Stolleresa, Lazio, Inter och ångest. Del 2.
Rom
28 timmar efter avfärd från Lund kom vi till Rom, härligt solsken och en bra start på dagen då vi hämtade ut våra biljetter till Lazio-Roma. Extremt nöjda då dom är köpta med rabatt – för barn. Åker sen upp med metro och spårvagn till hotellet som ligger ett s.k. stenkast från Stadio Flaminio och ytterligare tio s.k. stenkast från Stadio Olimpico. Nöjda checkar vi in och avnjuter ett finare plastglas vin. Stressigt som det är trampar vi därefter vidare mot Stadio Flaminio och härliga Cisco Roma som lirar mot Monopoli i Serie C2, eller Lega Pro Seconda divisione girone C som serien heter numera. Daniel Ciofani från härliga Pescara och lille Franchini som är en lightkopia av lille Cassano briljerar och det står 2-2 när vi är tvungna att trampa vidare mot il derby della capitale, tio minuter från slutet. Cisco avgör sen och vinner med 3-2, viktigt i kampen om uppflyttning.
Romderbyt bjuder på en magisk första halvlek och ett härligt tryck på Monte Mario. Resten glömmer vi. Dessbättre går Day after tomorrow på tv under kvällen vilket leder till andra tankar.
Måndag och vaknar utvilad och avnjuter en fantastisk frukost. Hotellfrukost något av det bättre man kan uppleva. Istället för nattåg mot Milano under kvällen blir det en till natt i Rom, så vi bokar tåg till tisdagen och hotell för natten. Någonstans här känner man den härliga Italienkänslan, och slipper tankar på krånglig och oklar hemresa, och kan njuta för ett ögonblick. Dessvärre förstör Hotel Seiler denna glädje när dom inte hittar vår hotellbokning. Trots visning av diverse bekräftelser på internet så blir ingenting löst utan vi kan bara vänta, så vi trampar runt på stan så länge. Efter en lättare picknick på Piazza del Popolo, besök på Piazza della Liberta där Lazio grundades, en promenad till Peterskyrkan och vägen tillbaks mot metron via Castel Sant’Angelo öppnar sig himlen. Regnet börjar ösa ner. Paraplyet ligger i förrådet i Lund. En busshållplats är lösningen, bristfälligt tak ger dock inget vidare skydd. Ny lösning i en biljettkiosk men bara aningen bättre skydd. Hagel. Ännu mer regn. Bussar åker förbi, dessvärre med totalt fel destination. Värmen är långt borta. Hagel i håret. Blöta kläder. Finns bara en sak att göra – springa. Bort till en annan busshållplats, via lera och vattenpölar. Och hagel. En skolklass pekar och skrattar. Vi får tummen upp. Hoppar på en buss. Åker en hållplats bort till Colosseum, hinner se en tant få sin påse förstörd så att allt innehåll rasar ut. Hon inte nöjd. Vi av bussen, in på metron i Colosseum. Biljetterna blöta, men funkar. Första tåget smockfullt. Avvaktar. Nästa tåg lugnt. Kommer till hotellet, han hittat vår bokning. Vi nöjda. Han i receptionen inte nöjd. Hotellet fullt, han ringer till ett annat hotell, inget svar. Han: ”I didn’t like the hotel anyway”, låter lovande. Han ringer ytterligare ett hotel och får svar. Vi trampar dit, tar en kvart. Himlen spricker upp igen, solsken. Får rum nummer ett, duschen direkt. Fantastiskt. Glädje. Värme.
Under kvällen middag på Repubblica, Peroni-inhandling på Spar och Robinson på italiensk tv. Johan hävdar att dom lirar fotboll ute i korridoren. Somnar till slut.
Vaknar fruktansvärt trött men oerhört laddad. Alla till Milano. Snabbtåget rullar en minut innan utsatt tid. Det blir lätt så i Italien. Tre timmar non-stop till Milano och vi är nöjda. Förra våren när vi åkte snabbtåg hade vi ståplats i två timmar, större flyt denna gång. Även Milano välkomnade oss med solsken. Fortsättning följer..
Stolleresa, Lazio, Inter och ångest. Del 1.
Bakgrund
55 timmar tågresa
7 länder
5 dagar
Samma dags som biljetterna till Inter – Barcelona släpptes låg jag klistrad som en igel över tangentbordet och lyckades trixa fram två biljetter från Inters hemsida. I samma stund började planeringen inför resan. Flyg bokades, hotell bokades, nattåg Rom-Milano bokades och resan utökades med Romderbyt.
När Mr Vulkan på Island drog igång gick våra planer upp i aska. Avresan var tänkt att ske söndag den 18 april, men på fredagen kom vi fram till att vi lär ta oss ner på ett annat sätt - tåg.
Trampar därför till SJ:s resebutik nere på stationen i Lund, står i kö i 45 minuter och förklarar för kisen i kassan att jag vill åka till Rom, i morgon. Han skrattar lite lätt men börjar kolla på nedresan, platser fanns så bokningen gjordes. Johan hoppade på nattåget från Stockholm och anlände till Lund 06.05 lördag morgon. Än så länge allt lugnt.
Nedresa
Lund – Köpenhamn – Hamburg – München – Rom
På tåget mot Köpenhamn känns det lugnt, avslappnat och bra. Väl ombord på tåget mot Hamburg känns det inte lika bra, nästan skrämmande jobbigt. Då 3x kapaciteten människor skulle in på tåget blev det snabbt fullt i gångarna vilket ledde till en härligt trång ståplats hela vägen till Puttgarden. Färjan och att samtliga ombord var tvungna att stiga av tåget blev vår räddning. 45 minuter med frisk luft, sittplats på däck och trampa runt och röra sig fritt – vilken lyx. När vi trampade på tåget igen körde vi en annan, mer glesbefolkad gång vilket gjorde att vi kunde sätta oss ner – och sova. Vaknar strax innan Hamburg, en annan kis har sovit på Johans arm, jag tydligen somnat på hans axel. Johan mindre nöjd.
Hamburg möter med solsken och matchtröjor. Här känner vi att det var dåligt planerat att inte boka in Hamburg-Mainz då det var matchstart bara två-tre timmar senare. Istället tåg till München, ett tåg som var förlängt vilket gjorde våra platsreservationer mer eller mindre värdelösa eftersom vagnnummer inte existerade. Fria säten gällde för alla utom en tysk dam i 80-årsåldern, som trampade på efter två stationer och hävdade att hon hade bokat våra platser. Vänligt försöker vi förklara att vi också har platsreservation men att det inte gäller. Den äldre tyska damen blir väldigt upprörd och öser på med snack på tyska vilket inte leder till någon lösning eftersom varken jag eller Johan besitter någon större kunskap inom det språket. En mellan-ung tysk kis kommer då fram och ska lösa problemet och börjar prata – tyska. Till slut kommer en äldre herre i 40-årsåldern fram och pratar engelska och vi förklarar läget, han förstår nog ändå inte riktigt hur det ligger till och tycker vi borde resa på oss men då Johan frågar om han har någon platsreservation svarar han nej, reser på sig och den äldre damen får ta hans plats. Eländet löst, nja – den äldre tyske herren avslutar det hela med att säga något i stil med: you need to learn how to behave. Efter detta är det extremt dåligt stämning i vagnen och alla tittar på oss med kyliga blickar. Den äldre tyska damen som sitter precis bakom oss pratar med sin granne i 30 minuter om att hon hade sin plats där vi satt. Hoppas Tyskland åker ur i gruppspelet i VM.
Nu låter det som att vi verkligen behöver lära oss hur man uppträder, i vanliga fall hade man rest på sig i 100 fall av 100 men här kände vi att när vi hade platsreservation just för att slippa stå i sex timmar och då nio av tio i våran vagn saknade platsreservation kände vi att då är det dom som ska låta henne sitta. Hårt sagt men rätt ska va rätt.
Lätt skärrade anländer vi tillslut till München och känner även här att vi har missat nåt då Bayern München lirade match dom också. Hamburgare på Burger King och sedan trampa på nattåget mot Rom. I kupén träffar vi en Roma-kis från Malmö tror jag det var, som också kört tåget ner för att kika il derby. Nästan direkt efter avgången släcker alla lamporna och det enda man kan göra är att försöka sova, vilket man lyckas göra fram till alperna då tåget brakar på med fruktansvärda inbromsningar i nerförsbackar och kämpa-ökningar för att orka upp för backar. Man glider fram och tillbaka i sängen och väntar mest på att skiten ska spåra ur, totalt livrädd. Värre än att flyga. Tur då att man somnar om efter att ha varit skraj i en halvtimme. Vaknar i underbara Italien, med lättnad i hela kroppen och solsken utanför the window. Runt 11.00 anländer vi till Rom och stazione Termini, två timmar försenade.
Bredvid sängen ett finare handtag för att montera ner hela sängen, till en början var det bara att fälla in benen i rädsla för att kicka till den där i sömnen.
Fortsättning följer..
Alla till Bogliasco.
Sommarens tågluff börjar närma sig verklighet. Fantastiskt trevligt ska det bli tycker både jag och Mr Kausti. Planeringen går framåt och vi är än så länge glada och nöjda trots att Kausti har fått kompromissa lite. Det vi ser fram emot mest av allt, förutom heldagen på Disneyland, är något otippat Bogliasco, tio minuter ifrån Genoa. Skåda, njut och bli hänförda.
Vi planerar att slänga upp våra badlakan i mitten på den fria stranden närmast, där det är en stor tom cirkel av härlig sand. Bogliasco. Vilket namn.
Foto: Johan Jonasson, 2007
Det skall även sägas att låten nedanför med Mr Mange Schmidt inte är något som jag postat då jag föredrar att länka youtubeklipp. Därför blir man mindre besviken när blogg.se slänger upp sådan här reklam och förstör hela det yttre. Besviken. Eller Bisviken som vi säger nuförtiden.
På återhörande.