Hallå alla medborgare här i stan

Madrid, Spanien | Dag 12: AVE 3112

Paellan med seafood igår satte sina spår, jag luktade som ett halvt akvarium i käften hela natten trots intensiv tandborstning. Något bättre i morse.

Snabbaste utcheckningen från ett hotell någonsin, vi kan inte hitta ett enda fel på Hotel Silken Diagonal i Barcelona. Värre då i metron när vi kom med våra härliga ryggsäckar och trampade på en fullsmockad vagn. Alla inte så nöjda. Vi nöjdare sen när vi köpte biljett till Madrid, till snabbtåget och en incheckning som på flyg. Imponerande. Dessutom ett fint 'Hola' från tågvärdinnan. Bra Spanien.

Damen bredvid mig på tåget tog av sig både skor och strumpor. Man blev lite avis, hade jag eller Kausti dragit av oss skorna hade dom fått sanera hela vagnen. Och då byter vi ändå strumpor varje dag. Oundvikligt.

Madrid välkomnade oss med regn, ett stort tunnelbanesystem och 10-kort. Incheckning på hotellet och lättnaden över att slippa väskan enorm. Därefter ut på stan och El corte ingles väntade. Lunch med tillhörande Ben&Jerry-efterrätt och sedan lite shoppingspaning. Eventuellt budar vi hem en ny jacka i morgon. Avslutade kalaset med att köpa hem några Peroni.

Sedan kvällsutflykt till Vicente Calderon som hade en redig stolleläktare rakt över bilvägen. Shoppen öppen så vi ett glas rikare. Nöjd. Efter det trampade vi vidare till kungens house, som han dock spenderar ytterst lite tid i. Fruktansvärt stort. Få sevärdheter i Madrid annars, i morgon kör vi Santiago Bernabeu och hälsar på hos Raul.

På återhörande

***

Dagens bildskörd



Sjuk läktare

Barcelona, Spanien | Dag 11: David Villa

Hotellsängen skönaste någonsin och det exklusiva täcket värmde mot det hårt temperaturreglerade rummet på tjugo grader. Skillnaden mot ett Paris med öppet fönster och golvfläkt var slående. Ungefär lika slående som regnet mot backen på gatorna utanför. Målet med dagen var enbart ett men på stället fanns två - Camp Nou.

Vi hoppade ner i metron som vanligt, fruktansvärd luftfuktighet och värme i gångarna till tågen gör att svetten rinner men på tågen har dom klimatanläggning, vi chockade över kylan. Fantastiskt. Dessutom fruktansvärda hastigheter emellan stationerna, bästa metron hittills. Stannade hur som helst till på Sants innan Camp Nou och tänkte boka biljetter till Madrid, gav dock upp då vi hade könummer 367 och aktuellt nummer var 280. Illa. Annars nöjd med att snacka spanska trots att mina kunskaper är noll, vi lever på italiensk förståelse. Bra Italien.

Camp Nou bjöd på tour, museum och ytterligare ett ölglas till min samling som börjar arta sig. Enda besvikelsen att glaset från PSGs shop uteblev.

Eftermiddagen sedan shopping i vårt lokala kvarter, rätt över gatan har vi ett finare köpcentrum och efter att ha inhandlat tidernas finaste väska blev det en lättare sväng in på matvaruhuset och köpfrossa a la Jake och Johan, alltså enbart onyttigheter.

Kvällen lugn med tapas och paella på restaurang nära Placa Catalunya. Tjusigt.

Zlatan har vi tyvärr inte sett.


På återhörande i morgon från den kungliga huvudstaden, Madrid nästa.


***

Dagens bildskörd



Större än en klubb, bra Jakob.


Pressnack, rakt och tydligt. Rutinerad.


Notera Champions-finalen i Rom 2009-glaset från Heinekenshoppen i Amsterdam


OOOO, väska. Och en fot.

Barcelona, Spanien | Dag 10: Montjuic


Nyvakna trampade vi ut på perrongen i Barcelona, dock inte huvudstationen Sants utan lillestationen Franca. Första projektet blev att åka över till Sants med regionaltåg och vi köpte biljett. Förmodligen var biljetten till något helt annat då vi återigen inte kom in genom spärrarna men då några andra tog snacket med en personalgubbe som släppte förbi vissa så kilade även vi igenom. Rutin.

Väskorna lämnades av och vi trampade iväg för att upptäcka the city. Frukostbuffé på Las Ramblas som avslutades med en kopp svart med mycket mjölk. Standard. Efter att ha trampat hela gatan rakt upp och ner, och varit mycket nöjda med vad vi sett körde vi Sagrada Familia och trampade rakt in i en enorm byggarbetsplats. Kyrkans arkitektur mycket imponerande om man bortser från detta.

Hotellet visade sig vara det nästbästa någonsin, Rimini fortfarande ohotad etta på listan, och vi framförallt nöjda med utsikten och poolen på taket. Efter lite vila klev vi ut på stan som nya människor och trampade upp med linbanan till Montjuic som briljerade med enorm utsikt över hela staden, blomdoftande sommarkväll och en ledighetskänsla som är svår att finna nuförtiden.

Efter utsiktspunkten började vandringen neråt och Olympiastadion från 92 blev ett stopp på vägen mot metron. Dessvärre totalt övergiven förutom några små katter, kanske var det hit lillekatt rymde?, som en snäll gammal tant hällde upp vatten till igenom grindarna.

Kvällen lugn med restaurang på Ramblan och sedan hotell.



***

Dagens bildskörd



Byggarbete


Nöjd med hotellet


Bra pool


Montjuic


Olympiastadion

Paris, Frankrike | Dag 9: Hello Pluto

Dagen d, dagen för Disneyland. Vi packade ihop våra saker och lämnade ett fint men lite varmt franskt hotellrum och slängde in sakerna nere i bagagerummet vid receptionen. Sen ut på regionaltåg som vi bordade med metrobiljett, mindre smart då vi framme vid Disneyland inte kom igenom spärrarna. En äldre indisk herre drog nytta av situationen och blev fem euro rikare på att släppa igenom oss. Vi å andra sidan tjänade in 25 euro på att betala den indiske mannen. Bra.

Disneyland var dock en fruktansvärd besvikelse, jag tror inte jag och Kausti tillhörde den tilltänka målgruppen tyvärr. Köer, barnfamiljer överallt, fem barnvagnar per familj, barnvagnsparkeringar, två timmars kö till dom fem mer extrema karusellerna varav två dessutom var avstängda. Inte så att jag ogillar barnfamiljer, tvärtom. Men Disneyland var kaos, buuu och överpriser.

Tillbaks i Paris drog man lättnadens suck över att ha kommit därifrån, så illa var det faktiskt att tåget tillbaks var det bästa. I Paris blev det uppsamlingsheat med mat på donken och en fruktansvärt fin leende dam i kassan med knaglig engelska som mycket väl hade kunnat göra att jag hade stannat kvar i Paris, bosatt mig, gift mig, skaffat två ungar, döpt ungarna till Jean-Pierre (efter Papin) och Jeremy (efter Toulalan, vilket efternamn) och börjat käka vitlök och baguetter varje dag. Men det är en sidohistoria som tyvärr inte blev av.

Istället hotellet och hämta väskorna och sedan metro mot Gare d'Austerlitz för nattåg mot Barcelona. Nattåget äntligen representabelt, för det första fanns det bar där man kunde sitta och softa istället för att behöva spendera femton timmar i sängen. För det andra kunde man sitta i kupén innan dom låste upp sängarna som fälldes ut eleganta och nybäddade. Tårögda sedan när vi fick både tandborste och tandkräm. Dessutom öronproppar till Kausti. Sömn i åtta timmar innan man vaknade relativt utvilad i Barcelona.


Här vill jag flika in och tillägga att min franska från högstadiet dök upp från ingenstans under dom avslutande dagarna i Paris och helt plötsligt blev ett roligt språk igen. Och det ska sägas att franska damer, trots tidigare sågning, nog är dom bästa hittills på resan.

***

Dagens bildskörd


Kaos


Roligare än så här blir det inte


Smälter in på Disneyland, instoppad tröja och höga shorts.

Paris, Frankrike | Dag 8: Tennis

Robin Söderling. En enorm besvikelse när Nadal jagade ikapp boll efter boll, det såg ut ungefär som när jag och Kausti lirar hemma - vi kan inte riktigt döda bollarna utan det fortsätter tills någon av oss slår ut eller i nät. Annars stort att vara på plats och ha upplevt finalen i Franska Öppna, men på något sätt mer nervöst och omfattande hemma. Man inser inte riktigt att det är final när man sitter på läktaren och det är ingen som snackar upp det innan och framförallt ingen som snackar under matchen. Få svenskar och många spanska flaggor på plats. Nadal tre gånger mer jubel under presentationen. Robins tacktal dock det bästa. Besviken när Nadal kör på spanska och sedan när mikrofonkisen översätter till franska. Bu.

Efter matchen ut till Parc des Princes som ligger några stenkast ifrån Roland Garros-området. Tyvärr inte så mycket att se då allt var stängt på grund av söndag.

Annars dagen relativt lugn, innan matchen körde vi Notre dame och kikade katedralen och kvarteren runtomkring.

På kvällen pizza från lokala haket Speed rabbit. Min riktigt fin med lök, tomatsås, creme fraiche, ost och tonfisk. Kausti mer besviken över sin kebabpizza.

Annars passar vi på att tacka hotellet som har skrivit ut våra biljetter två dagar i rad, som har gratis trådlöst internet, hd-tv och en frukost som Kausti fortfarande är lyrisk över.

Au revoir.


***

Dagens bildskörd


Nöjd igen


Laddad inför final


Robin kung


Pepp


Jea


King


Besviken

Paris, Frankrike | Dag 7: Eiffel

Vi gick mot alla odds upp vid 07.00 och käkade en frukost som gjorde Kausti tårögd. Croissanter med nutella. En annan försökte undvika och körde lite lätt med baguetter istället men frukosten var inte i klass med Bryssel tyvärr.

Anledningen till den tidiga uppstigningen var Eiffeltornet. Cirkusen drog igång 09.30 och vi tänkte givetvis vara där från start för att undvika det värsta. Efter att ha åkt cirkus 20 hållplatser med metron, det var på något sätt standard under vår Parisvistelse, så klev vi ut under Eiffeltornet och möttes av härliga köer överallt. Trots detta kom vi in relativt smidigt och nångång runt 09.50 kunde vi börja klättringen uppför trapporna. Utanför trapporna klättrade servicepeople, fifåglarna. Undra om dom har riskersättning.

Eiffeltornet var fantastiskt, utsikten mycket god och tar man hissen upp till toppen ännu bättre. Det enda som var lite obehagligt var trapporna ner. Jag har kommit fram till att jag ogillar trappor som ligger 100 meter ovanför marken och där det inte finns någonting emellan trappen och marken. Huu.

Efter Eiffeltornet var det dags för debut på Roland Garros. Vi kom dit vid 12.00 och kände att vi kanske var lite tidiga, tre timmar och en fruktansvärt god korv senare var det dags för Schiavone att lira hem finalen. En annan helt död under första halvan av första set då 30 grader, starkt lysande sol och en vätskebalans under det normala gjorde sitt. Satt därför och smånickade lite. Härligt. Sedan fullt fokus och stor glädje för Italiens skull.

Kvällen toklugn med middag i vårt kvarter. En middag som satte djupa spår i Kausti. Rå biff med pommes frites. En annan var relativt nöjd medans mannen mittemot mig visade upp en kräsen sida som få innehar. Innan den här resan trodde jag att jag var tröttast och mest kräsen i hela Sverige. Det finns dock en som är värre. Mycket bra.

Söndag är lika med Robin Söderling, GWs namnsdag och Sveriges nationaldag. Spännande.

***

Dagens bildskörd


Nöjd


Damfinal

Paris, Frankrike | Dag 6: Franska Öppna

Vi tackar Robin Söderling, och vi tackar Thalys för deras extremt kassa nät som vi ändå lyckades boka ytterligare en finalbiljett på. Vi är kompletta. I morgon väntar damfinalen och på söndag trampar vi in på centrecourten och kikar Söderling-Nadal. Bra. Bara hoppas på att regnrapporten inte stämmer.

Vi lämnade Bryssel och det var förmodligen det bästa med Bryssel, att åka därifrån. Tåget ett av dom smidigare och skönare, en timme och tjugo minuter och så var man i Paris. Efter att ha följt liverapporter om Söderlings semifinal tog vi oss genom ett tunnelbanenät större än Sveriges totala järnvägsnät till hotellet. Vilket hotell sedan, vi möttes av gratis internet, HD-tv och slutet på tredje set. Hoppet om final var totalt väck efter tredje. Efter fjärde levde det och efter femte var det verklighet. Så skönt, så viktigt. Nu längtar vi till söndag.

Eftermiddagen spenderades vid champs-elysées, triumfbågen och sacre-coeur. Kausti påtvingad ett härligt armband som han fick betala för. En annan tok-nejade med kropp, fingrar och käft. Inget hjälpte. Idioterna slet i en. Tillslut kom jag loss. Då kom en till fram. Tok-nej. Dom gick. Jag nöjd. Idioter.

Kvällen fantastisk med två otroligt fina damer i super mercato-liknande butik. Damerna här lite av en besvikelse annars.

I morgon väntar Eiffeltornet, vi är fruktansvärt laddade. Sen damfinal och forza italia.


Au revoir.

/Er utsände



***

Dagens bildskörd


Frukost, det näst-bästa med Bryssel


Thalys. Pepp.


Hotell. Nöjd.

.
Hoppas på vändning.


Nöjd framför Triumfbåge

Bryssel, Belgien | Dag 5: Andrea Pirlo

Brysselkål. Innan vi trampade på tåget som skulle ta oss från Amsterdam hann vi med Anne Franks museum, utan att tänka efter allt för mycket så hamnar det på topp 3 över museum man besökt genom karriären. Riktigt bra.

Tåget mot Bryssel blev första dagsresan, skönt det. Tystavdelning, Mikael Tornving som sommarpratare i ipoden och sovande Kausti bredvid sig i 2,5 timme. Strax innan Bryssel gled vi igenom Klas Ingessons gamla hemstad Mechelen. Förmodligen den risigaste tågstationen jag sett i hela mitt liv, till och med Säter är finare.

Sen Bryssel. Ett Bryssel som gav ett bra första intryck med gratis turistkartor, fin tågstation och strålande sol. Efter att ha gått 100 m i riktning mot hotellet började intrycken bli sämre och sämre. Nära att bli överkörda trots grön gubbe, fruktansvärt sunkigt område som vårt ****-hotell låg i. Fruktansvärd otrygghetskänsla på hela hotellet. Kausti livrädd.

Vi slängde ner värdesakerna i våra fräcka, lyssna på ordet [fräcka], magpåsar och trampade ut på stan i stort sett direkt. Maneken Pis som var 30 cm hög var en besvikelse. Annars fruktansvärt mycket kyrkor, stora höga byggnader och glashus. Sköna man inte har någon koll alls på vad allt är för något, trots karta. Franskan inget favoritspråk, tyvärr.

Hur som helst, EU-parlamentet avverkades och sedan blev det metro ut till gamla Heyselstadion för Italien - Mexiko. Uppladdning innan med riktigt fin pizza på italiensk restaurang. Kausti ville köra tacos men det var alldeles för mexikanskt. Trots bra uppladdning och en lysande Andrea Pirlo under hela uppvärmningen var det ett riktigt blekt Italien som trampade ut på gräsmattan och lirade 1-2 mot Mexiko. Stor besvikelse. Damerna på läktaren matchens höjdpunkt.

Efter matchen direkt till hotellet, Kausti körde bloggen och jag somnade tidigt. Skönt eftersom jag var totalt utvilad vid 8.00 i morse när det var dags för frukost. Kausti dock helt död som vanligt så jag fick chockväcka honom så vi kunde äta frukost. Nu sover han igen medans jag försöker jobba fram en till finalbiljett till Franska Öppna så Kausti kan följa med, hoho.

Alldeles strax tåg mot Paris, vi har längtat sen vi hade gått dom där 100 meterna från stationen.

Kämpa Robin.

På återhörande.

/Er Utrikesminister på plats i Bryssel

***

Dagens bildskörd

Utgår idag igen, se Kaustis blogg.

Amsterdam, Holland | Dag 3: Söderling

Efter att ha genomlidit ett nattåg med skräckblandad förtjusning, kanske mest skräck så trampade vid ut på dom fina perrongerna vid Centraal station i Amsterdam vid 10.30 i morse. Nattåg i Europa är lustigt, vi delade kupé med två högst okända stollar som förmodligen åkt från Prag. Dom klev av vid 05.00 och 07.00, detta vet jag eftersom jag var halvt vaken hela natten då det var 25 grader i kupén och sängen var för kort. Likadan vagn åkte jag och Johan Munchen - Rom med och då sov jag som en stock i stort sett hela natten, helt obegripligt.

Hotellet i Amsterdam fantastiskt trevligt med Eurosport igen, efter incheckning blev det station, inhandla metroticket och en fantastiskt tur ut till Amsterdam Arena och återigen en tour. Den här gången på engelska. Damen i receptionen annars dagens snällaste med oerhört sympatiska drag. Dagens finaste damen mittemot i tunnelbanan på väg hem. Arenan annars J J J J i betyg.

Lunch på IKEA som låg fem minuter från arenan och lättare tårögd över svensk flagga i köttbullarna. Bra Ingvar.

Söderling - Federer kikades på hotellet, sen en lättare tur på stan och en finare Heineken på en bar tillsammans med lite kikande på Holland - Ghana.

I morgon en råproduktiv dag, därför sängen nu.

***

Dagens bildskörd


Nöjd


Kung


Öl i lounge. Slutsats: livsfarligt att se match i lounge.


Sverige

Berlin, Tiskland | Dag 2: Olympiastadion


Hej och återigen hallå alla medborgare i Sverige.

Right now, right here sjöng Agnes en gång i tiden och just nu, just här sitter vi på ett finare Donken på centralstationen i Berlin och inväntar nattåget mot Pontus Wernbloom-land - Amsterdam står näst på tur.

Vi inledde dagen med frukost på vårt vackra hotell, frukosten mycket stabil och magen nöjd och belåten. Efter detta spektakel bar det av mot dagens stora höjdpunkt, Olympiastadion. Tunnelbanetåg/pendeltåg mot Berlins västra kvarter och en rask promenad senare stod vi utanför Fredrik Ljungbergs favoritarena. In i biljettshoppen och jag lyckades få fram en rostig engelska som vackert sa att vi ville gå touren, som var totalt på tyska, eftersom vi annars inte skulle få se omklädningsrummen och insidan. "Thats true" sa damen i kassan men såg ändå chockad ut när vi absolut ville gå den tyska touren.

Touren drog igång 13.00, slutade strax efter 14.00. Tiden däremellan uppfattade jag två ord. På allvar. Nicht. Moderniziert (med valfri stavning). Helt okej tour vilket som, med inomhuslöparbanor och inomhuslängdhoppsgropar. Arenans yttre dock fruktansvärt trist, fem stjärnor från UEFA. J J från Jaker. Dock fruktansvärt mycket historia på och runtom arenan. Jesse Owens briljerade här.

Efter att vi hade lurat guiden och dom tjugo andra tyskarna som gick touren att vi kunde tyska genom att lyssna och nicka instämmande, till och med skrattat högt åt guidens uppenbarligen roliga skämt, sabbade vi allt när vi direkt efteråt körde beställningen i caféet på engelska, med halva guidegruppen bakom oss. Illa. Currywursten dock finaste korven någonsin.

Resten av dagen en lugnare historia med några öl på ett fantastiskt café och snack om livet.

En timme kvar till nattåget nu.

Enda besvikelsen i Berlin att Kausti kör snacket på engelska och inte skoltyskan. Vi hoppas på bättring i Munchen längre fram.

På återhörande

/Er Europakorrespondent

***

Dagens bildskörd


Att starta dagen med frukost är sunt.


En regering och en fruktansvärd kö


Er utsände framför Olympiastadion


Bra guide


Softar i omklädningsrum. Notera skorna - redo för 10 000 m lopp.


Mums med korv


3D-television. WOW.

Jag har lovat mig själv att skriva det här inlägget några gånger men min bristande självdisciplin har lett mig in på fel spår gång efter gång.

 

Vi anlände till Milano vid 12-tiden för ett 12-timmarsbesök. Eftersom vi tänkte åka vidare hemåt mot Sverige vid midnatt hade vi avbokat vårt hotell så första uppgiften blev att slänga in väskorna vid bagageinlämningen på stationen, lång kö men går hyfsat snabbt. Nöjda och utan väskor trampar vi därefter ut på stan.

 

 

Vi lyckas för första gången någonsin hitta en fin restaurang i Milano. Utmed en trång gata låg en pittoresk (vilket ord) restaurang inklämd. Pasta och biffgryta tillsammans med finare mineralvatten och ett otroligt fruktansvärt gott italienskt bröd avnjuts. När damen som tog beställningen frågade om vi tänkte beställa vin till maten svarade vi ’no grazie’ och hon verkade bli lätt besviken. En kanna vin i kroppen och man hade gått under i värmen.

 

Efter maten var det dags för uppgift nummer två, Johan ville trampa till Nackas gamla lägenhet så vi började trampa utan att veta vart vi skulle trampa. Men efter att ha trampat runt lite överallt utan framgång fick vi rådfråga Mr Google Maps och då löste sig allt, en härlig gata med slingrade väg precis invid La Scala utgjorde Nacka Skoglunds hem en gång i tiden. Foto och tillbaks till il Duomo.

 

 

Matchuppladdningen var i full gång redan vid klockan ett när vi kom till torget framför Domen första gången, nu tre timmar senare var det ännu mer folk där och nästan bara Barcelonasupportrar. Smällare, sånger och öldrickande. Räknade först till noll Ibra-tröjor och kände att "ooo vad populär han är" men så dök det upp tre-fyra Ibrahimovic till slut.

 

 

 

På en gräsmatta fann vi sen vila och drömmar om ett Lazio som återigen spelar i Champions. Då blir det alla matcher på plats. När San Siro sedan börjar kalla hoppar vi på röda linjen ut mot Lotto, tunnelbanestationen heter så och namnet får mig att tänka mer på märket Lotto än på spelet. Lotto Stadio, vilken fotbollsdoja. Bra tryck i tunnelbanevagnen annars med sånger från båda lagen.

 

Käk på Donken innan vi trampar vidare ut mot San Siro, nästan framme går vi förbi ett stånd med Goran Pandev-halsdukar. Lazio-legend som han är går det inte att undvika. Biljetterna hämtas ut vid södra boxofficen. Nöjda. Biljett i hand. Goranhalsduk på. Trampar in tidigt - jag nöjd, Johan mindre nöjd. På plats på läktarn, tv-skärmen börjar räkna ner: 65 min kvar.

 

 

Kisarna kommer in och värmer, samtliga lirare trampar fram och applåderar Interklacken. Det är nåt fruktansvärt vad man saknade Di Canio i Lazio under derbyt då han brukade dra med hela laget in framför Curva Nord innan uppvärmningen och applådera igång både klacken och laget. Idag får Lazioklacken ropa på laget för att dom ska komma ut, men inte ens då går dom hela vägen fram. Katastrof.

 

 

 

Laguppställningarna läses upp och en kis till höger om Johan suckar uppgivet ut sin besvikelse över att Goran lirar från start. När vi sedan skriker ut efternamnet PANDEV under speakerns presentation förstår han att Johan gillar Goran så han vågar inte sucka mer. Zlatan förövrigt utvisslad. Vi nöjda.

 

Matchstart. 83000 på plats. När Zanetti gör första brytningen på lille Messi flyger minst halva San Siro upp från sina stolar och skriker ut glädjen och kör applåder. Så fortsätter det till 0-1, ridå. När Sneijder kvitterar till 1-1 är vi igång igen. Makalöst tryck. Efter 2-1 och 3-1 är det extas.  Nervöst slut och ett j-vla skrikande på Balotelli som gjorde noll löpningar. Vi tog dock en fin löpning mellan arenan och tunnelbanestationen direkt efteråt.  Väskutlämningen stängde strax innan tolv så vi hade bråttom att hinna med det. Därefter en längre väntan på centralstationen.

 

På informationstavlorna stod det att alla biljetter till tåg mot norra Europa var slutsålda till fredagen, nu var det tisdag kväll. Runtomkring på stationen låg det folk och sov, skrämmande när man ser familjer sitta och vänta i ett hörn. Tack vare våra interrailkort kunde vi hoppa på (nästan) vilket tåg som helst utan att behöva reservera vilket räddade resan hem.

Strax efter midnatt gick första tåget upp till Chiasso precis vid gränsen mellan Schweiz och Italien. Med en bytestid på tre timmar var vi livrädda att det inte skulle finnas någon väntsal som var öppen så att vi skulle få spendera natten på gatan. Men lyckan infann sig när stationen var öppen och musik blandades med sömn i en kall väntsal. När nästa tåg väl hade lämnat perrongen slocknade vi direkt och i närheten av Zürich väckte Johan mig för att jag hade snarkat, tåget då relativt fullt med pendlare. Skönt.

Den härliga hemresan fortsatte sedan med en sjutimmarsetapp till Hamburg och det är halvt obegripligt hur vi lyckades få tiden att gå. Makalöst segt och det blev inte bättre i Hamburg då enbart passagerare med biljett fick gå på tåget till Köpenhamn, övriga fick hoppa in i en buss istället. Buss upp till färjan och över till Danmark där ingen förstod hur vi skulle fortsätta men när vi klev av stod ett tåg på perrongen och efter 1,5 timme anlände man till Köpenhamn där det blev löpturen över till Öresundståget direkt. Efter 25 timmar framme i Lund. Relativt trötta, oerhört nöjda och kung-kaos-resa.

Bakgrund

 

55 timmar tågresa

7 länder

5 dagar

 

Samma dags som biljetterna till Inter – Barcelona släpptes låg jag klistrad som en igel över tangentbordet och lyckades trixa fram två biljetter från Inters hemsida. I samma stund började planeringen inför resan. Flyg bokades, hotell bokades, nattåg Rom-Milano bokades och resan utökades med Romderbyt.

 

När Mr Vulkan på Island drog igång gick våra planer upp i aska. Avresan var tänkt att ske söndag den 18 april, men på fredagen kom vi fram till att vi lär ta oss ner på ett annat sätt  - tåg.

 

Trampar därför till SJ:s resebutik nere på stationen i Lund, står i kö i 45 minuter och förklarar för kisen i kassan att jag vill åka till Rom, i morgon. Han skrattar lite lätt men börjar kolla på nedresan, platser fanns så bokningen gjordes. Johan hoppade på nattåget från Stockholm och anlände till Lund 06.05 lördag morgon. Än så länge allt lugnt.

 

Nedresa

 

Lund – Köpenhamn – Hamburg – München – Rom

 

På tåget mot Köpenhamn känns det lugnt, avslappnat och bra. Väl ombord på tåget mot Hamburg känns det inte lika bra, nästan skrämmande jobbigt. Då 3x kapaciteten människor skulle in på tåget blev det snabbt fullt i gångarna vilket ledde till en härligt trång ståplats hela vägen till Puttgarden. Färjan och att samtliga ombord var tvungna att stiga av tåget blev vår räddning. 45 minuter med frisk luft, sittplats på däck och trampa runt och röra sig fritt – vilken lyx. När vi trampade på tåget igen körde vi en annan, mer glesbefolkad gång vilket gjorde att vi kunde sätta oss ner – och sova. Vaknar strax innan Hamburg, en annan kis har sovit på Johans arm, jag tydligen somnat på hans axel. Johan mindre nöjd.

 

 

Hamburg möter med solsken och matchtröjor. Här känner vi att det var dåligt planerat att inte boka in Hamburg-Mainz då det var matchstart bara två-tre timmar senare. Istället tåg till München, ett tåg som var förlängt vilket gjorde våra platsreservationer mer eller mindre värdelösa eftersom vagnnummer inte existerade. Fria säten gällde för alla utom en tysk dam i 80-årsåldern, som trampade på efter två stationer och hävdade att hon hade bokat våra platser. Vänligt försöker vi förklara att vi också har platsreservation men att det inte gäller. Den äldre tyska damen blir väldigt upprörd och öser på med snack på tyska vilket inte leder till någon lösning eftersom varken jag eller Johan besitter någon större kunskap inom det språket. En mellan-ung tysk kis kommer då fram och ska lösa problemet och börjar prata – tyska. Till slut kommer en äldre herre i 40-årsåldern fram och pratar engelska och vi förklarar läget, han förstår nog ändå inte riktigt hur det ligger till och tycker vi borde resa på oss men då Johan frågar om han har någon platsreservation svarar han nej, reser på sig och den äldre damen får ta hans plats. Eländet löst, nja – den äldre tyske herren avslutar det hela med att säga något i stil med: you need to learn how to behave. Efter detta är det extremt dåligt stämning i vagnen och alla tittar på oss med kyliga blickar. Den äldre tyska damen som sitter precis bakom oss pratar med sin granne i 30 minuter om att hon hade sin plats där vi satt. Hoppas Tyskland åker ur i gruppspelet i VM.

 

Nu låter det som att vi verkligen behöver lära oss hur man uppträder, i vanliga fall hade man rest på sig i 100 fall av 100 men här kände vi att när vi hade platsreservation just för att slippa stå i sex timmar och då nio av tio i våran vagn saknade platsreservation kände vi att då är det dom som ska låta henne sitta. Hårt sagt men rätt ska va rätt.

 

Lätt skärrade anländer vi tillslut till München och känner även här att vi har missat nåt då Bayern München lirade match dom också. Hamburgare på Burger King och sedan trampa på nattåget mot Rom. I kupén träffar vi en Roma-kis från Malmö tror jag det var, som också kört tåget ner för att kika il derby. Nästan direkt efter avgången släcker alla lamporna och det enda man kan göra är att försöka sova, vilket man lyckas göra fram till alperna då tåget brakar på med fruktansvärda inbromsningar i nerförsbackar och kämpa-ökningar för att orka upp för backar. Man glider fram och tillbaka i sängen och väntar mest på att skiten ska spåra ur, totalt livrädd. Värre än att flyga. Tur då att man somnar om efter att ha varit skraj i en halvtimme. Vaknar i underbara Italien, med lättnad i hela kroppen och solsken utanför the window. Runt 11.00 anländer vi till Rom och stazione Termini, två timmar försenade.

 

Bredvid sängen ett finare handtag för att montera ner hela sängen, till en början var det bara att fälla in benen i rädsla för att kicka till den där i sömnen.

 

Fortsättning följer..

 

 

Onsdagen blev av förklarliga skäl senarelagd och vi trampade upp runt halv nio. Då en expedition till skiduthyrningsshoppen skulle göras under förmiddagen tog jag det därför lugnt och gick upp och la mig en timme till på rummet. Daver som kände av gårdagen rätt rejält somnade om en timme även han.

 

Därefter trampade jag ner och tog snacket med en norrman som gav mig ett par nya pjäxor och det var inte vilka pjäxor som helst – det var Zlatanpjäxor!!

 

 

Jag lättare tårögd över att få vara Ibra även i skidbacken (annars korpen) och Daver tårögd över att han äntligen kunde se skillnad på mig och alla andra åkare med helsvart skidklädsel.

 

Upp i backen strax innan lunch, enbart jag och Daver som körde denna dag så vi tränade mest på transportsträckor vilket i slutet på veckan mynnade ut i en fantastisk video som kommer presenteras i ett senare inlägg. Vi hittade en favoritbacke som innebar att man först körde transportsträcka 2 km västerut för att sedan åka ner för en helt lagom brant backe i 200 meter och sedan köra transportsträcka österut i 1 km. Fantastiskt.

 

 

Annars en fantastisk dag återigen med sol och härligt väder. Några foton och en längre lunch med solning av ansiktet avnjöts.

 

Kvällen lugn med bara två öl och lite sällskapsspel, micket trevligt.

 

Middagen ja? Tyvärr tillbaks på en lägre nivå som inte ens parmesanen kunde rädda.

 

 

Betyg: J

 

***

 

Efter önskemål från Bjart kommer ytterligare en Islingby IK-anekdot. Under Dalecarlia Cup-veckan skulle jag och någon till göra ett inhopp i 85:ornas lag men vi hade lirat match själva med 86:orna strax innan så vi kom en kvart in i första halvlek. Våran tränare tänkte då göra domaren uppmärksam på att jag hörde dåligt så att det inte blev några missförstånd så han skriker till en i laget:

 

- Säg åt domarn att han hör dåligt!

Lirarn blev rätt fundersam så han frågade vad han menade och så pekade han på mig och allt löste sig.  Fantastiskt vilka minnen.

Vi trampade upp sent jag, Daver och Adis. Jag och Adis lekte sedan Arsenallirare under frukosten då vi trampade iväg med Nicklas Bendtner och Cesc Fabregas-shorts. När vi anländer till bordet så är dock alla redan klara och går därifrån. Jag, Adis och Daver åker därför själva denna dag.

 

Skidåkningen var en större katastrof då ingenting fungerade och backarna var opistade vilket ledde till fegisåkning. Brände fint i benen dessutom när vi fick jobba oss ner, micket pepp. Daver dock sliten denna dag och mina fötter börjar här spöka med finare sår på insidorna, då pjäxorna lämnade mycket i övrigt att önska eller så kanske det är mina fötter som är för känsliga. Jag tippar dock på pjäxorna. Därför kastade vi in handduken strax efter lunch.

 

Lunchen blev förmiddagens höjdpunkt då jag briljerade med mina enorma tyskakunskaper och beställde hejvilt och sedan fixade så vi fick betala med ett elegant – Bezahlen, bitte!

 

Annars relativt händelselös dag då middagen var det mest spännande – vad skulle dom bjuda på för godsaker idag?

 

 

Schnitzel mit pommes.

 

Schnitzeln smakade h-vete men pommesen var goda. Bra friterat. Fruktsalladen till efterrätt helt okej.

 

Betyg: J J

 

Kvällen blev relativt lugn med enbart några få öl. Daver berättade att han en gång hade skaffat lunarstorm men då hade råkat skapa sin användare i fel kön, så han hade snabbt lagt ner det.

 

En lättare rundvandring på stan avslutade kvällen, sen sängen.