Don't give up on us baby
Miami, FL | 26 juli
Efter ett litet lättare uppehåll fortsätter vi med dom sista två dagarna.
Returresa till Miami och South Beach och den här gången satt jag och Victor i baksätet och lirade lir på mobiltelefonen hela resan, Overseas Highway glömdes bort. Key West riktigt fint, men lite lätt överskattat då det inte är så mycket att göra eller se.
Miami var rätt fullsmockat med bilar under eftermiddagsrushen så Michaliek var lagom nöjd över att vi rörde oss 500 meter på en kvart men efter ett tag gick proppen ur och vi kunde gasa på lite. Incheckning på hotellet och sedan direkt iväg till flygplatsen för att lämna tillbaks the scandal beauty car vars kontrakt gick ut, då man max fick hyra car i 54 days eller något sådant.
På flygplatsen kikades läget först hur man skulle göra, sedan iväg till mat. Eftersom vi skulle tillbaks till flygplatsen senare kändes det inte aktuellt att åka ut till Miami Beach för att äta så vi sökte på nåt närliggande och då blev det genast lite kaos. GPS:en har en fin funktion som heter point of interest och jag trampar in på matsektionen och väljer Courtyard Restaurant Club som lät som en helt okej restaurang. När vi har 200 meter kvar passerar vi en strippklubb, sedan följer ett rätt taskigt område (underdrift) så vi visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen, ett nytt försök på Sports bar (brukar alltid varq vettigt käk) och fortsättning längs gatan 1 km, samma grej och man såg inte ens ingången till "restaurangen". Vi åkte förbi vapenbutiker, sargade bilaffärer, tatueringsshoppar, strippklubbar och all möjlig (förmodligen hårt illegal) verksamhet. Michaliek tar sig då i kragen vid ett rödlyse som vi stannade vid - obehaglig känsla - och trök in Hard Rock Café 6 km bort. Närmsta 5 km fortsätter i samma stil innan vi kommer ut till American Airlines Arena där Miami Heat kastar boll och området förbättras en aning. Inte så att man var skraj (läs jodå), men downtown Miami var väl inte riktigt lika inbjudande som Miami Beach.
Hard Rock bjöd på en fantastiskt fin hamburgare och framförallt dipp till the french fries, vilket va första gången på resan och man lyrisk. Annars rätt tråkig lokal även om det låg fint nere vid vattnet.
Sedan tillbaks till flygplatsen och lämna tillbaks the car. Här får vi då en räkning på 2000 dollars, som Michaliek redan har prepayat, och vi får gå upp och göra lite kaos vid kassadiskarna. Grejen är den att den första bilen Michaliek fick loss behövde service efter halva resan så dom var tvungna att åka in och byta bil - utan kostnad - och allt skulle lösa sig men så var inte riktigt fallet. Vid kassan blev det genast kaos, Michaliek fick förklara problemet för en gubbe som sedan ringde runt till halva USA och fick förklara samma grej för att få dom att riva räkningen. Hela kontoret blev tillslut involverat och grabben vi snackade med ropade på sina kollegor lite då och då för hjälp och så brände han av "We have a really weird case here". Sedan när det blev kö bakom oss pekade han mot dom andra kassorna "You can go to them, I'm gonna be with this for a while" och vi stod och blev tröttare och tröttare. Tillslut gick jag bort och vilade i en soffa medans Michaliek och lillebror stod kvar och tillslut kunde det lösa sig. Grejen var då att vi hade tänkt hyra en ny bil dom sista dagarna men priset blev kaos och Michaliek orkade inte krångla mer med stollarna så vi tog sig en taxi in till stan, vilket var rätt skönt för vi slapp parkeringsavgiften på 30 dollars per dag också.
Kaos
Sedan lugn kväll då man halvt avliden efter en dag som var nödvändig men bortkastad.
Kram
/Fotgängare i Miami
Efter ett litet lättare uppehåll fortsätter vi med dom sista två dagarna.
Returresa till Miami och South Beach och den här gången satt jag och Victor i baksätet och lirade lir på mobiltelefonen hela resan, Overseas Highway glömdes bort. Key West riktigt fint, men lite lätt överskattat då det inte är så mycket att göra eller se.
Miami var rätt fullsmockat med bilar under eftermiddagsrushen så Michaliek var lagom nöjd över att vi rörde oss 500 meter på en kvart men efter ett tag gick proppen ur och vi kunde gasa på lite. Incheckning på hotellet och sedan direkt iväg till flygplatsen för att lämna tillbaks the scandal beauty car vars kontrakt gick ut, då man max fick hyra car i 54 days eller något sådant.
På flygplatsen kikades läget först hur man skulle göra, sedan iväg till mat. Eftersom vi skulle tillbaks till flygplatsen senare kändes det inte aktuellt att åka ut till Miami Beach för att äta så vi sökte på nåt närliggande och då blev det genast lite kaos. GPS:en har en fin funktion som heter point of interest och jag trampar in på matsektionen och väljer Courtyard Restaurant Club som lät som en helt okej restaurang. När vi har 200 meter kvar passerar vi en strippklubb, sedan följer ett rätt taskigt område (underdrift) så vi visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen, ett nytt försök på Sports bar (brukar alltid varq vettigt käk) och fortsättning längs gatan 1 km, samma grej och man såg inte ens ingången till "restaurangen". Vi åkte förbi vapenbutiker, sargade bilaffärer, tatueringsshoppar, strippklubbar och all möjlig (förmodligen hårt illegal) verksamhet. Michaliek tar sig då i kragen vid ett rödlyse som vi stannade vid - obehaglig känsla - och trök in Hard Rock Café 6 km bort. Närmsta 5 km fortsätter i samma stil innan vi kommer ut till American Airlines Arena där Miami Heat kastar boll och området förbättras en aning. Inte så att man var skraj (läs jodå), men downtown Miami var väl inte riktigt lika inbjudande som Miami Beach.
Hard Rock bjöd på en fantastiskt fin hamburgare och framförallt dipp till the french fries, vilket va första gången på resan och man lyrisk. Annars rätt tråkig lokal även om det låg fint nere vid vattnet.
Sedan tillbaks till flygplatsen och lämna tillbaks the car. Här får vi då en räkning på 2000 dollars, som Michaliek redan har prepayat, och vi får gå upp och göra lite kaos vid kassadiskarna. Grejen är den att den första bilen Michaliek fick loss behövde service efter halva resan så dom var tvungna att åka in och byta bil - utan kostnad - och allt skulle lösa sig men så var inte riktigt fallet. Vid kassan blev det genast kaos, Michaliek fick förklara problemet för en gubbe som sedan ringde runt till halva USA och fick förklara samma grej för att få dom att riva räkningen. Hela kontoret blev tillslut involverat och grabben vi snackade med ropade på sina kollegor lite då och då för hjälp och så brände han av "We have a really weird case here". Sedan när det blev kö bakom oss pekade han mot dom andra kassorna "You can go to them, I'm gonna be with this for a while" och vi stod och blev tröttare och tröttare. Tillslut gick jag bort och vilade i en soffa medans Michaliek och lillebror stod kvar och tillslut kunde det lösa sig. Grejen var då att vi hade tänkt hyra en ny bil dom sista dagarna men priset blev kaos och Michaliek orkade inte krångla mer med stollarna så vi tog sig en taxi in till stan, vilket var rätt skönt för vi slapp parkeringsavgiften på 30 dollars per dag också.
Kaos
Sedan lugn kväll då man halvt avliden efter en dag som var nödvändig men bortkastad.
Kram
/Fotgängare i Miami
Kommentarer
Trackback