Hallå alla medborgare här i stan

Borlänge, Arlanda, någonstans i luften| 4 juli

Hej hallå alla medborgare här i stan.

Bloggen har varit passiv i ett år på grund av oklara orsaker men nu är det dags igen. Eftersom östkusten i USA ska klaras av mellan 4-28 juli är det lika bra att vi dokumenterar allt. Så häng med och, framförallt, kommentera mycket.

***

Efter en timmes lättare sömn och med en fruktansvärt dålig planering av resan, trots fem inhandlade guideböcker som dock midsommar och Peace and Love hindrade mig från att läsa, trampade jag på the train mot Arlanda i måndags morse för 25 dagars frånvaro från Borlänge, Sverige. På tåget ökade vi på sömnkontot med ytterligare två timmar. På Arlanda däremot blev man totalt utfrågad om vem som hade packat resväskan och så slutligen en smidig incheckning.

Eftersom mina tre resekamrater redan var over there hade jag trott på en resa över Atlanten helt alone men så dyker en gammal klasskompis upp från ingenstans och ska åka med samma flight vilket gjorde det hela roligare. Flygresan däremot inte lika rolig, det var en nio timmar lång kamp mot klockan. Sömn, kolla på klockan - en timme passerad, sömn, kolla på klockan - ytterligare en timme, mat, kolla på klockan - en halvtimme till. Ungefär så fortsatte det samtidigt som skärmen framför hånade mig med att låta flygplanet krypa fram över först Island, sedan Grönland och slutligen Kanada innan vi var inne på amerikanskt luftrum. När mr pilot sedan parkerade planet på Newark var det en enorm lättnad och på stela ben man kunde börja trampa iväg.

Efter säkerhetskontrollen och väskhämtningen vidare mot the AirTrain och eftersom skyltningen i tågtrafiken hade lättare brister och min en gång fantastiska engelska behövde fräschas upp kunde man kunga sig lite och fråga typ sju personer på vägen om vart man skulle trampa för att komma till Penn Station och slutligen fråga om tåget stod på Penn Station eftersom ingen skylt indikerade detta.

Penn Station hade behov av AC, annars underbart. Ditresan avklarad.

/På flygande fot