Doing the extraordinary nothing

Miami, FL | 23 juli

Vi föll tillbaks i gamla banor idag och segstartade med hotellets gratisfrukost vid 10.00. Efter det man relativt pigg tack vare en bättre kopp svart guld och redo för stranden.

Stranden bjöd på en stunds vacker solning på the beach towel och sedan en stunds dopp i havet mixat med, som vanligt, elegant tennisbollskastning även om vindarna bjöd på svåra förhållanden. Sedan plockade vi fram vårt nyinköpta boulekit och lirade skiten ur stranden och varann med fina knockar och precisionssäkra kast. Framförallt jag och Tatta briljerade. Bröderna Kaustinen relativt svaga på boule. I absolut sista omgången, som enligt alla var den som gällde, så lättare boulekung som jag var idag sätter jag mitt sista klot mitt på lillebollen så att den borras ner under mitt klot och segern är ohotad.


Boulekung


Stilstudie i boule, inte för att vara sån men mina benmuskler är imponerande. Notera även mina nyinköpta badshorts som egentligen är löparshorts, kung är jag. Även lillebror Kaustinen har ett par liknande, kung är han med.

Efter att ha kungat klart på boulen väntade ytterligare lite lättare solning innan hotellet återigen blev aktuellt tillsammans med utvärdering av dagens solbränna. Nöjd och belåten stannade jag och Michaliek sedan kvar på rummet medans Victor och Tatta fortsatte busa i havet.

Ända sedan jag kom till USA har vi ätit ute alternativt beställt hem mat varje dag varför vi idag hade tagit ett bättre beslut om att laga käk på hotellet då vi har försetts med eget kök och porslin. En trerättersmeny improviserades fram på Walmart och fruktansvärt laddade åkte vi därifrån med fyllda matkassar.

Nu är det dock så att matvarorna i det här landet lämnar lite i övrigt att önska och man kan inte alltid få det man tror ska va gott. Till förrätten kände vi att mozzarellan var torrare än Saharas öken, tomaterna lika så och prosciutton gick precis ner. Men lika glada för det var vi och laddade för huvudrätten med pasta carbonara som inte riktigt var carbonara utan mer åt prosciutto och soltorkad tomat hållet och det gick absolut ner men även detta kändes väl sådär.


Förrätt fint upplagt


Förrätt blandat med lite huvudrätt fint slängd i papperskorg.


Huvudrätt i stekpanna ser inte bra ut men var okej.

Efterrätten dock dagens starka kort. Minst sagt överlägsen med Ben & Jerrys och ny smak i American Dream. Fifåglarna. Makalös. Starka J J J J + på American Dream med vaniljglass, kolasås och små våffelbitar dränkta i choklad. Sverigelansering omgående tack.


Living the American Dream

Allting sköljdes ner med några finare Budweiser och några svåra glas vin vilket satte sprätt på smaklökarna.

Efter maten hårt UNO-lirande och kortspelande tills alla stupade. Min musiksmak uppskattas inte i gruppen men jag fick ändå igenom Peter LeMarc - Little Willie John som May och Ölsson alltid kör, kanske har det att göra med att man är uppvuxen med farsans fantastiska LeMarc-skiva också varför det är enkelt att gilla låten. Dom andra tre dårarna runt bordet dock väldigt skeptiska och där har dom mycket att lära.

I morgon hoppar vi in i bilen igen och rullar mot Key West och skönaste stranden med skönaste namnet
Bahia Honda State Park. Kämpa alla inblandade.

På återhörande.

Kram. Nattis.


/La boule

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback