Hallå alla medborgare här i stan

Vaknar upp lite lättare sliten. Frukosten förvånar; färska frallor som smakar bra. Dock saknas den riktiga osten. Juicen smakar ingenting, kanske är det därför den går ner.

Efter att ha åkt i Bad Gastein under lördagen hoppar vi på bussen mot Sportgastein denna dag. Molntäcket ligger tungt över oss under förmiddagen men på eftermiddagen spricker det upp lite lättare och några amazing pictures kan tas.

Efter trevlig förmiddagsåkning intas en spaghetti bolognese under lunchen. Don Vittorio satte spaghetti bolognese som standard när han beställde det tre raka dagar. Parmesanen räddade fiaskot. Österrikisk matkultur har många hål att fylla. Annars kan vi rapportera att Mr Viasat m.fl. vek ner sig när dom såg att det fanns gulaschsoppa på restaurangen. Grundtanken var att köra mackor i backen men detta sprack alltså.

Efter lunch skedde det som inte fick ske, jag vurpade. Veckans enda vurpa från min sida skedde efter att vi stannat och en skida gled all världens väg och jag tappade the balance. Inte bra. Veckans värsta vurpa stod annars Mr Viasat för, tyvärr missade jag det men enligt säkra uppgifter slängde han skidorna i vredesmod vilket spädde på det festliga ännu mera.

Söndagens skidåkning avslutades väldigt dramatiskt när jag och Dave tog initiativet till att åka off-pist. Då alla andra fegade ur och körde svart backe istället så drog vi iväg nerför en extrem brant där man lätt hade kunnat köra OS-finalen i puckelpist.

Okej, i ärlighetens namn så var det så här; vi skulle åka ner till bussen och hade ungefär tjugo minuter på oss. Det fanns två backar ner, ena svart och den andra röd. Den röda var dock inte pistad men Mr Viasat tjoade glatt att ”det är lugnt ändå”. Eftersom den svarta var så extremt tråkig då man bara åkte och plogade så blev det den röda opistade. Jag och Dave väljer den, alla andra kör svart.

Vi börjar åka och det känns okej, det sticker visserligen upp lite grässtrån här och där och snön har små inslag av jord men vafan, vi har ju hyrskidor så det är inte så noga. På väg ner kör vi förbi en norsk farsa och hans tioårige son som åker utan stavar. Halvvägs ner i backen börjar det bli lite krångligt, pistmaskinerna lyser med sin frånvaro. Kullar av snö, brant. Sakta åker vi neråt, ser dock ingen utväg längst ner så vi har ingen aning om var vi ska ta vägen. Tioåringen kör förbi oss. Hans farsa stannar och säger något. Jag hör ingenting, Daver förstår ingenting. Dom åker vidare. Jag knäpper skidorna och börjar gå ner, kanske inte så smart när det är en halvmeters snödjup. Daver bromsglider elegant ner. Tillslut kommer vi till en platå. Daver säger att det där med att hinna med bussen nog är kört. Men erfarna skidåkare som vi är så drar vi igång en extrem störtloppssatsning sista biten, kommer ner till parkeringen, åker förbi tioåringen och hans farsa som skrattar och nickar vänligt mot oss, vi knäpper skidorna och hoppar på bussen. Succé.

Därefter öl och middag. Trerätters denna dag bestod av soppa, okänd varmrätt och frukt.

Betyg: J J

Trots att det ser oätligt ut slank det ner.

Kvällens chock annars att Juniorinho sågade Skittles, topp 3 världens godaste godis. Annars avslutning med Silver bullet i tio minuter innan sängen väntade.