Lillekatt
Lillekatt, lilleeeeeeeee kaaatt, lille sööööta kaaatta. Vet du aatt ? vet du aaaatt ? det är mörkt om naaatta. Kanske är det därför Lillekatt är rädd, Lillekatt har nämligen inte kommit ut ännu. Nu när det är mörkt om natten och nu med vintertid blir det mörkare ännu tidigare så är det kanske förståeligt. Stackars Lillekatt.
***
Idag har jag varit dels ett vrak, dels en brottsbekämpare och emellanåt även en delvis elegant hemmakille. Jag vaknade med ett extremt bakrus, kände huvudvärken tränga sig på relativt starkt men tänkte på kvällen och ville inte låta mig nedslås. FM 2010 anlände i brevlådan men jag var i ett alldeles för dålig skick för att spela spelet just då, istället ICA och på vägen dit en extremt dålig feeling och en undran om var och när man skulle slänga upp en maräng. Så illa var det. På ICA skämdes jag över mitt utseende och en gammal tant gav mig en korg, i ren sympati misstänker jag. Därefter hemåt och aningen förbättring för att sedan mötas av ett enormt kliv framåt efter mat och dryck. Dotis och INho kom förbi, Dotis snodde FM-kod. En annan nöjer sig med skivan.
***
Det är sjukt vad Astrid förutom sina otroligt bra sagor även skrev så otroligt bra visor/sånger.
Nu väntar sängen, hon har väntat hela dagen.
På återhörande.
Farväl alla medborgare, jag tar klivet vidare i karriären.
Efter tre år och två månader lämnar jag LTH. I torsdags avslutades den troligtvis sista kursen (Geodesin är ännu inte kartlagd) på Lunds Tekniska Högskola, det var med en hel del sorg och vemod jag lämnade skolan vid lunchtid. För min egen karriärs skull, förrättningskis är inget jag känner att jag vill bli, måste jag ta klivet vidare i livet, ett kliv som leder till GIS-centrum och fortsatta studier där så att man kan bli GIS-kis-lantis istället.
Därför vill jag här och nu tacka alla jag lärt känna under den fantastiska tiden på LTH, kanske ses vi någon dag igen, kanske kan vi boka in en lunch någon gång. Kanske kan vi gå ut och ta en öl tillsammans någon gång igen, som vi så ofta gjort under dom här tre åren.
Annars önskar jag er all lycka i framtiden.
/Stollinho
***
I och med mitt uppbrott från LTH är jag ledig fram till nästa tisdag, det känns okej även om det har varit lite segt emellanåt. Skönt är i alla fall att man hinner vila upp sig och få tillbaks skolpeppet.
***
Ikväll är det återigen dags för korpmatch, efter en ofrivillig vila för hela laget i två veckor är alla utom Juniorinho, Dota och Dave sugna på att dra igång igen. Dom tre sviker laget.
***
Juniorinho som just nu håller på att bli sjuk men egentligen är frisk har dom senaste nätterna haft besök under sitt golv av en katt. En katt som har fått namnet Lillekatt och är alldeles ensam och rädd. Lillekatt brukar störa Juniorinhos nattsömn så nu har Juniorinho sagt till sin bovärdskis att dom måste släppa ut stackars Lillekatt så nu har dom öppnat luckorna under Juniorinhos golv så att Lillekatt kan trampa ut. Men Lillekatt är rädd och vågar inte gå ut så nu funderar Juniorinho på att gå in och hämta Lillekatt och ta hand om honom själv. Men eftersom man inte får ha katt i korridorrum så är tanken att Dota och Haxxe ska stå för bostad och mat åt Lillekatt medans Juniorinho och även jag kommer dit och klappar Lillekatt.
Dessutom skall Dota ha som uppgift att tömma kattlådan och Haxxe skall inhandla mat till Lillekatt, bara whiskas och sen på fredagar en strömming. Vi hoppas att Lillekatt får en bra framtid.
***
Det finns mer att rapportera, vi har lagat micket mat och vi har lirat micket Fifa på sistone och det finns några guldkorn där.
Nu matchladdning, på återhörande
Jobba volvo
Hej hallå.
Dom senaste dagarna har jag lyssnat på en fantastisk pianolåt.
***
Vi provar nu en ny amazing funktion på bloggen där det går att skriva till mig på MSN, klicka till vänster vid status för en trevligare chatstund. Förmodligen står jag som offline jämt men det skyller vi på Adium eftersom jag nästan är online jämt. Pepp. Det känns dock som det kommer spåra relativt snabbt, fint det.
Varför vi har denna funktion är egentligen högst oklart, kanske behöver man ibland lite spänning i tillvaron eller lite inspiration i form av stolligheter då jag räknar med att Juniorinho kommer missbruka denna funktionen enormt.
***
Nu väntar sängen, i morgon stenhårt stolleplugg.
På återhörande med utförligare rapport.
Spännande och nervöst
Hej hallå, längesen.
Efter att ha lämnat in den extremt vetenskapliga artikeln i tisdags jobbar vi nu vidare mot tenta nästa torsdag. Spännande och nervöst.
***
I veckan har jag fått in ett nytt tv-spel till PS3:an, Uncharted 2, och det tog ungefär elva och en halv timme av mitt liv att klara ut det. Spännande och nervöst var det.
Inte riktigt lika bra som ettan, där man verkligen inte hade några förhoppningar alls, men helt klart en mycket stark uppföljare.
Ska vi ge oss på en liten betygsättning så blir det ett starkt: J J J J.
***
Ikväll har jag, mr Nypa, Dota och Hassehoff sett en riktig kioskvältarfilm, och tillika en av Hassehoffs favoritfilmer, inom genren: Stolle-Action-Komedi. Vi minns förövrigt med glädje en av dom tidigare filmerna i den genren – Specialisten. Filmen vi såg idag var ingen mindre än Universal Soldier.
Risk för spoiler.
Recension: Universal Soldier
Genre: Stolle-Action-Komedi
Story: Jean-Claude van Damme lirar en soldier som blir dödad in the Vietnam war av en överste (civ. ingenjör Dolph Lundgren) som blivit totalt psyko. Även Dolph avlider i samma sekvens då mr van Damme och han lyckas skjuta varandra. Båda opereras sen och får någon form av gener i sig så att de återuppstår som hälften robotar/hälften människor. Den amerikanska armen som står bakom detta projekt använder sedan dessa robotar till olika uppdrag, dom tror att robotarna har glömt allt det förflutna men helt plötsligt får van Dammes soldier en massa flashbacks från the Vietnam war och minns den urspårad Dolph. Därefter är det action i resten av filmen.
Betyg: J J J J +
Gästbetyg.
Hassehoff: H H H H H
Dota: D D D D
Nypa: N N N N
Som synes en mycket sevärd film, jag skulle vilja framhålla att det var spännande och nervöst att se på den.
***
Det var allt för den här gången, på återhörande.
Knight rider
Det bästa som jag har.
Efter att ha hamnat i ett sentimentalt ögonblick och blivit lättare tårögd av bilden över Tower bridge i föregående inlägg har jag nu återhämtat mig.
Idag korpmatch, igår korpmatch.
Idag förvandlades min nytilltänkta identitet Nicklas Bendtner till Cesc Fabregas och det blev 0+4 istället för 4+0. Luca Toni är alltså ute ur bilden för tillfället.
Igår var det rent igenom uselt från min egna sida, skottsiktet var inställt på läktaren. Tur då att Mr Nypa gjorde en drömdebut med två strutar och räddade tillställningen och hoppet om serieseger. Matchens höjdpunkt kan jag dock, själviskt nog, peka ut relativt lätt. Jakerinho lobblyfter en hörna känsligt över motståndarhuvud till utkanten av straffområdet där Juniorinho möter på volley och dunkar in bollen otagbart i nedre hörnet. Två brassar i samarbete.
***
I morgon väntar hårt artikelskrivande och hårt öldrickande. Om du läser pappa, det sista var ett skämt. Två matcher på lördag och då skall formen vara på topp. Det är inte varje dag man är förunnad att spela 128-delsfinal i cupen.
***
Den här låten på topp just nu. Vi minns Vänner och Fiender som en fantastisk serie. Jag kommer själv ihåg hur tennisspelaren Niklas hade brutit handen och trampade runt med enbart den friska handen i jackärmen och den skadade innanför längs kroppen så att den andra jackärmen hängde löst, makalöst stilbildande. Detta kopierades direkt när en annan pajjade handleden för fjärde, femte och sjätte gången.
***
När reklam visas på tv kommer jag att tänka på den tiden då man såg så enormt mycket på televisionen att man kunde i stort sett varje reklam utantill. Jag och GW brukade då tävla vid varje reklamtillfälle genom att blunda och sedan dela ut poäng till den som snabbast lyckades lyssna sig till vilken reklam det var.
***
Tillsist vill vi tacka Mölndals kommun
På återhörande
London, del 2
Fortsättning på London..
Notting Hill var en skön småstad i en storstad. Jag blev makalöst sugen på att se filmen igen.
Efter detta blev det återigen en tur med tunnelbanan, vi körde tredagarskort så det var lika bra att använda det maximalt. Kliver upp på ett fullsmockat Oxford street som var lagom lockande. Istället ut till Regents park och njuta av vila på parkbänk. Därefter återigen in i citystressen och Piccadilly Circus följt av Trafalgar Square och en enklare tebjudning på 10 Downing street. Hem och äta, vila fötter, dricka kaffe i loungen för att sedan ta dagens andra stadsrunda. Buckingham Palace där det lyste fint i ett enda fönster och sedan makalöst vackra Tower Bridge. En längre promenad längs Themsen ledde oss till ytterligare en ny tunnelbanestation och hemfärden påbörjades. Birra Moretti (!) inhandlades, snudd på tårögd då, och Sagan om Konungens återkomst showades på the television. Hassehoff somnade direkt. Jag och Adamovic såg klart filmen.
Fin bro
Söndagen fick en trevlig start med härlig frukost följt av natursköna Hyde Park där man kunde koppla av tillsammans med squirrels, dogs, horses och andra animals. En kis åkte inlines så oerhört bra att man blev sugen på att återuppta den egna karriären som slutade med en bruten handled.
Söndagens och hela resans höjdpunkt var inte Hyde Park utan Arsenal – Blackburn på Förenade Arabemiratens arena. Hoppade på tunnelbanan tidigt så anlände ut till Highbury vid 12.00, matchstart 13.30. Ett besök på the Armory först och Adamovic inhandlade en trevlig matchtröja. En annan lyckades fynda förra årets mediokra bortatröja för 10 pund och Hassehoff hittade en vacker halsduk för 7 pund. Samtliga nöjda.
Inne på arenan blev det en härligt god Arsenal-öl men mest sugen var man på Arsenal-hamburgaren. Annars stort att Blåvitt stod med på en skylt över utländska teams som Arsenal lirat mot i europacuperna. Den enormt sköna stolen på övre kortsidan intogs i lagom tid till att mr Thierry Henry trampade in och fick lite ovations innan matchstart och sedan trampade teamsen ut för att värma sig. Det sköna var att stolarna vi satt på var exakt likadana som bänkstolarna som lirarna sitter på. Matchstart, mycket vackert passningspel och åtta mål men inte överdrivet imponerande tryck, det tog sig visserligen lite vid målen men i överlag nja. En stor upplevelse i vilket fall men nu tar vi sikte på toppmöte alternativt Champions League.
Efter matchen Kings Cross och Harry Potter ingång för att sedanspenderanågra timmar i loungen på hotellet med fri öl, vin, tilltugg, kaffe och så vidare. Efter ett tag hämtade vi kortleken och jag blev obesegrad på neger och president. Fantastiskt. Roligaste annars när vi lirade Bluffstopp. Hassehoff inte lirat detta tidigare så i början fuskade han inget alls utan sa pass hela tiden. På slutet fuskade han varannan gång.
Sedan en sista kvällspromenad innan det blev sömn på hotellet för tidigt uppstigning på måndag morgonen. Flyget tre timmar försenat vilket var mindre skräll med easyJet. Vi kom hem välbehållna i alla fall och det tackar vi för.
London en mycket skön stad, inte Romklass men definitivt en av dom bättre man besökt i karriären.
På återseende säger vi till London och på återhörande säger jag till er.
Vi avslutar med att tacka Mölndals kommun.
London, del 1
Resereportage: London
Resa: Lund – Kastrup – London – Kastrup – Lund
Datum: 2/10 – 5/10
Reporter: Jaker
Medverkande: Hassehoff och Adamovic
Bakgrund: Planerna om en Londonresa började läggas någon gång i våras, sedan tajmades den här helgen in och allting bokades.
Jag borde skriva artikel om en exploateringsprocess men ett lättare resereportage känns det nödvändigt att bidra med en sådan här dag. Det är tisdag nu och igår kom vi hem igen från en mycket härlig stad som andades härlig känsla.
I fredags hoppade vi på Öresundståget vid kvart i sju, nästan fem timmar innan flyget skulle gå, detta tack vare att mr Obama kände nöjessuget och ville åka till Köpenhamn och därmed stanna upp tågtrafiken över bron. Efter att ha letat efter Obama i en halvtimme utan större framgång trampade vi igenom the security control och trampade runt inne bland alla gater. Ett Nintendo Wii hittades och Mario Kart med ratt lirades under en kortare stund, här växte Wii-suget ja, och sedan kikades lite jackets inför kommande skidresor. Eftersom det var så lång tid kvar var dock det enda rätta att göra att vila. Så jag somnade och Hassehoff och Adamovic lirade kort.
Väl på flyget undrade man varför man hade valt easyJet när vingarna och hela flygplansbodyn skakade till vid start men allt eftersom resan fortgick, och jag somnade igen, så kändes det lugnt. Framme vid Gatwick blev det tvärstopp till passkontrollen och här blev det lite oroliga miner då vi hade lite bråttom men allt löste sig. Därefter snabbtåg till Victoria station, incheckning på hotellet och tunnelbana ut till Highbury och sen trampa till Emirates Stadium med hjälp av gps på mobil och lokalbefolkning.
Vår guide var skön, han pratade högt men en smula otydligt – mest beroende på accenten – och var en riktig skämtare. När Adamovic skulle lämna fram sin mobil med bokningsnumret sa han helt enkelt: No I already have one. Lysande.
Efter att ha känt på direktörsstolarna, funderat på att börja lira i Arsenal, blivit avundsjuk på spelarna, suttit på Nicklas Bendtners plats i omklädningsrummet, trampat ut genom spelargången, briljerat på presskonferensen och känt mig hemma på avbytarbänken så var alla nöjda med touren och vi trampade till museet istället. Även det pepp. Sen en tur förbi Highbury och dom nya lägenheterna innan hungern gjorde sig extremt påmind hos samtliga inblandade så vi bestämde oss för hotellets trevliga restaurang. Fetaostsallad till förrätt, fetaost ny innetrend, och en trevligare pasta, vitlök och gorgonzola till varmrätt gjorde magen varm. Och nöjd.
Blyg kille på stor fotbollsspelares plats.
Briljans på innerplan.
Mycket snack med media efteråt, när Jaker pratar så lyssnar dom.
Adamovic trivs.
Fredagen avslutades med trampning runt Bigga Ben (Bigga Barnes klippet med Glenn Hysén magiskt) och lite amazing night pictures som dock inte blev lika amazing när man la in dom på datorn. Dock amazing skön feeling att trampa runt.
Lördagen börjades med en rivstart och grande frukost. Eftersom vi är lite fina av oss bokade vi executive room vilket gjorde att vi fick tillgång till the lounge. Så istället för att sitta med resten av the people på the hotel så gick vi till the lounge och åt. Jag tror Erik blir glad när han hör detta.
Frukosten fin, dock saknade jag pannkakor, har man inte det i England? Sen körde vi Nordmans dag i London, vandraren. Start vid Madame Tussauds som var en besvikelse förutom den fantastiska Hannah Montana/Miley Cyrus som sju tolvåringar och jag köade till för att få ta kort på. Screamavdelningen, som påminner om spökhotellet Gasten, var fruktansvärt skrämmande och jag blev väldigt rädd. Till vår stora besvikelse fanns inte Matt Damon som vaxdocka, dock var han där i levande skepnad i form av Hassehoff.
Vem är av vax ? Svårt att se.
Efter detta blev det en snabbis upp till Baker street där Londons bästa detektiv bodde, museet sparar vi dock till nästa gång men fantastiskt pepp var det. Därifrån åkte vi vidare ytterligare en gång, nu till Notting Hill och den fruktansvärt blåa dörren.
Blå dörr.
Grejen här är att vi inte ens är halvvägs igenom lördagen och det här inlägget kommer bli megamakalöst långt så vi bryter här. Och fortsätter senare.
***
Blogg.se krånglar och då krånglar inlägget med. Bilderna blir snea fast dom är raka. Illa. Avgå.
***
Slutligen vill jag tacka Mölndals kommun
På återhörande.