Hallå alla medborgare här i stan

Hej hallå igen.

 

Denna vackra torsdagskväll sitter jag och lyssnar på Yohanna – Is it true och funderar på om man hamnar i töntträsket eller peppträsket efter en sån bekännelse. Fantastisk låt hur som helst, om inte annat går det ju alltid att spana på damen.

 

Angående Is it true – is it over ? Så har jag börjat fråga mig detsamma angående min Cisco Roma save på FM. Efter att ha basat över laget i fem säsonger utan att lyckas gå upp i Serie A börjar besvikelsen komma. För er som inte har koll så ska jag dra historien lite snabbt;

 

I juni 2008 flyttar jag ner till Rom för att ta över Cisco Roma i Serie C2, eller som det så fint heter nu Lega Pro Seconda divisione, att det just blir Cisco Roma är för att jag vill bo i Rom återigen och tanken på ett tredje lag i Serie A är så svindlande då ingen annan stad i Italien har tre lag i högsta divisionen. Att sedan Di Canio rekommenderade just mig till styrelsen är en annan sak.

 

Första säsongen är en makalös succé, vi vinner serien och trampar upp till Lega Pro Prima divisione, styrelsen är i extas, fansen är i extas och jag är hyllad. Med andra ord, alla är nöjda.

 

Andra säsongen fortsätter i samma stil, trots att vi missar seriesegern går vi upp till Serie B genom playoff. Samma visa där, alla nöjda och svenska tidningar börjar få upp ögonen för Cisco Roma med den talangfulle svenske tränaren. Borlänge Tidning nere och gör reportage.

 

Tredje säsongen, likt ett svenskt Åshöjden är vi nära att göra det omöjliga (här kan jag spoila och säga att dom gick ju aldrig upp i Allsvenskan utan stannade vid kval, trots Edward Engmarks fantastiska talang) så förlorar vi den avgörande kvalfinalen stort. Alla överens om att det var en lyckad säsong. Vid kvalfinalen har GävleDala bemödat sig att åka ner och göra ett tv-inslag, som får sån stor genomslagskraft att Sportbladet nämner Cisco Roma i en notis (resten av tidningen som vanligt om den värdelösa fotbollen på dom brittiska öarna).

 

Fjärde säsongen, alla är övertygade om att det ska ske nu. Smarta värvningar, alla unga talanger (snittålder på 20 år, äldsta spelaren 25 år) har utvecklats ytterliggare ett år. Flyger igenom serien men som vanligt är vi för upp och ner för att kunna slåss om direktplatserna 1-2, så det blir kval igen. Sportspegeln kommer ner och kör ett långt inslag, hyllningar överallt men någonstans går allt fel. Mantova vinner hemma i första matchen med 1-0, i returen hemma på Flaminio är det utsålt, 24000, och vi tar ledningen med 1-0. I detta läget är vi i Serie A eftersom det vid lika ställning är det laget som slutade högst i tabellen som går vidare. Förväntningar ligger i luften men det obegripliga händer. Mantova kvitterar. Allt är återigen förlorat. Den här förlusten tar hårt på både mig och spelarna.

 

Femte säsongen, som vanligt – kval. Ett kort sådant den här gången då någon har bestämt sig för att Cisco Roma inte hör hemma i Serie A, medans 8 ordinarie spelare är iväg med U21-landslaget och lirar match förlorar vi i den första kvalomgången och det är här någonstans jag ärver Sven-Göran Erikssons smeknamn ’il perdente’, förloraren.  Det enda vettiga denna säsongen är att Göran Skytte är nere och gör en dokumentär om laget, livet och den italienska fotbollen.

 

Ungefär där är vi nu, frågan är om man tar upp kampen för att komma till Serie A eller om man helt enkelt söker ett nytt jobb.

 

***

 

Från ett spel till ett annat, jag och min kusin Gurkan har dom senaste dagarna lirat skiten ur Playstation 3-dosorna när vi turbosprungit oss igenom Track and Field (det gamla PSOne spelet). Jag har ju utvecklat en unik knapptryckarmetod i Medväga en gång i tiden så därför brukar såna här spel passa mig som handen i handsken.

 

Under veckan har ett antal världsrekord förbättrats och jag innehar nu alla världsrekord på spelet, den som vågar utmana mig är välkommen att höra av sig.

 

Här har världsrekordet precis förbättrats med nästan 9 meter. Fantastiskt kast.

 

Spjutkast på nästan 106 meter, skönaste att det går utanför gräsmattan. Mycket nöjd.

 

 

Innehavare av samtliga världsrekord. Mycket nöjd.

 

 

Gurkan har här lyckats kasta släggan bakom säkerhetsställningen ut på löparbanekurvan.

 

 

Ytterliggare en förbättring av världsrekorden, fruktansvärd knapptryckarform igår.

 

***

 

Det var allt för den här gången, vi ses på Fredmans i morgon.

 

/Il perdente.

Två seminarium avklarade, fem kvar.

Hej hallå alla medborgare här i stan.

 

Jag ska fatta mig kort, bloggen är inte vad den en gång var. Funderingar på nedläggning har funnits men vi försöker en gång till. Vi börjar med sammanfattning av det senaste inom Lund, Borlänge och världen. Som vanligt görs detta med ett härligt bildspel.

 

Hemma i Borlänge drog jag ett 22-metershopp i tresteg på vad som kan vara världens bästa tv-spel någonsin; Gold medal challenge.

 

En annan klassiker som avverkades innan Lundfärden var den obligatoriska högsommarvärmen i bilen inför bad. Temperaturen upp på max direkt när man kommer in i bilen och sen känner man badsuget under hela resan.

 

Mayers fantastiska shotsglas som jag så högt önskar att jag också hade.

 

 

Den underbart härliga tennisplanen i Borlänge, gratis givetvis. Här krossade jag Kausti några gånger under den härliga sensommaren.

 

God mat i skolan efter hårt matteplugg

 

Dotas toalett stängd under sommaren, fruktansvärd besvikelse.

 

Tronsmedalj i Lillehammer OS, på gränsen till tårögd efter 102 meter i backhoppning.

 

Adam kör en mindre god soppa, åtminstone ser det så ut.

 

Släggan ut på löparbanan i Track and Field, ytterliggare ett fantastiskt knapptryckarspel.

 

NHL10, öl, sommarlov i tre dagar. Skön avkoppling.

 

Tennis en tidig måndagmorgon.

 

 

Slut på bildspel.

 

***

 

Idag började skolan, tämligen exalterande – inte. Jag har tappat allt, dock ska jag vara extremt multiserioso, jag har lovat Adam eftersom jag ville projekta fastighetsbildning med honom. Dagen annars nyttig, tränat med Haxxe och räknar med en femdagars träningsvärk nu. Vi får försöka med lite mer regelbunden träning så att detta fenomen inte uppstår.

***

 

Kvällens roligaste, chatt med Lotta Schelin.

 

 

Fråga: Har du något barn? erik

Svar: nej inte ännu Lotta

***

 

Nu  dags för sängen, fint det.

Natti.

Hej hallå igen.

Som vanligt när jag vaknade i morse var min säng en stor oreda, dock kom jag relativt lindrigt undan denna gång - det brukar vara värre. När det är varmt ute och inne i rummet har jag en fantastisk förmåga att röra mig så otroligt mycket under natten att jag vaknar insnurrad trettifemvarv i lakanet eller påslakanet. När dessutom både påslakanet och det vanliga lakanet är vita ställer det till ännu mer problem eftersom jag inte har en aning om vilket av dom jag är insnurrad i. Därför börjar jag nu känna en mindre längtan till hösten, kyla och två täcken.



Morgonstök.

***

Igår kväll innan jag somnade skådades barndoms-, tonårs- och tjugoårsfavoritserien Knight Rider. Knight Rider var så otroligt lysande genialt igår. Vad sägs om den här konversationen, ungefärligt återberättad:

Okänd dam: Charley gjorde något konstigt. Han beställde en Château neuf-du-Pape.

Michael: Va ? Han beställde ett franskt vin på en kalifornisk vingård ? Vad gjorde han sen ?

Okänd dam: Han skickade iväg mig på en rundtur.

Michael: Det är något skumt med det här, vakten därborta vaktar säkert någonting hemligt.


Genialiskt. Det kallar jag tv.

***

I nästa inlägg skall jag rapportera om värmen på rummet, det är en sann historia.

***

Annars kan jag rapportera att träningsvärken nästan har lagt sig helt efter torsdagens stenhårda pass. Pepp med träningsvärk fredag - tisdag. Känns som att man var mindre bra tränad innan detta.


På återhörande.
Adjöken.

Hej hallå alla medborgare här i stan.

Efter en vecka i Lund kan vi konstatera att det är varmt på rummet, fruktansvärt varmt. Nästan så varmt att man somnar i soffan av utmattning. Så varmt att det är svalare utomhus.

Det händer inte så mycket annars, pluggförsök, avancerad matlagning och löpturer avlöser varandra. Detta blandas dock friskt med soffhäng vilket inte är så bra. Temat för i våras, som Laziosupportern Will Smith är skapare till, är aktuellt igen; Reading and running. Det är dags att bli serioso. Molto serioso.

***

Förövrigt så skådades Mumien II: Återkomsten igår. Då ettan är riktigt bra så var förväntningarna höga redan innan. Äventyr, kärlek (Rachel Weisz, vilken dam), och sen hederligt gammalt 1930-tal är svårt att toppa. Filmen levde alltså upp och kvitterar ut en stark fyra i betyg: J J J J.

***

Annars jobbar vi vidare mot Tågluff - Europa 2010. Fantastiskt spännande. Ta mig till juni.

På återhörande.

Hej.

Klockan är tre, det är sent och natten har trampat över till söndag morgon. Jag är sentimental, det har dom tio senaste inläggen också varit eftersom typ alla har skrivits mellan fredag 20.00 - söndag 05.00 ungefär. Ni förstår min tanke.

Bloggen skapades en gång med syftet att vara stollig och på så vis även underhållande, på senaste tiden har den dock mer varit känslig, sårbar och utlämnande. Vi får försöka hitta en balans här.

Kvällen har avnjutits i gott sällskap härnere i Lund, vi har lirat tv-spel, druckit amaretto, kört lite max och filosofierat. Tillbaks i Lund alltså, redan nu i måndags. Det är kul i Borlänge, att komma hem på sommaren och leka med Bjartman, Mayni Håkansson, Grande Johan, Mr Kausti, Pelleman och träffa il padrino men det är en annan känsla härnere i Lund, Danmark. Här har man sitt eget och det är fint.

Nu inget mer sentimentalt. Bloggen är förhoppningsvis på uppåtgående igen, vi är ju ändå på rätt ställe.

Annars underbar titel idag med la grande Lazio. Hittills den största kärleken man hittat.

På återhörande.
/ J

Sommaren är nog slut nu och det känns som den aldrig hann börja. Nästa år siktar vi på tågluff runt halva Europa. Vi börjar laddningen nu.

***

Jag drömde inatt att jag hade Olas låt Natalie som ringsignal på mobilen. Jag skämdes.

***

Är det någon som kan tala om vad vi har att se fram emot nu ? Terminsstart i Lund är ju lockande men inte själva skolan kanske utan det runtomkring. Jag kommer vara utbränd redan innan det har börjat.

***

Det blev ett kort inlägg, vi avslutar med dagens låt.

Håkan Hellström - En vän med en bil.

Peace and Love är över och i vanliga fall brukar det innebära att sommaren är över men inte i år. Den här sommaren har vi något att se fram emot, nästa helg blir förhoppningsvis bra och efter det får vi leva på hoppet om att något går att styra upp.

Nu en liten sammanfattning, en rapport som dock är blekare än vanligt.

***

Torsdag. Inledning.



Vi inledde så fantastiskt bra. Kubb, öl, chips, kubb, kubb, kubb. Och jag vann en match tillslut.

Efter parkhäng hem till Johan och trixa till frilla, min frilla tyvärr inte varit bra på ett halvår så det var lite av en besvikelse igen att se sig själv i spegeln.

Sen området och LW + Thåström + att jag gjorde en Johan och skickade mängder med sms. Det är bra. Det var pepp.

Dessutom Malu som tidigare rapporterats om, mat, gott.

Dock extremt trött efter hård arbetsdag så trampar hem och somnar 01.30.

Betyg: J J J

***

Fredag. Utvecklande.



Vaknar klockan tio, utvilad och nöjd. Kör lunch på Vägverket, svårt att toppa kött, potatis och sås. Sen parken, kubb, öl, kubb. Ni förstår. Johan kommer dock på en grande idé om the Sounds i liljekvisten vid tretiden så vi rör oss dit och lyssnar på Maja. Stolligast dock när P3-radiokisen skulle in och mellansnacka hela tiden.

Eftermiddagen fortsätter som alla andra dagar med kubb, öl och sol. Jag får färg på kroppen, mest rött.

Alla till Bjartmania för att kika Sverige - England. Anländer fem minuter för sent och är i underläge redan när jag kommer in. Efter det en del svordomar över det som finns sammanfattat i föregående inlägg. Sen kvar hemma på tok för länge men en kraftinsats tar oss ner på stan. Inga band skådas, men en langos intas. Jag nöjd. GW körde thai, som var så starkt att han fick ont när det skulle ut så att säga. Han är stolle.

Sen hem och sömn tidigt även denna dag.



En av höjdpunkterna under dagen var Bjarts dams pizza. Ingen ost, ingen sås.


Betyg: J J

***

Lördag. Stort.

Vaknar tidigt även denna dag, trampar på stan och sluter sedan upp i parken. Mer färg på kroppen och så kubb. Dagens överraskning annars att plastbollen kom fram så trix med den och Bjart fick visa sin extrema vinnarskalle igen. Dessutom visade han upp en fruktansvärd orörlighet, vi tror på stretchning där.



Bjart, däckad och röd.

Efter parken återigen samling hos Bjartmania och lite peppande, jag och Charlie körde bra diskussioner och så råka det bli en runda Sören också. Sen dom flesta ner på stan men vi trampar hem till Johan och softar. Sen ner till Håkan och en konsert som nog är det bästa jag sett genom alla tider. Till och med bättre än Umberto Tozzi i Turin. Fem plus på Håkan.


Betyg: J J J J

***

Vi avslutar med Bjarts härliga sms från i morse syftandes på nästa års festival.

- Men mindre än ett år kvar nu ju

Innan Peace and Love sammanfattas så måste jag posta ett utkast från i fredags, anledningen till att det inte dök upp då är att jag somnade bredvid datorn mitt under inlägget. Därför blev jag nyss glatt överraskad då jag var helt omedveten om att jag lyckats komponera ihop en så elegant text hittade följande i bloggen:

"Kul att man har tusen besökare per dag. Jättekul, skriver man ihop eller isär ? Jätte kul. Oavsett. Skoj. Men ni är inte tusen.

Ikväll är vi besvikna, besvikna på att dom skickar fram en Malmökille att slå sttraff, snälla, snälla, Malmö, Skåne, Danmark. Ja Danmark. Vår drottning. Snälla, Molins.

Marcus Berg förtjänar så mycket mer, verkligen så mycket mer.  3-1, 3-3. Och han förtjänar så mycket mer. Hans straff ? Jag chockad också då han missat en straff tidigare i sin a-lags karrirär. Men ja, ändå. Han så mycket mer så förlåten, alla dagar i veckan. 3-3 målet. Marcus Berg. Och så frisparken, man tänker Ola, vad är det för namn, Ola. Och såä tar han den ansatsen. Jag hade velat ha korta och kört mer känsla men Ola. Han hade siktat in sig i första och nu så. Jag vet inte om jag känt en sådan glädje på länge, det var en stor kväll när vi hämtade upp men idioterna som inte kan lägga straffar får skylla sig själva och svensk målvaktstradition med att vara bedrövliga på fötterna och aldrig rädda straffar fortsätter. Snälla Johan Dahlin, var lite kylig. Visa att du är från Trollhättan, du skulle gett os chansen. Kyla, kyhla, lägg dig i frysen. Snälla innan.

Nu camping. Det är bra. och jag tror..."

Det hade varit spännande att se en fortsättning..

På återhörande inom kort.

För det första, det krävs fyra koppar mocka kaffe. Lyssna på ordet MOCKA. Jag mår dåligt redan där, MOCKA, i alla fall, fyra koppar. Sen hyfsat pigg och klarade av mötet hyfsat smidigt.

Annars får MOCKA mig att tänka på Farmor och mina kusiners MOCKAtårtor i Göteborg, Mockatårtor som smakade fruktansvärt enligt min åsikt. Det roliga är att min kusin Gurkan öste på med årets bitar av tårtan när det serverades medan en annan höll sig sparsamt till eländet. Fruktansvärt som sagt.

***

Annars kör vi den här: Snälla. Avgå alla. Peace and Love, jag känner inget, kanske passion som är tema i år. Men passion för förra året, inte för årets festival.
 
Snälla. Jag var på Lars Winnerbäck, jag var på Joakim Thåström, Man kan tycka att så långt allt väl men NEJ, problemet
börjar innan och fortsätter efter, mitt högkvarter ligger centralt, alldeles för central visar det sig; Vi ska gå in, jo tack, fem kilometer trampning, runt halva j ävla avspärrade stan. Kommer till entrén som visar sig ha 30 min kö, på grund av någon jävla anledning som är helt jväla obegriplig. Dagens sanning. Seriöst, alla har band, ingen har öl med sig in. Varför tar det så lång tid att gå in ? Vi kör dock rövare och smiter in på sidan, sen Lars Winnerbäck, står bredvid fin dam som spanar in Johan. HOn riktigt fin. Johan förmodligen tankar på sin telefon och sms. Vi nöjda ändå.

Efter Lars kör vi Malu och italienska, sågning av Napoli, Milan, Torino, Sampdoria men hyullning av Lazio, helt rätt och fortfarande nöjda. Vi körde den eleganta ikväll, verkligen. Sen Thåström ja, och sen hem., Trampa femton kilometer till och nytt utbrott inombords. Årets område är katastrof. Jag vill inte se Mötley men tvingas ändå gå förbi eländet. Jag mår dåligt. Nu hos Johan, kanske camping eller kör man sömn ? Tiden får utvisa. Jag är trots allt ledig i morgon. En dag. I juni.


Nu fortsätter vi med den eleganta.

Kram med kärlek !

Hej.

Jag lever på rutiner. Rutiner. Som jag saknat under tre år i Lund men som kommer varje sommar hemma i Borlänge.

Vaknar extremt tidigt - åker Saab kombi - jobbar Vägverket - åker Saab kombi - ev. handlar - kikar på tv/spelar golf/avlider - sover.

Så ser alltid dagarna och somrarna ut och det låter som ett statiskt familjeliv. Det enda som saknas är en dam, det andra väntar jag gärna i något år till med.

Det kan va kul på jobbet men det hade varit ännu roligare i september, oktober, november, december, januari, februari, mars, april och maj. Det är inte lika kul i juni, juli och augusti. Man ser solen, damer, festival, värme, grönt gräs och blå himmel från kontorsfönstret och drömmer om att vara ledig en vecka i juni eller juli. Men det går inte. Man hör att May, Bjart, Pelle, GW och Johan är lediga medans en annan sitter framför datorn på jobbet. Heja.

Dock är den här veckan lite speciell, den bryter från rutinerna. Peace and Love. Halva Sverige har invaderat stan och jag vet inte om jag känner glädje eller sorg över detta, man sitter på jobbet - andra är ute i solen, man trampar genom stan - måste gå hundra omvägar, man försöker gå diskret på en liten gata - tio pers sitter och dricker öl och skrålar. Det är inte samma Borlänge man är uppvuxen i. Det förgyller, absolut, men samtidigt är det skönt att det bara varar en vecka. Men det bryter ju trots allt från rutinerna, det är bra. Man får försöka att inte vara förutsägbar.

Nu hoppas vi på tre eleganta istället för tre stolliga. Tre dagar. Och jag är ledig en dag. Inte en vecka, men en dag. I juni. Först ska jag överleva ett möte under morgondagen.


På återhörande under dom förhoppningsvis mycket eleganta.
Hoj !

I morgon väntar minst sju timmar i bil, men vi hoppas på åtta - nio då vi på Vägverket prioriterar säkerhet. Kausti bakom ratten, jag och Johan i baksätet lyssnandes på Håkan, Bocelli och några andra sköna lirare. Kanske blir det film, kanske blir det trafikbingo (när man sätter ett kryss om man ser en 60-skylt o.s.v, det är bra grejer!), kanske blir det frågesport eller kanske yatzy. Alternativen är många, skönt att man inte kör.

Jo, ja, okej. 

Hej hallå.

Det var längesen man fick en begäran i kommentatorsspåret men nu har det ramlat in en från han med ring i näsan och glasögon;
"Länge sedan vi fick en uppdatering. Kan man önska 100 ord om den strålande matchen igår? Jag undrar om synpunkter över Källströms brillianta spel, Sveriges snabba passningsspel, domarnas oklanderliga insats m.m."


Den bristfälliga uppdateringen får jag skylla på utebliven internetuppkoppling då torsdag - lördag f.m spenderades i Göteborg då min kusin Gurkan tog studenten, mycket trevligt förövrigt.


Sveriges insats igår var katastrof. Till nästa match hoppas vi på Berg - Hysén på topp, Oscar Wendt på vänsterbacken och vem fan som helst istället för Sidled i mitten. Kim Källström gör en okej match till skillnad från sin kollega på mitten och vanligtvis är han säkerheten själv på straffar, därför lastar vi inte honom för förlusten, inte heller domaren har någonting att göra med den. Utan vi skyller istället allt på Micke Nilssons oförmåga att kunna klacka och stollarna på topp som inte kan göra mål.

Igår var det mest AVGÅ ALLA men idag har vi lugnat ner oss så det räcker om Lagerbäck tar klivet av, han kan inte göra mer nu.


I morgon väntar jobb, jag hade behövt en veckas semester känner jag men man får gå dit och försöka briljera ändå.

På återhörande.

Hej hallå.