A heart in New York
New York, NY | 8 juli
Art Garfunkel, som min kusin ibland tycker att jag är lik, har skrivit en alldeles fantastiskt otroligt bra låt om New York. A heart in New York heter den. Därför lyssnar vi på den medan vi läser inlägget.
Lika som bär?
Jetlaggen har börjat lägga sig och gamla rutiner har börjat visa sig så vid åtta i morse var jag så fruktansvärt trött att det blev snoozning en halvtimme. Inte mer än så, men ändå. Bröderna Kaustinen låg givetvis och toksov medans jag och Tatta, lillebroder Kaustinens dam, trampade och handlade frukost, åt frukost och bestämde att vi skulle boka biljetter till Rockefeller Center och sen hann jag även trampa ner och skriva ut biljetterna innan grabbarna var redo för avfärd. Tröttare bröder har jag aldrig träffat, aldrig.
Vi tog hissen Top of the Rock och även om utsikten var fin där uppe med fantastisk vy över Central Park så var vyn i hissen än bättre med en fruktansvärt fin amerikansk dam på plats.
Central Park
Favorit i repris, Jake framför Empire State Building.
Efter Rockan siktet inställt på kultur och museum. Jag och Michaliek trampade därför till Guggenheim för lite härlig konst då det ryktades om att Chagall hade tavlor på platsen. Av detta såg vi inte mycket, istället utställning av en grabb vid namn Lee Ufan som var något av en stenfantast. Lee Ufan hade nämligen, extremt stor konstnär som han är, ställt ut lite stenar till allmän beskådning. Vissa stenar stod på madrasser, andra stod helt alone och tillslut, min personliga favorit, så hade han släppt en sten på en glasruta, varav sprickorna utgjorde en otrolig syn. Till detta elände betalade vi 18 dollar, jag fick tyvärr inte visa upp mitt studentkort för Michaliek som betalade kalaset, då hade jag fått rabatt 3 dollar.
Det enda som var bra var att det ingick gratis hörlurar med ljudguide. Stor humor när berättarrösten är helt lyrisk över Lee Ufans experiment med papper och stenar. Lee Ufan hade nämligen försökt sätta fast tre papper på marken med stenar, men misslyckats då vinden hade tagit papprena som flugit iväg och dåren då jagat efter. Jag vet inte vad man ska tycka om detta "experiment" men berättargubben hävdade att det var stor konst då papprena interagerade med naturen och människokroppen varför det var ett fantastiskt konstverk.
Lee Ufan, lägg det namnet på minnet. Grabben kommer bli nåt stort, framförallt inom sten.
Det fanns en enda vettig grej på Guggenheim och det var ett rum helt tapetserat med endollarsedlar. Sykt grimt. Givetvis en Hugo Boss-designer som skapat rummet, lite klass där.
Kaos med Lee Ufan på Guggenheim.
Efter en timme på Guggenheim var vi klara och stod frågande till vad vi skulle hitta på. Eftersom Victor och Tatta var på Metropolitan Museum of Art, och rapporterade att det var frivilligt att betala för att trampa in så gick vi fem gator neråt och raka vägen in. Att äntligen få se en Chagall-tavla live var mycket stort, riddare i rustning och lite annat krims krams också väldigt grimt men bästa var souvenirshoppen med printade paintings. Fina inköp gjordes.
Skapligt finito in the body och brain så kände vi hungern och tröttheten slå emot oss. Hooters fick bli nästa stopp. Tunnelbana down och sen ett lätt searchande på några streets innan vi utnyttjade Starbucks gratis WiFi för att få tag i the adress till stället. Victor och Tatta slöt upp och vi gick in och hälsade på den mycket trevliga damen som serverade oss.
Hamburgare beställdes och med tanke på hur den smakade kunde man tro att det var servitriserna som hade lagat maten, efterrätten lika illa. Dessvärre. Annars stor besvikelse när Tatta hade beställt in quesadillas och jag totalt missat det i menyn, nästa gång så. Hooters lätt överskattat men ändå en upplevelse. T-shirt inköpet dessutom viktigt.
Alla på väg in i matkoma så hotellet och en lättare vila väntade. Dom övriga tre slocknade direkt medans en annan slog på hightlights från världens bästa sport-drama-film genom tiderna. 61* om kungarna Mickey Mantle och Roger Maris jakt på Babe Ruths homerunrekord. Även lite lättare Mrs Robinson kördes, så att Joe DiMaggio också kunde höras. Anledningen till detta var lika enkel som simpel, gameday. New York Yankees mot Tampa Bay Rays och Derek Jeters jakt mot 3 000 hits med das baseballträ.
Efter väckning av Michaliek begav vi oss iväg mot Yankee Stadium och en timmes kaos i tunnelbanan. Eftersom det regnat hela dagen funderade jag på om det kunde bli inställt, men tänkte inte speciellt mycket på det. När vi trampar av på hållplatsen möts vi av flertalet fans och dom säger samma sak; inställt och uppskjutet till 22 september.
Lätt besvikna tar vi fyrans tunnelbana hem, trampar av på Grand Central och stannar till på vägen och köper en fotboll och en amerikansk fotboll inför lördagens extreme häng i Central Park. Sedan in på hotellrummet och jag kör tokbokningen av biljetter direkt till lördagens match på Yankee Stadium. Vi ville ha våran match.
Regntungt Yankee Stadium.
Jag och Victor beställer hemkörning av italiensk mat från stolleställe, och smaken är väl inget vidare men mat i magen är aldrig fel. Därefter toktidig sömn, så välbehövligt och skönt.
På återhörande.
/Roger Maris #9
Art Garfunkel, som min kusin ibland tycker att jag är lik, har skrivit en alldeles fantastiskt otroligt bra låt om New York. A heart in New York heter den. Därför lyssnar vi på den medan vi läser inlägget.
Lika som bär?
Jetlaggen har börjat lägga sig och gamla rutiner har börjat visa sig så vid åtta i morse var jag så fruktansvärt trött att det blev snoozning en halvtimme. Inte mer än så, men ändå. Bröderna Kaustinen låg givetvis och toksov medans jag och Tatta, lillebroder Kaustinens dam, trampade och handlade frukost, åt frukost och bestämde att vi skulle boka biljetter till Rockefeller Center och sen hann jag även trampa ner och skriva ut biljetterna innan grabbarna var redo för avfärd. Tröttare bröder har jag aldrig träffat, aldrig.
Vi tog hissen Top of the Rock och även om utsikten var fin där uppe med fantastisk vy över Central Park så var vyn i hissen än bättre med en fruktansvärt fin amerikansk dam på plats.
Central Park
Favorit i repris, Jake framför Empire State Building.
Efter Rockan siktet inställt på kultur och museum. Jag och Michaliek trampade därför till Guggenheim för lite härlig konst då det ryktades om att Chagall hade tavlor på platsen. Av detta såg vi inte mycket, istället utställning av en grabb vid namn Lee Ufan som var något av en stenfantast. Lee Ufan hade nämligen, extremt stor konstnär som han är, ställt ut lite stenar till allmän beskådning. Vissa stenar stod på madrasser, andra stod helt alone och tillslut, min personliga favorit, så hade han släppt en sten på en glasruta, varav sprickorna utgjorde en otrolig syn. Till detta elände betalade vi 18 dollar, jag fick tyvärr inte visa upp mitt studentkort för Michaliek som betalade kalaset, då hade jag fått rabatt 3 dollar.
Det enda som var bra var att det ingick gratis hörlurar med ljudguide. Stor humor när berättarrösten är helt lyrisk över Lee Ufans experiment med papper och stenar. Lee Ufan hade nämligen försökt sätta fast tre papper på marken med stenar, men misslyckats då vinden hade tagit papprena som flugit iväg och dåren då jagat efter. Jag vet inte vad man ska tycka om detta "experiment" men berättargubben hävdade att det var stor konst då papprena interagerade med naturen och människokroppen varför det var ett fantastiskt konstverk.
Lee Ufan, lägg det namnet på minnet. Grabben kommer bli nåt stort, framförallt inom sten.
Det fanns en enda vettig grej på Guggenheim och det var ett rum helt tapetserat med endollarsedlar. Sykt grimt. Givetvis en Hugo Boss-designer som skapat rummet, lite klass där.
Kaos med Lee Ufan på Guggenheim.
Efter en timme på Guggenheim var vi klara och stod frågande till vad vi skulle hitta på. Eftersom Victor och Tatta var på Metropolitan Museum of Art, och rapporterade att det var frivilligt att betala för att trampa in så gick vi fem gator neråt och raka vägen in. Att äntligen få se en Chagall-tavla live var mycket stort, riddare i rustning och lite annat krims krams också väldigt grimt men bästa var souvenirshoppen med printade paintings. Fina inköp gjordes.
Skapligt finito in the body och brain så kände vi hungern och tröttheten slå emot oss. Hooters fick bli nästa stopp. Tunnelbana down och sen ett lätt searchande på några streets innan vi utnyttjade Starbucks gratis WiFi för att få tag i the adress till stället. Victor och Tatta slöt upp och vi gick in och hälsade på den mycket trevliga damen som serverade oss.
Hamburgare beställdes och med tanke på hur den smakade kunde man tro att det var servitriserna som hade lagat maten, efterrätten lika illa. Dessvärre. Annars stor besvikelse när Tatta hade beställt in quesadillas och jag totalt missat det i menyn, nästa gång så. Hooters lätt överskattat men ändå en upplevelse. T-shirt inköpet dessutom viktigt.
Burgarkaos och en liten bit quesadillas
Alla på väg in i matkoma så hotellet och en lättare vila väntade. Dom övriga tre slocknade direkt medans en annan slog på hightlights från världens bästa sport-drama-film genom tiderna. 61* om kungarna Mickey Mantle och Roger Maris jakt på Babe Ruths homerunrekord. Även lite lättare Mrs Robinson kördes, så att Joe DiMaggio också kunde höras. Anledningen till detta var lika enkel som simpel, gameday. New York Yankees mot Tampa Bay Rays och Derek Jeters jakt mot 3 000 hits med das baseballträ.
Efter väckning av Michaliek begav vi oss iväg mot Yankee Stadium och en timmes kaos i tunnelbanan. Eftersom det regnat hela dagen funderade jag på om det kunde bli inställt, men tänkte inte speciellt mycket på det. När vi trampar av på hållplatsen möts vi av flertalet fans och dom säger samma sak; inställt och uppskjutet till 22 september.
Lätt besvikna tar vi fyrans tunnelbana hem, trampar av på Grand Central och stannar till på vägen och köper en fotboll och en amerikansk fotboll inför lördagens extreme häng i Central Park. Sedan in på hotellrummet och jag kör tokbokningen av biljetter direkt till lördagens match på Yankee Stadium. Vi ville ha våran match.
Regntungt Yankee Stadium.
Jag och Victor beställer hemkörning av italiensk mat från stolleställe, och smaken är väl inget vidare men mat i magen är aldrig fel. Därefter toktidig sömn, så välbehövligt och skönt.
På återhörande.
/Roger Maris #9
Kommentarer
Postat av: Henrysson
Skapligt lika ju! Inte lika variationsrika i maten märker jag :) Men ska man äta samma rätt varje dag lär det ju vara burgers
Postat av: GW
Nästa gång får du ta kyllingvingarna på hooters, med 911-marinad! Sykt bra bilder alltså!
Postat av: Jake
Sykt svårt att variera i det här landet :)
Trackback