Reserapport: Fredag-Lördag
Fredagens ankomst innebar sista dagen i backen för mig, Adis, Daver, Don Vittorio och Haxxe. Därför blev det Sportgastein och lite kvalitetsåkning. Pjäxorna spändes hårdare än tidigare under veckan och helt plötsligt var man ett med skidorna. Efter en fantastiskt rolig dag i backen då det flöt på otroligt bra avslutade vi med ett magnifikt sista åk nästan helt själva i solskenet i veckans roligaste backe.
I övrigt finns det inte så mycket att säga. Vi avslutade med en stollefest på Silver bullet och det var fin uppslutning.
Sista middagen under veckan.
Betyg: J J
***
Lördag, efter en lättare promenad på stan kom stunden vi alla väntat på: Felsentherme!
En fantastisk badanläggning i centrala Bad Gastein. Att för första gången på en vecka slippa brännskadevärme på vattnet i duschen och själv få reglera temperaturen var ett hallelujah-moment. I tre timmar solade vi i utomhusbassängen, kopplade av i dom sköna bubbelpoolsliknande sängarna och hade extremt roligt i vattenrutschbanan.
Vattenrutschbanan, kan jag förövrigt meddela, hade röd svårighetsgrad och var relativt kort. Lite läskiga var vattenstrålarna som man åkte rakt igenom precis i början. Mina första åk var extremt långsamma och jag förstod inte vad det berodde på, sedan hittade jag tekniken – pressa sig stenhårt neråt och då gick det undan. Dessutom gjorde ryggen ont av alla kanter.
När vi sedan trampade ut var alla mycket nöjda och avslappnade. Enda besvikelsen var att vi inte fick uppleva den fantastiska Stollensauna.
Hemresan gick sedan relativt smärtfritt då man sov större delen av tiden.
Lund kändes dock segt efter två timmar och man kände suget efter backarna igen. Om ett år blir det förhoppningsvis italienska alperna, maten och kockarna lär vara aningen bättre där.
Totalt sett en fantastisk resa.
Betyg: Starka J J J J
Reserapport: Torsdag
Zlatan-pjäxorna fungerade bättre än föregångarna men ändå inte helt tillfredsställande, så tidigt på torsdagsmorgonen använde jag hela min civilingenjörskompetens för att lösa problemet. En strumpa viktes och placerades under hälen vilket gjorde att hälen kom upp lite högre och på så sätt inte skavde emot mitten lika mycket. Strumpinläggen var guld värda skulle det visa sig då torsdagen var smärtfri och åkningen var fenomenal. Helt plötsligt kände man att utvecklingen gick framåt.
Torsdagen var annars dagen då Haxxe försvann två gånger.
Första gången:
Strax efter lunch skulle vi bege oss mot ett annat berg och på vägen ner så kom det en korsning där vi skulle åka rakt fram. Adis och Don Vittorio körde först och fortsatte neråt. Jag och Daver kom sen och väntade precis vid korsningen. Haxxe som åkte bakom mig var försvunnen. Jag och Daver står kvar och väntar i 10 minuter, därefter åker Daver upp igen och åker igenom backen och letar efter Haxxe. Ingen succé, Haxxe är spårlöst borta. Vi ringer – inget svar. Åker ner till stället där liftarna går. Adis är där, Don Vittorio är där och även Haxxe är där ! Chockade frågar vi vad som hände.
Förklaringen låg i att han hade vurpat och kommit lite efter. Därefter hade han svängt vänster i korsningen och tagit en annan väg ner. Hur jag och Daver lyckades missa Haxxe förstår vi fortfarande inte.
Andra gången:
En halvtimme senare var det dags igen, vi åkte upp med liften och skulle sedan köra en liten transportsträcka för att komma bort till backen. Jag och Don Vittorio åkte först, sedan kom Adis, Daver och, trodde vi, Haxxe. Vi åker ner, kommer till backen och ställer oss och väntar. Haxxe är spårlöst borta. Vi ringer – inget svar. Efter 10 minuter misstänker vi att han åkt någon annan väg så vi fortsätter ner. Får sedan sms där han skriver att han åkt hem.
Förklaringen den här gången var att han hade haft problem med hjälmen och stannat för att fixa den. Under tiden hade vi försvunnit ur sikte så han hade tagit en annan väg ner.
Det slutade sedan lyckligt då vi alla återförenades på hotellet över några öl.
Jag, Adis, Don Vittorio och Daver fortsatte åka och vi bestämde oss för att Adis och Don Vittorio skulle få se min och Davers favoritbacke – transportsträckan. Samtidigt som detta skedde plockade Adis fram kameran för att filma det hela, så håll till godo:
Filmen som belönades med Guldstaven, Guldpjäxan och Guldunderstället 2010 finns här.
Höjdpunkten under torsdagen var dock en annan sak. Under middagarna tidigare under veckan hade Mr Viasat blivit trakasserad av en av kockarna, som förövrigt såg ut så här. Första dagen påpekade han för Mr Viasat att han var tvungen att ha armband för att få äta. Armbandet förövrigt väldigt tjusiga, jag och Daver bar dom stolt under veckan – resten körde obegriplig bojkott.
Andra gången Mr Viasat fick skäll var andra dagen då det bjöds på frukt till efterrätt. Det fanns både bananer och äpplen. Mr Viasat var hungrig och tänkte dessutom ta med till backen dagen efter så han tog två äpplen och två bananer och kocken reagerade med ett ”Two bananas and two apples – WHYYYY?”. Mr Viasat i chock efter detta.
Under torsdagen var det Juniorinhos tur att få skit. Juniorinho och Adis står vid soppan och kocken frågar Juniorinho vad han tror att det är för soppa. Juniorinho svarar då snällt Minestronesoppa. Kocken hävdar då att det är råtta i vilket får Juniorinho att utbrista "det hoppas jag verkligen inte". Kocken drar då nåt på tyska som inte Juniorinho förstår. När Juniorinho sen går vidare mot varmrätten kör kocken ett härligt “asshole” bakom ryggen på den intet ont anande Juniorinho. Tur då att Adis var där och snappade upp situationen.
Betyg: J J
Efter middagen utgång på Silver bullet, mycket rolig utgång men alla sviker och går tidigt. Sen sömn.
Reserapport: Onsdag
Onsdagen blev av förklarliga skäl senarelagd och vi trampade upp runt halv nio. Då en expedition till skiduthyrningsshoppen skulle göras under förmiddagen tog jag det därför lugnt och gick upp och la mig en timme till på rummet. Daver som kände av gårdagen rätt rejält somnade om en timme även han.
Därefter trampade jag ner och tog snacket med en norrman som gav mig ett par nya pjäxor och det var inte vilka pjäxor som helst – det var Zlatanpjäxor!!
Jag lättare tårögd över att få vara Ibra även i skidbacken (annars korpen) och Daver tårögd över att han äntligen kunde se skillnad på mig och alla andra åkare med helsvart skidklädsel.
Upp i backen strax innan lunch, enbart jag och Daver som körde denna dag så vi tränade mest på transportsträckor vilket i slutet på veckan mynnade ut i en fantastisk video som kommer presenteras i ett senare inlägg. Vi hittade en favoritbacke som innebar att man först körde transportsträcka 2 km västerut för att sedan åka ner för en helt lagom brant backe i 200 meter och sedan köra transportsträcka österut i 1 km. Fantastiskt.
Annars en fantastisk dag återigen med sol och härligt väder. Några foton och en längre lunch med solning av ansiktet avnjöts.
Kvällen lugn med bara två öl och lite sällskapsspel, micket trevligt.
Middagen ja? Tyvärr tillbaks på en lägre nivå som inte ens parmesanen kunde rädda.
Betyg: J
***
Efter önskemål från Bjart kommer ytterligare en Islingby IK-anekdot. Under Dalecarlia Cup-veckan skulle jag och någon till göra ett inhopp i 85:ornas lag men vi hade lirat match själva med 86:orna strax innan så vi kom en kvart in i första halvlek. Våran tränare tänkte då göra domaren uppmärksam på att jag hörde dåligt så att det inte blev några missförstånd så han skriker till en i laget:
- Säg åt domarn att han hör dåligt!
Lirarn blev rätt fundersam så han frågade vad han menade och så pekade han på mig och allt löste sig. Fantastiskt vilka minnen.
Resereportage: Tisdag
Bagarväckning på schemat. Så skrämmande tidigt att jag har förträngt när vi gick upp. Denna dag lyste i alla fall solen och det blev fantastisk åkning då pisterna var micket braigt preparerade.
Jag fick återigen stå för lite tyska briljans när vi åt mat på samma ställe som dagen innan. Därefter tog dock det roliga stopp, slut och finito. Mina fötter var paj. Det är nämligen så att jag precis som flera andra toppidrottare lider lite lätt av plattfot. Detta fenomen har dock inte stört mig sedan jag spelade sista matchen i Islingby IK -99 då mina fötter sa ifrån ganska rejält och någon lindrig gång då vi varit ute och sprungit med Kvarnsvedens IK. Det är till och med så att jag har varit hos en privatläkare för att råda bot på detta men inlägg skippades, tyvärr. Hur som helst så var fötterna svullna och uppskavda vilket medförde att jag drog mig tillbaks till hotellet och fick knäppa den första ölen en stund före alla andra.
När dom andra kom tillbaka blev det lite afterski och en varmare dusch då vattentemperaturen låg på brännskadenivån 40 grader, minst.
Middagen som vanligt spännande och denna dag var det jackpot! Mos, biff och ketchup gav oss veckans middagshöjdpunkt.
Betyg: J J +
Efter middagen blev det fest, en riktig stollefest. Då Spar i Österrike erbjuder väldigt humana priser blev det en hel del inköp av så kallade rusningsdrycker. Själv provade jag den Österrikiska mjölken blandat med Österrikisk amaretto, godkänt. Några öl till det och vi var redo för temafesten på Haeggbloms.
Då alla lantmätare och hela alliansen var ute blev det ett enormt tryck på the dancefloor och stundtals till och med global domination. Fantastisk utekväll som rundades av framemot 01 då jag och Don Vittorio stod ensamma kvar och peppade, alla andra hade svikit. Därefter sömn och ett enormt snarkande från min sida, inget jag märkte av dock.
***
Den sista Islingbymatchen var förövrigt en rätt skön historia som sammanfattade våran sista säsong rätt bra. Ingenting att spela för i sista matchen mot Forssa borta i serien. Enbart 10 spelare dyker upp så vi lirar med en man mindre hela matchen. Jag kommer sent till samlingen så alla föräldrar ger mig en värmande applåd när jag anländer för att jag ställer upp för laget. Därefter ont i fötterna hela matchen. En i laget är så trött att han sätter sig mitt på planen med benen i kors och struntar i att lira. Underbart lag. 9-1 förlust blev det. Därefter splittrades vi.
Var är Michael Knight?
Besviken. Milt sagt.
TV6 har berövat mig och många andra människor ute i Sverige på vardagarnas höjdpunkt – Knight rider. Den perfekta avslutningen på en lång dag finns inte längre. Knight rider är flyttat från tvåtiden till femtiden. Upprörd över detta skickade jag ett mejl till Viasat, inte Mr Viasat utan riktiga Viasat.
Hej!
Jag, och många i min omgivning, har under dom senaste åren alltid avslutat dagen med ett härligt Knight rider-avsnitt vid tvåtiden. Nu märker jag till min förfäran att ni har senarelagt programmet till femtiden då ytterst ytterst få människor är vakna. Hur länge kommer ni fortsätta med denna horribla sändningstid för Knight rider?
Med vänlig hälsning
/Jakob
Förhoppningsvis tar dom sitt förnuft till fånga.
Tills vidare ersätter vi Michael Knight med mr Macgyver. Långt ifrån samma klass, långt ifrån samma frilla och bil har han inte heller.
Besviken.
Resereportage: Måndag
Vi trampade upp sent jag, Daver och Adis. Jag och Adis lekte sedan Arsenallirare under frukosten då vi trampade iväg med Nicklas Bendtner och Cesc Fabregas-shorts. När vi anländer till bordet så är dock alla redan klara och går därifrån. Jag, Adis och Daver åker därför själva denna dag.
Skidåkningen var en större katastrof då ingenting fungerade och backarna var opistade vilket ledde till fegisåkning. Brände fint i benen dessutom när vi fick jobba oss ner, micket pepp. Daver dock sliten denna dag och mina fötter börjar här spöka med finare sår på insidorna, då pjäxorna lämnade mycket i övrigt att önska eller så kanske det är mina fötter som är för känsliga. Jag tippar dock på pjäxorna. Därför kastade vi in handduken strax efter lunch.
Lunchen blev förmiddagens höjdpunkt då jag briljerade med mina enorma tyskakunskaper och beställde hejvilt och sedan fixade så vi fick betala med ett elegant – Bezahlen, bitte!
Annars relativt händelselös dag då middagen var det mest spännande – vad skulle dom bjuda på för godsaker idag?
Schnitzel mit pommes.
Schnitzeln smakade h-vete men pommesen var goda. Bra friterat. Fruktsalladen till efterrätt helt okej.
Betyg: J J
Kvällen blev relativt lugn med enbart några få öl. Daver berättade att han en gång hade skaffat lunarstorm men då hade råkat skapa sin användare i fel kön, så han hade snabbt lagt ner det.
En lättare rundvandring på stan avslutade kvällen, sen sängen.
Resereportage: Söndag
Vaknar upp lite lättare sliten. Frukosten förvånar; färska frallor som smakar bra. Dock saknas den riktiga osten. Juicen smakar ingenting, kanske är det därför den går ner.
Efter att ha åkt i Bad Gastein under lördagen hoppar vi på bussen mot Sportgastein denna dag. Molntäcket ligger tungt över oss under förmiddagen men på eftermiddagen spricker det upp lite lättare och några amazing pictures kan tas.
Efter trevlig förmiddagsåkning intas en spaghetti bolognese under lunchen. Don Vittorio satte spaghetti bolognese som standard när han beställde det tre raka dagar. Parmesanen räddade fiaskot. Österrikisk matkultur har många hål att fylla. Annars kan vi rapportera att Mr Viasat m.fl. vek ner sig när dom såg att det fanns gulaschsoppa på restaurangen. Grundtanken var att köra mackor i backen men detta sprack alltså.
Efter lunch skedde det som inte fick ske, jag vurpade. Veckans enda vurpa från min sida skedde efter att vi stannat och en skida gled all världens väg och jag tappade the balance. Inte bra. Veckans värsta vurpa stod annars Mr Viasat för, tyvärr missade jag det men enligt säkra uppgifter slängde han skidorna i vredesmod vilket spädde på det festliga ännu mera.
Söndagens skidåkning avslutades väldigt dramatiskt när jag och Dave tog initiativet till att åka off-pist. Då alla andra fegade ur och körde svart backe istället så drog vi iväg nerför en extrem brant där man lätt hade kunnat köra OS-finalen i puckelpist.
Okej, i ärlighetens namn så var det så här; vi skulle åka ner till bussen och hade ungefär tjugo minuter på oss. Det fanns två backar ner, ena svart och den andra röd. Den röda var dock inte pistad men Mr Viasat tjoade glatt att ”det är lugnt ändå”. Eftersom den svarta var så extremt tråkig då man bara åkte och plogade så blev det den röda opistade. Jag och Dave väljer den, alla andra kör svart.
Vi börjar åka och det känns okej, det sticker visserligen upp lite grässtrån här och där och snön har små inslag av jord men vafan, vi har ju hyrskidor så det är inte så noga. På väg ner kör vi förbi en norsk farsa och hans tioårige son som åker utan stavar. Halvvägs ner i backen börjar det bli lite krångligt, pistmaskinerna lyser med sin frånvaro. Kullar av snö, brant. Sakta åker vi neråt, ser dock ingen utväg längst ner så vi har ingen aning om var vi ska ta vägen. Tioåringen kör förbi oss. Hans farsa stannar och säger något. Jag hör ingenting, Daver förstår ingenting. Dom åker vidare. Jag knäpper skidorna och börjar gå ner, kanske inte så smart när det är en halvmeters snödjup. Daver bromsglider elegant ner. Tillslut kommer vi till en platå. Daver säger att det där med att hinna med bussen nog är kört. Men erfarna skidåkare som vi är så drar vi igång en extrem störtloppssatsning sista biten, kommer ner till parkeringen, åker förbi tioåringen och hans farsa som skrattar och nickar vänligt mot oss, vi knäpper skidorna och hoppar på bussen. Succé.
Därefter öl och middag. Trerätters denna dag bestod av soppa, okänd varmrätt och frukt.
Betyg: J J
Trots att det ser oätligt ut slank det ner.
Kvällens chock annars att Juniorinho sågade Skittles, topp 3 världens godaste godis. Annars avslutning med Silver bullet i tio minuter innan sängen väntade.