Hallå alla medborgare här i stan

Genua, Italien | Dag 21: La lanterna

Efter en frukost på terassen ute i solen slängde vi på oss våra ryggsäckar och trampade längs strandpromenaden ner till tågstationen i Diano Marina. Tåget tog oss till Genua och Starhotels. Johan introducerade Starhotels för mig hösten 2008 då vi körde Milano-Genova-Torino-Milano-Bergamo-Milano och hotellkedjan är den vettigaste i hela Italien. Sängen som jag författar detta inlägg i är den bästa på hela resan. Bra Starhotels. Bra Johan.

Efter incheckning trampade vi stan, hamnen, en pizzeria med en fruktansvärt fin och stor Margherita och sedan la lanterna. Världens äldsta fyr. Incredible som vår vän, fransmannen, från nattåget Paris-Barcelona hade sagt. Det var nämligen så att allt i Barcelona var incredible enligt honom - folk stannade alltid och respekterade röd gubbe vid övergångsställen; incredible! Hur som helst, vi trampade upp i Lanternan och fick en finare utsikt över hamnen och staden. Nöjda på vägen uppåt, på vägen nerför kände man låren. Mina gigantiska, och en gång i tiden vältränade, fotbollslår höll inte riktigt för detta. Mjölksyra modell Jörgen Brink kom från ingenstans.

Både Genoa Store och Sampa Pointen bjöd på besvikelser då ölglas inte fanns i sortimentet, istället enbart muggar och annat trams. Mycket besviken. Genua som stad annars riktigt skön.

På väg hem till hotellet tänkte vi uppsöka en mercato för lite inhandling av vatten och onyttigheter så jag traskade fram till en trevlig tant som förklarade vägen till närmsta ställe, hela konversationen givetvis på italienska. Bra Jacopo!

Väl på hotellet ville Michael vila, han hade trots allt bara sovit 10 timmar på natten och 2,5 timme på tåget. Så jag begav mig ut ensam till Stadio Luigi Ferraris, en promenad på cirkus tio minuter. Väl framme vid arenan börjar det åska en bit bort och några regndroppar faller ner. Jag halvjoggar runt arenan, tar lite foton och känner mig nöjd trots att allt var tokstängt och igenbommat. På vägen hem börjar regnet vräka ner. Eftersom jag inte har något paraply blir jag givetvis dyngsur, men det gör inget. Känslan i Italien överväger lite regn. Trampar på ner mot hotellet, blixtar dyker upp ibland men smällarna på behörigt avstånd så innan jag går in på hotellet tar jag en sväng förbi tågstationen och kollar när tågen mot Milano går. Fem paraplyförsäljare försöker få mig att köpa paraply, jag som redan är dyngsur nobbar.

Åter ut på gatan, regnet forsar ner än. Blixten närmare nu. Hotellet ligger på andra sidan gatan men det är tre övergångsställen på vägen dit. Får vänta bra länge vid första, samtidigt slår en blixt ner riktigt nära. En rejäl smäll. Vid andra börjar jag känna att det nog börjar bli lite bråttom, mittemellan andra och tredje en ny smäll som är fruktansvärt hög. Blixten riktigt riktigt nära. Springer sista biten, in på hotellet, lättad. Genomblöt trampar jag igenom lobbyn, skorna skriker mot golvet. Ställer mig i hissen, mindre bra. Vi bor på tolfte och högsta våningen, efter två våningar slockar allt i hissen. Strömavbrott i en sekund. Lyset tänds. Hissen står still i tio sekunder. Åker ner till första våningen igen. Rätt nervös trycker jag återigen på tolvan. Håller en tumme och hoppas för varje våning hissen stiger. Kommer fram, trampar in på rummet och känner en fruktansvärd lättnad.

Resten av kvällen toklugn på hotellet. Italiensk underhållning på tvn. Fotbollen uteblev då blixten tog med sig Rai Uno, Rai Due och Rai Tre ut i rymden. Dum blixt.

På återhörande

/Jacki


***


Dagens bildskörd


Bra utsikt från tåg


Bra hotellrum


God pizza


Framför lanternan


Bra view