill bo i Rom återigen och tanken på ett tredje lag i Serie A är så svindlande då ingen annan stad i Italien har tre lag i högsta divisionen. Att sedan Di Canio rekommenderade just mig till styrelsen är en annan sak.

 

Första säsongen är en makalös succé, vi vinner serien och trampar upp till Lega Pro Prima divisione, styrelsen är i extas, fansen är i extas och jag är hyllad. Med andra ord, alla är nöjda.

 

Andra säsongen fortsätter i samma stil, trots att vi missar seriesegern går vi upp till Serie B genom playoff. Samma visa där, alla nöjda och svenska tidningar börjar få upp ögonen för Cisco Roma med den talangfulle svenske tränaren. Borlänge Tidning nere och gör reportage.

 

Tredje säsongen, likt ett svenskt Åshöjden är vi nära att göra det omöjliga (här kan jag spoila och säga att dom gick ju aldrig upp i Allsvenskan utan stannade vid kval, trots Edward Engmarks fantastiska talang) så förlorar vi den avgörande kvalfinalen stort. Alla överens om att det var en lyckad säsong. Vid kvalfinalen har GävleDala bemödat sig att åka ner och göra ett tv-inslag, som får sån stor genomslagskraft att Sportbladet nämner Cisco Roma i en notis (resten av tidningen som vanligt om den värdelösa fotbollen på dom brittiska öarna).

 

Fjärde säsongen, alla är övertygade om att det ska ske nu. Smarta värvningar, alla unga talanger (snittålder på 20 år, äldsta spelaren 25 år) har utvecklats ytterliggare ett år. Flyger igenom serien men som vanligt är vi för upp och ner för att kunna slåss om direktplatserna 1-2, så det blir kval igen. Sportspegeln kommer ner och kör ett långt inslag, hyllningar överallt men någonstans går allt fel. Mantova vinner hemma i första matchen med 1-0, i returen hemma på Flaminio är det utsålt, 24000, och vi tar ledningen med 1-0. I detta läget är vi i Serie A eftersom det vid lika ställning är det laget som slutade högst i tabellen som går vidare. Förväntningar ligger i luften men det obegripliga händer. Mantova kvitterar. Allt är återigen förlorat. Den här förlusten tar hårt på både mig och spelarna.

 

Femte säsongen, som vanligt – kval. Ett kort sådant den här gången då någon har bestämt sig för att Cisco Roma inte hör hemma i Serie A, medans 8 ordinarie spelare är iväg med U21-landslaget och lirar match förlorar vi i den första kvalomgången och det är här någonstans jag ärver Sven-Göran Erikssons smeknamn ’il perdente’, förloraren.  Det enda vettiga denna säsongen är att Göran Skytte är nere och gör en dokumentär om laget, livet och den italienska fotbollen.

 

Ungefär där är vi nu, frågan är om man tar upp kampen för att komma till Serie A eller om man helt enkelt söker ett nytt jobb.

 

***

 

Från ett spel till ett annat, jag och min kusin Gurkan har dom senaste dagarna lirat skiten ur Playstation 3-dosorna när vi turbosprungit oss igenom Track and Field (det gamla PSOne spelet). Jag har ju utvecklat en unik knapptryckarmetod i Medväga en gång i tiden så därför brukar såna här spel passa mig som handen i handsken.

 

Under veckan har ett antal världsrekord förbättrats och jag innehar nu alla världsrekord på spelet, den som vågar utmana mig är välkommen att höra av sig.

 

Här har världsrekordet precis förbättrats med nästan 9 meter. Fantastiskt kast.

 

Spjutkast på nästan 106 meter, skönaste att det går utanför gräsmattan. Mycket nöjd.

 

 

Innehavare av samtliga världsrekord. Mycket nöjd.

 

 

Gurkan har här lyckats kasta släggan bakom säkerhetsställningen ut på löparbanekurvan.

 

 

Ytterliggare en förbättring av världsrekorden, fruktansvärd knapptryckarform igår.

 

***

 

Det var allt för den här gången, vi ses på Fredmans i morgon.

 

/Il perdente.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback