Stolleresa, Lazio, Inter och ångest. Del 2.
Rom
28 timmar efter avfärd från Lund kom vi till Rom, härligt solsken och en bra start på dagen då vi hämtade ut våra biljetter till Lazio-Roma. Extremt nöjda då dom är köpta med rabatt – för barn. Åker sen upp med metro och spårvagn till hotellet som ligger ett s.k. stenkast från Stadio Flaminio och ytterligare tio s.k. stenkast från Stadio Olimpico. Nöjda checkar vi in och avnjuter ett finare plastglas vin. Stressigt som det är trampar vi därefter vidare mot Stadio Flaminio och härliga Cisco Roma som lirar mot Monopoli i Serie C2, eller Lega Pro Seconda divisione girone C som serien heter numera. Daniel Ciofani från härliga Pescara och lille Franchini som är en lightkopia av lille Cassano briljerar och det står 2-2 när vi är tvungna att trampa vidare mot il derby della capitale, tio minuter från slutet. Cisco avgör sen och vinner med 3-2, viktigt i kampen om uppflyttning.
Romderbyt bjuder på en magisk första halvlek och ett härligt tryck på Monte Mario. Resten glömmer vi. Dessbättre går Day after tomorrow på tv under kvällen vilket leder till andra tankar.
Måndag och vaknar utvilad och avnjuter en fantastisk frukost. Hotellfrukost något av det bättre man kan uppleva. Istället för nattåg mot Milano under kvällen blir det en till natt i Rom, så vi bokar tåg till tisdagen och hotell för natten. Någonstans här känner man den härliga Italienkänslan, och slipper tankar på krånglig och oklar hemresa, och kan njuta för ett ögonblick. Dessvärre förstör Hotel Seiler denna glädje när dom inte hittar vår hotellbokning. Trots visning av diverse bekräftelser på internet så blir ingenting löst utan vi kan bara vänta, så vi trampar runt på stan så länge. Efter en lättare picknick på Piazza del Popolo, besök på Piazza della Liberta där Lazio grundades, en promenad till Peterskyrkan och vägen tillbaks mot metron via Castel Sant’Angelo öppnar sig himlen. Regnet börjar ösa ner. Paraplyet ligger i förrådet i Lund. En busshållplats är lösningen, bristfälligt tak ger dock inget vidare skydd. Ny lösning i en biljettkiosk men bara aningen bättre skydd. Hagel. Ännu mer regn. Bussar åker förbi, dessvärre med totalt fel destination. Värmen är långt borta. Hagel i håret. Blöta kläder. Finns bara en sak att göra – springa. Bort till en annan busshållplats, via lera och vattenpölar. Och hagel. En skolklass pekar och skrattar. Vi får tummen upp. Hoppar på en buss. Åker en hållplats bort till Colosseum, hinner se en tant få sin påse förstörd så att allt innehåll rasar ut. Hon inte nöjd. Vi av bussen, in på metron i Colosseum. Biljetterna blöta, men funkar. Första tåget smockfullt. Avvaktar. Nästa tåg lugnt. Kommer till hotellet, han hittat vår bokning. Vi nöjda. Han i receptionen inte nöjd. Hotellet fullt, han ringer till ett annat hotell, inget svar. Han: ”I didn’t like the hotel anyway”, låter lovande. Han ringer ytterligare ett hotel och får svar. Vi trampar dit, tar en kvart. Himlen spricker upp igen, solsken. Får rum nummer ett, duschen direkt. Fantastiskt. Glädje. Värme.
Under kvällen middag på Repubblica, Peroni-inhandling på Spar och Robinson på italiensk tv. Johan hävdar att dom lirar fotboll ute i korridoren. Somnar till slut.
Vaknar fruktansvärt trött men oerhört laddad. Alla till Milano. Snabbtåget rullar en minut innan utsatt tid. Det blir lätt så i Italien. Tre timmar non-stop till Milano och vi är nöjda. Förra våren när vi åkte snabbtåg hade vi ståplats i två timmar, större flyt denna gång. Även Milano välkomnade oss med solsken. Fortsättning följer..