Resereportage: Söndag

Vaknar upp lite lättare sliten. Frukosten förvånar; färska frallor som smakar bra. Dock saknas den riktiga osten. Juicen smakar ingenting, kanske är det därför den går ner.

 

Efter att ha åkt i Bad Gastein under lördagen hoppar vi på bussen mot Sportgastein denna dag. Molntäcket ligger tungt över oss under förmiddagen men på eftermiddagen spricker det upp lite lättare och några amazing pictures kan tas.

 

 

 

Efter trevlig förmiddagsåkning intas en spaghetti bolognese under lunchen. Don Vittorio satte spaghetti bolognese som standard när han beställde det tre raka dagar. Parmesanen räddade fiaskot. Österrikisk matkultur har många hål att fylla. Annars kan vi rapportera att Mr Viasat m.fl. vek ner sig när dom såg att det fanns gulaschsoppa på restaurangen. Grundtanken var att köra mackor i backen men detta sprack alltså.

 

 

Efter lunch skedde det som inte fick ske, jag vurpade. Veckans enda vurpa från min sida skedde efter att vi stannat och en skida gled all världens väg och jag tappade the balance. Inte bra. Veckans värsta vurpa stod annars Mr Viasat för, tyvärr missade jag det men enligt säkra uppgifter slängde han skidorna i vredesmod vilket spädde på det festliga ännu mera.

 

Söndagens skidåkning avslutades väldigt dramatiskt när jag och Dave tog initiativet till att åka off-pist. Då alla andra fegade ur och körde svart backe istället så drog vi iväg nerför en extrem brant där man lätt hade kunnat köra OS-finalen i puckelpist.

 

Okej, i ärlighetens namn så var det så här; vi skulle åka ner till bussen och hade ungefär tjugo minuter på oss. Det fanns två backar ner, ena svart och den andra röd. Den röda var dock inte pistad men Mr Viasat tjoade glatt att ”det är lugnt ändå”. Eftersom den svarta var så extremt tråkig då man bara åkte och plogade så blev det den röda opistade. Jag och Dave väljer den, alla andra kör svart.

 

Vi börjar åka och det känns okej, det sticker visserligen upp lite grässtrån här och där och snön har små inslag av jord men vafan, vi har ju hyrskidor så det är inte så noga. På väg ner kör vi förbi en norsk farsa och hans tioårige son som åker utan stavar. Halvvägs ner i backen börjar det bli lite krångligt, pistmaskinerna lyser med sin frånvaro. Kullar av snö, brant. Sakta åker vi neråt, ser dock ingen utväg längst ner så vi har ingen aning om var vi ska ta vägen. Tioåringen kör förbi oss. Hans farsa stannar och säger något. Jag hör ingenting, Daver förstår ingenting. Dom åker vidare. Jag knäpper skidorna och börjar gå ner, kanske inte så smart när det är en halvmeters snödjup. Daver bromsglider elegant ner. Tillslut kommer vi till en platå. Daver säger att det där med att hinna med bussen nog är kört. Men erfarna skidåkare som vi är så drar vi igång en extrem störtloppssatsning sista biten, kommer ner till parkeringen, åker förbi tioåringen och hans farsa som skrattar och nickar vänligt mot oss, vi knäpper skidorna och hoppar på bussen. Succé.

 

Därefter öl och middag. Trerätters denna dag bestod av soppa, okänd varmrätt och frukt.

 

 

Betyg: J J

 

Trots att det ser oätligt ut slank det ner.

 

Kvällens chock annars att Juniorinho sågade Skittles, topp 3 världens godaste godis. Annars avslutning med Silver bullet i tio minuter innan sängen väntade.

 


Resereportage: Lördag

Vid ankomsten styrdes liftkort och skidhyra upp direkt. Skidhyran skönast då Mr Viasat ville ha dom billigaste skidorna men lurades på ett par bättre. Smidigt gick det hur som helst även om vi länge funderade på om vi skulle köra försäkring eller inte. Skidan kunde ju trots allt gå i två delar.

 

När listorna över rumsfördelningen gjordes var varken jag, Daver eller Adis närvarande. Därför hamnade vi i samma rum vilket vi var mycket nöjda över. Till skillnad från flera andra rum fick vi tillgång till vår nyckel direkt och trampade glada upp till vårat trebäddshörnrum med lutande golv och tre skåp. Under en vecka bodde vi som prinsar mellan alptopparna.

 

Våra resekamrater Mr Viasat, Juniorinho, Don Vittorio och Haxxe hade inte lika tur med nyckeln till sitt rum vilket gjorde att dom våldgästade vårat rum med all sin packning och extrem nedstökning som följd. Givetvis väldigt påfrestande men vad gör man inte för att hålla humöret uppe hos sina resekamrater.

 

Efter ett snabbare ombyte trampade vi ner till skidshoppen och hämtade ut skidorna och drog sedan vidare upp till liften. Van med Romme Alpins ankar- och sittliftar blev chocken stor över att få åka en förbättrad version av Åres Ägget. Utsikten dessutom fantastisk.

 

Efter att ha varit borta från den internationella skidscenen i tio år knäpptes skidorna på med försiktighet. Första intrycket var att någon vallaexpert hade glömt det där med fäste. Långsamt börjar stakandet mot den första backen, röda B18. Ett par skrämmande otekniska svängar inleder veckan, sedan lossnar det lite och jag tar mig ner oskadd. Alla andra med. Adis imponerar med sjuk teknik och mjuk åkning. Don Vittorio kör fort och stabilt. Det är svårt att hitta något negativt i sådana stunder då solen lyser, backarna är grimma och utsikten fantastisk. Möjligtvis var min andedräkt inte på topp.

 

 

Lunchen körs på en restaurang med större terrass och utsikt över ett antal backar och toppar. Micket fantastiskt. På vägen hemåt skippar jag, Adis, Don Vittorio och Daver det sista åket när vi kör liften ner. Därefter hem till en välförtjänt öl och dusch.

 

 

Efter att ha fixat i ordning sig väntade möte med reseledare och sedan en middag på hotellet. Eftersom vi körde halvpension fick vi frukost och middag varje dag. Vid frukosten visste man alltid vad man fick, middagen tvärtom då man alltid fasade inför vad som skulle serveras. Vid premiären var man dock helt ovetandes om standarden. Synen på en trerätters förändrades dock efter att ha fått soppa, varmrätt och en yoghurt.

 

 

Middagen inleddes med zucchini-soppa. Zucchini är en fantastisk grönsak men tillsammans med mjöl är det ingen höjdare. Varmrätten bestod av vad man trodde var varm härlig potatisgratäng men visade sig vara kall, sur potatissallad tillsammans med fisk. Fisken dock okej. Efterrätten höjdpunkten i denna annorlunda trerätters, körsbärsyoghurt alltid varit en favorit.

 

Betyg: J

 

Efter middagen blev det frågesport med MIG och jag trampade in på en hedrande andraplats efter mr Haxxe smugit sig till segern. Kvällen avslutades med 45 minuters utgång på Silver bullet. Därefter säng och ladda inför söndagen.


Resereportage: Prolog

Jag vet inte när jag senast skrev, och då är det ganska illa. Vi skyller på extrema studier, en fantastisk resa till Österrike och en enormt tung skolvecka.

 

***

 

Tanken är nu att det ska komma ett resereportage, hur det blir strukturerat vet jag inte utan vi får improvisera fram något.

 

 

Fredag 15/1

 

12.20 på plats utanför Kårhuset för avfärd. Min handbagageväska panikpackad efter att ha vaknat 11.00. Allting dock med, även jag själv. Otroligt laddad. Blåser kallt utanför kårhuset, kallt om benen och lite kallt om överkroppen vilket oroar inför veckan. Vantarna värmer dock skönt.  Bussen försenad till 12.45. Säten mycket sköna, dessvärre går resan bara till Malmö där det blir bussbyte, säten på buss nummer två inte lika sköna. Besvikelse. Plockar fram senaste Dan Brown, identisk story med Dan Vinci koden och Änglar, tappar suget efter 200 sidor. Pluspoäng som tidsfördriv i alla fall då vi är framme vid färjan, linjen Gedser- Rostock.

 

1 timme och 45 minuter senare anländer jag för första gången i mitt liv till Tyskland. Chockerande kan tyckas men jag föredrar flyg, och Italien. Stannar på ett motorvägscafe/toalett/rastplats utanför Berlin. Känner att min bild av Tyskland har påverkats aningen av filmer då jag ser andra världskriget framför mig på en helt vanlig gammal träbänk. Inte bra. In i den varma bussen igen, glad att jag tog med mig kudde. Låter Dan Brown ligga och hoppar in i Gomorra istället, läser om ett smutsigt Neapel där maffian styr upp leveranser ute till havs och folk bor i fallfärdiga lägenheter. Låter hårt, kan vara värre än AFB. Samtidigt rullar en film på bussens dvd, efter att dvdn sagt ifrån mitt under filmen tio gånger fortsätter man ändå. Dessutom högsta ljudet på. Tur att man hör dåligt.

 

Stopp nummer två utanför Leipzig, borstar tand. Känns bra. In i den varma bussen igen, glad att jag tog med mig kudde. Fokus på sovandet. Slår på sommar i P1 med Göran Zachrisson för kanske femte gången, inte besviken den här gången heller. Fortfarande rörd över varför det tionde hålet på Carnoustie kallas för Sydamerika. Rullar sedan på med Ingvar Oldsberg men efter halva blir det avstängning och sömn. Sover en timme, vaknar. Sover en timme, vaknar. Ungefär så fortsätter det. Vaknar vid 04.00 av att vi ska tanka. Ser ut som i Bourne Identity när dom åker mellan Schweiz och Frankrike och gör uppehåll längs motorvägen. Känner att jag påverkats för mycket av film. Inte bra.

 

Sover bra mellan 05.00 och 07.00 då busschauffören tar snacket i mikrofonen om att vi strax är framme. Reseledardam trampar på. Högljudda gymnasieelever trampar av. Sen dags för oss.

 

Anländer till hotellet ungefär 07.30, för första gången i karriären i Österrike.

 

 


London, del 2

Fortsättning på London..

 

Notting Hill var en skön småstad i en storstad. Jag blev makalöst sugen på att se filmen igen.

 

Efter detta blev det återigen en tur med tunnelbanan, vi körde tredagarskort så det var lika bra att använda det maximalt. Kliver upp på ett fullsmockat Oxford street som var lagom lockande. Istället ut till Regents park och njuta av vila på parkbänk. Därefter återigen in i citystressen och Piccadilly Circus följt av Trafalgar Square och en enklare tebjudning på 10 Downing street. Hem och äta, vila fötter, dricka kaffe i loungen för att sedan ta dagens andra stadsrunda. Buckingham Palace där det lyste fint i ett enda fönster och sedan makalöst vackra Tower Bridge. En längre promenad längs Themsen ledde oss till ytterligare en ny tunnelbanestation och hemfärden påbörjades. Birra Moretti (!) inhandlades, snudd på tårögd då, och Sagan om Konungens återkomst showades på the television. Hassehoff somnade direkt. Jag och Adamovic såg klart filmen.

 

Fin bro

 

Söndagen fick en trevlig start med härlig frukost följt av natursköna Hyde Park där man kunde koppla av tillsammans med squirrels, dogs, horses och andra animals. En kis åkte inlines så oerhört bra att man blev sugen på att återuppta den egna karriären som slutade med en bruten handled.

 

Söndagens och hela resans höjdpunkt var inte Hyde Park utan Arsenal – Blackburn på Förenade Arabemiratens arena. Hoppade på tunnelbanan tidigt så anlände ut till Highbury vid 12.00, matchstart 13.30. Ett besök på the Armory först och Adamovic inhandlade en trevlig matchtröja. En annan lyckades fynda förra årets mediokra bortatröja för 10 pund och Hassehoff hittade en vacker halsduk för 7 pund. Samtliga nöjda.

 

Inne på arenan blev det en härligt god Arsenal-öl men mest sugen var man på Arsenal-hamburgaren. Annars stort att Blåvitt stod med på en skylt över utländska teams som Arsenal lirat mot i europacuperna. Den enormt sköna stolen på övre kortsidan intogs i lagom tid till att mr Thierry Henry trampade in och fick lite ovations innan matchstart och sedan trampade teamsen ut för att värma sig. Det sköna var att stolarna vi satt på var exakt likadana som bänkstolarna som lirarna sitter på. Matchstart, mycket vackert passningspel och åtta mål men inte överdrivet imponerande tryck, det tog sig visserligen lite vid målen men i överlag nja. En stor upplevelse i vilket fall men nu tar vi sikte på toppmöte alternativt Champions League.

 

 

 

 

Efter matchen Kings Cross och Harry Potter ingång för att sedanspenderanågra timmar i loungen på hotellet med fri öl, vin, tilltugg, kaffe och så vidare. Efter ett tag hämtade vi kortleken och jag blev obesegrad på neger och president. Fantastiskt. Roligaste annars när vi lirade Bluffstopp. Hassehoff inte lirat detta tidigare så i början fuskade han inget alls utan sa pass hela tiden. På slutet fuskade han varannan gång.

 

 

 

Sedan en sista kvällspromenad innan det blev sömn på hotellet för tidigt uppstigning på måndag morgonen. Flyget tre timmar försenat vilket var mindre skräll med easyJet. Vi kom hem välbehållna i alla fall och det tackar vi för.

 

London en mycket skön stad, inte Romklass men definitivt en av dom bättre man besökt i karriären.

 

På återseende säger vi till London och på återhörande säger jag till er.

Vi avslutar med att tacka Mölndals kommun.

 

 


London, del 1

Resereportage: London

 

Resa: Lund – Kastrup – London – Kastrup – Lund

Datum: 2/10 – 5/10

 

Reporter: Jaker

Medverkande: Hassehoff och Adamovic

 

Bakgrund: Planerna om en Londonresa började läggas någon gång i våras, sedan tajmades den här helgen in och allting bokades.

 

Jag borde skriva artikel om en exploateringsprocess men ett lättare resereportage känns  det nödvändigt att bidra med en sådan här dag. Det är tisdag nu och igår kom vi hem igen från en mycket härlig stad som andades härlig känsla.

 

I fredags hoppade vi på Öresundståget vid kvart i sju, nästan fem timmar innan flyget skulle gå, detta tack vare att mr Obama kände nöjessuget och ville åka till Köpenhamn och därmed stanna upp tågtrafiken över bron. Efter att ha letat efter Obama i en halvtimme utan större framgång trampade vi igenom the security control och trampade runt inne bland alla gater. Ett Nintendo Wii hittades och Mario Kart med ratt lirades under en kortare stund, här växte Wii-suget ja, och sedan kikades lite jackets inför kommande skidresor. Eftersom det var så lång tid kvar var dock det enda rätta att göra att vila. Så jag somnade och Hassehoff och Adamovic lirade kort.

 

Väl på flyget undrade man varför man hade valt easyJet när vingarna och hela flygplansbodyn skakade till vid start men allt eftersom resan fortgick, och jag somnade igen, så kändes det lugnt. Framme vid Gatwick blev det tvärstopp till passkontrollen och här blev det lite oroliga miner då vi hade lite bråttom men allt löste sig. Därefter snabbtåg till Victoria station, incheckning på hotellet och tunnelbana ut till Highbury och sen trampa till Emirates Stadium med hjälp av gps på mobil och lokalbefolkning.

 

Vår guide var skön, han pratade högt men en smula otydligt – mest beroende på accenten – och var en riktig skämtare. När Adamovic skulle lämna fram sin mobil med bokningsnumret sa han helt enkelt: No I already have one. Lysande.

 

Efter att ha känt på direktörsstolarna, funderat på att börja lira i Arsenal, blivit avundsjuk på spelarna, suttit på Nicklas Bendtners plats i omklädningsrummet, trampat ut genom spelargången, briljerat på presskonferensen och känt mig hemma på avbytarbänken så var alla nöjda med touren och vi trampade till museet istället. Även det pepp. Sen en tur förbi Highbury och dom nya lägenheterna innan hungern gjorde sig extremt påmind hos samtliga inblandade så vi bestämde oss för hotellets trevliga restaurang. Fetaostsallad till förrätt, fetaost ny innetrend, och en trevligare pasta, vitlök och gorgonzola till varmrätt gjorde magen varm. Och nöjd.

 

 

Blyg kille på stor fotbollsspelares plats.

 

Briljans på innerplan.

 

Mycket snack med media efteråt, när Jaker pratar så lyssnar dom.

 

Adamovic trivs.

 

Fredagen avslutades med trampning runt Bigga Ben (Bigga Barnes klippet med Glenn Hysén magiskt) och lite amazing night pictures som dock inte blev lika amazing när man la in dom på datorn. Dock amazing skön feeling att trampa runt.

 

Lördagen börjades med en rivstart och grande frukost. Eftersom vi är lite fina av oss bokade vi executive room vilket gjorde att vi fick tillgång till the lounge. Så istället för att sitta med resten av the people på the hotel så gick vi till the lounge och åt. Jag tror Erik blir glad när han hör detta.

 

Frukosten fin, dock saknade jag pannkakor, har man inte det i England? Sen körde vi Nordmans dag i London, vandraren. Start vid Madame Tussauds som var en besvikelse förutom den fantastiska Hannah Montana/Miley Cyrus som sju tolvåringar och jag köade till för att få ta kort på. Screamavdelningen, som påminner om spökhotellet Gasten, var fruktansvärt skrämmande och jag blev väldigt rädd. Till vår stora besvikelse fanns inte Matt Damon som vaxdocka, dock var han där i levande skepnad i form av Hassehoff.

 

Vem är av vax ? Svårt att se.

 

Efter detta blev det en snabbis upp till Baker street där Londons bästa detektiv bodde, museet sparar vi dock till nästa gång men fantastiskt pepp var det. Därifrån åkte vi vidare ytterligare en gång, nu till Notting Hill och den fruktansvärt blåa dörren.

 

Blå dörr.

 

Grejen här är att vi inte ens är halvvägs igenom lördagen och det här inlägget kommer bli megamakalöst långt så vi bryter här. Och fortsätter senare.

 

***

 

Blogg.se krånglar och då krånglar inlägget med. Bilderna blir snea fast dom är raka. Illa. Avgå.

 

***

 

Slutligen vill jag tacka Mölndals kommun

 

På återhörande.


SPA

Inläggen har under den senaste veckan inte varit särskilt stolliga, jag beklagar. Anledningen är att datorn är inne på sista versen som tidigare nämnts och därför har inläggen författats under en enorm tidspress. Suget finns att kasta ut skiten från balkongen, aldrig mer HP. Ge mig en Dell.

Johan lyssnar på Rara söta Anna i bakgrunden, fantastisk låt. Nyss körde vi dagens andra spa-besök, det börjar bli innetrend. Turkiska bastun har vuxit till en favorit, speciellt med kallbadet efteråt. Amazing för the body. Damerna i spaet är dessutom riktigt fina. Johan har fått känslor för en och kan bli kvar. En annan tänker dock dra sig mot Rom i morgon med snabbtåget.

***



Johans nya favorit.




Amazing god glass i Verona.




Fin utsikt från balkongen i Bolzano



SPA får fem plus.

***

Johan lyssnar fortfarande på Rara söta Anna. Nu börjar jag sakna min Ronny och Ragge konsert-dvd från någon folkpark i landet. Folkpark, det får mig att tänka på Filuren.

***

När vi kommer hem så ska jag redovisa all yatzy-statistik. Vi har hunnit lira en del.


Alla vägar bär till Rom. Nästan som att komma hem.
På återhörande.


Stolleresa II, dag 5-6

RIMINI. Vi hamnade på årets och livets hotell. Le rose suit hotel heter stället och utsikten över stranden är inte så illa pinkad. Igår extrem middag på svarta katten och de blev som vanligt lasagne och pizza margherita. Underbart. Lite fotboll, lite dator och lite mercato annars under dagen och kvällen innan det blev sömn.

Morgonen blev intensiv; efter att ha kört gym, dusch, frukost, dusch, pool, dusch, bastu, dusch, kallbad, dusch, turkisk bastu, dusch, kallbad, dusch så kände jag mig som en helt ny människa och gick och la mig och sov i tre timmar.

Sen ut på stan och handla innan kock Jonasson placerades i köket och lagade till en härlig middag medans jag placerade mig i sängen och kollade om vi hade några höjdpunkter på televisionen. Jodå, ikväll Uefa cupen och Air Force One. Fantastiskt.

***

I morgon Rom och derby på lördagen. Vi hoppas på en fin avslutning.

***

Laura Pausini i onsdags grande bra. Fem plus. Hon dessutom bra läcker. Johans kärleksförklaring till henne hittar vi
här.

***

Nyss kikat när några kids kickade boll här utanför, en kis körde grande finter. Rimini kan få ett fint lag 2015.


På återhörande från hemmaplan.
Forza Lazio !


Viktigt meddelande

Jag är tårögd. Vi bor på hotel of my life. När vi trampade ner till frukosten upptäcker vi till vår glädje att alla mackor är färdiga med pålägg och allt. Det var det bästa jag upplevt i frukostväg i hela min karriär.

Fem plus.

Hej hallå.



Grande Bolzano.


Förövrigt får man be om ursäkt för att bloggen har varit inaktiv i tre dagar men då detta är det första hotellet med ett välfungerande internet så kom rapporterna först idag. Grande.

På återhörande.

Stolleresa II, dag 4

BOLZANO. Dag 4. Efter en vacker tågresa genom alperna kom vi fram till halvtyska Bolzano, även kallat Bozen på Johans modersmål. Bor på ett fantastiskt hotell. Det första med internet vilket gör att bloggen lever. Har trampat runt på stan och till en mercato som vanligt, Spar denna gång faktiskt. Nu förfest på balkongen med sol, alperna i bakgrunden och strax lite vin.

Ikväll Laura Pausini.


Stolleresa II, dag 3

VERONA. Dag 3. Vaknar av rapporter om jordbävning. Hemskt. Lämnade Turin vid elvatiden och hoppade på regionaltåget till hemska Milano för byte till Verona. Ett Verona som är alldeles underbart. Årets första möte med sommaren; sol, 25 grader, blommor, buskar, extremt grönt gräs, sommar i luften, shorts och så vidare.

Efter att ha spanat på VM90-skyltarna vid Bentegodi blev det ett besök på Julias balkong. Dessvärre inget rop eller sång men det var stort. Mycket historik på platsen.

På kvällen pizza, film och Alessandro Del Pieros vatten. Sen en skön tiotimmars.

Förövrigt förbipasserades Gardalandstationen på vägen, snudd på tårögd. Kommande resmål.


Stolleresa II, dag 2

TURIN. Dag 2. Grande. Tanken var att förmiddagen skulle gå i Torinos tecken och eftermiddagen i Tjuves. Men ett lag sabbade planerna.

Inledning med Coco Pops till frukost och sedan buss ut till foten av Superga. Linbana upp, trampade runt kyrkan och stannade vi minnesmärket för Il grande Torino. Stort. Därefter lite sol, foton och utsikt över Turin.  Linbana hem, dom bromsade tyvärr alldeles för mycket för att det skulle bli roligt. Spårvagn x 2 till lo stadio, dock inte Olimpico utan Filadelfia där il grande lirade. Öppning i väggen dessutom så det blev intrång och Johan hejade på en gubbe som åt korv med bröd på läktarn.

Trampning till Olimpico efteråt och köer som var oroväckande. Tack vare en massa sketen basket i stan så blev det fullsatt. Vi i kö en timme men ändå utan biljett. Andra gången i Turin man får stå utanför. Istället trösthandla på en mercato och trampa hem till hotellet och tröstäta.

Kvällen lugn.


Stolleresa II, dag 1

TURIN. Dag 1. Hej hallå alla medborgare här i stan. Vi har lämnat Svezia bakom oss och tagit klivet över till Turin via Arlanda och Milano. SAS flyger bra. Tågresan mellan Milano och Turin var seg. Annars skönt att vara framme.

Att det blev start i just Turin har sina orsaker, efter två besök i Milano denna Serie A säsong ställer vi oss helt oförstående till hur Ibracadabra kunde lämna Turin för Milano. Milano är skit, det finns ingenting att göra och ingenstans att äta. Turin är motsatsen.

Hursomhelst, vi anlände till Turin klockan 14 och har hunnit med en hel del under dagen. Först super mercato besök på Di per di; vin, chips, ostbollar och mineralvatten införskaffades. Visst sug fanns efter 95%-ig sprit också men varken jag eller Johan har några planer på att påbörja en läkarkarriär. Efter mercaton softning på rummet och lite Arsenal på televisionen, Addebajhål gjorde två mål. Stort. I samband med 2-0 målet korkade vi upp varsin flaska vin, grande.

Efter vin, vin, vin och en espresso med Johans restaurangkompis Mauro inträffade en milstolpe i våra karriärer; Ciro Ferraras pizzeria. Fantastiskt. Snubblande ut på VINgliga ben (fyndigt) körde vi metro tillbaks till centralstationen för att sekunden senare hoppa in i en taxi med en skön lirare som gillade Umberto Tozzi och önskade oss en trevlig kväll. Umberto Tozzi var nämligen nästa milstolpe i karriärerna. Den store Umberto lirade på Teatro Colosseo i centrala Turin, på hemmaplan, framför 250 vilda fans. Två underbara låtar, lite skratt, lite sömn, lite tårar från bänkgrannarna och fem plus senare var vi återigen ute i den varma Turin-natten.

Från hotellets översta våning där vi hade vårat rum kunde vi se ut över både Superga och den stora kyrkan i mitten av Turin. Efter att ha njutit av livet blev det utgång till ett Toro-hak. Det var rött. Sen tillbaks till hotellet och sömn.


Hejsan

Okej, pepp. Utlovat bildspel från Italien kommer här nedan men först bör det nämnas att jag har otroliga journalistkunskaper, nästan så man borde starta en egen tidning. Kolla här.

***



San Siro, Milan - Viola.



Utvilade och precis intagit en fantastisk frukost innan avresa mot Rom.



Pepp på tåg bredvid äldre gubbe.



May framför Vatikanen.



Sommarfeeling i januari.



May framför klassiskt föremål.



Världens skönaste arena (förutom benutrymmet).


Bonusbild:



Trött kille i Milano.

***

Detta var ett lättare urval av Fotograf-Mays 400 bilder och mina 50 bilder.

På återhörande.






Stressresa II

Resa: Borlänge – Stockholm – Nyköping – Bergamo – Milano – Rom – Nyköping – Norrköping - Lund

Reporter: Jaker
Fotograf: Mayer

Bakgrund: I november kördes Stressresa I som hade hållplatserna Milano - Genoa - Turin - Bergamo - Milano på två dagar.

Klockan närmade sig fyra natten mellan fredag och lördag då denna resa drog igång, tåg från Borlänge till Stockholm följdes sedan snabbt upp av en flygbusstur till Nyköping och Skavsta flygplats. Humöret var på topp tidigt och många skämt drogs av då natthumorn spökade något så enormt. Skönaste var annars på flygbussen när vi närmar oss ödemarken strax innan Skavsta och vi lyckas skåda en kille i bussen som sitter och videofilmar. Fotograf-May var snabbt uppe med mobilen och förevigade detta.

Tiden på Skavsta fördrevs med kortspel och öl, mycket trevligt. Dagens andra skönaste inträffade sedan på flyget när en liten indier-kis trampade runt i mittgången i kavaj, säckiga byxor och tröja. Kisen såg ut att va tio år gammal kroppsmässigt men som Fotograf-May sa: ”Omöjligt att bestämma åldern på honom, han kan ha varit allt mellan 10-40 år”.

Landade i Bergamo som vi sedan snabbt la bakom oss för ytterligare en flygbussresa, denna mot Milano. Elva timmar efter avfärd checkade vi sedan in på hotellet, fantastiskt skönt. Att hitta en bra restaurang i Milano en lördag kl 16.00 är som att hitta en bra pizzeria i Lund – snudd på omöjligt. Därför blev det bara en mindre trattoria och en pizza som smakade okej. Domen, La scala och shoppinggatorna avverkades sedan och därefter hade man sett nästan alla sevärdheter som Milanos innerstad har att erbjuda.

Höjdpunkten under dagen kom under kvällen (finurligt skrivit) då Milan lirade boll mot Fiorentina. Den här gången slapp man köa vid biljettluckorna i 1½ timme då det bara tog 5 minuter och så var vi inne i Italiens största fotbollsarena. 30 minuter före matchstart är fötterna iskalla, vid matchstart isiskalla och efter matchen saknas känsel i fötterna då de va strax under nollan och strumporna dyblöta av slask. Matchen i sig var helt okej även om trycket från Milanklacken lyste med sin frånvaro men istället körde Violastollarna några sköna ramsor.

Vid slutsignalen avancerade vi tillbaks till hotellet och somnade som två stockar direkt. Dagen efter en underbar frukost med fint kaffe, mycket yoghurt och en hel del marmelad. Sen åkte vi för första gången i våra liv snabbtåg och det gick snabbt. Fyra timmar och så var man framme i Rom, amazing. Man känner igen luften i Rom och hittar snabbt känslan i denna underbara stad som en gång var mitt hem. Inleder med att inhandla Birra Moretti och checkar sedan in på hotellet.

Därefter drar vi ut på en guidad tur då Fotograf-May inte upplevt Rom tidigare. Vi trampar från Vatikanen och går via Castel Sant´Angelo, Piazza Navona, Spanska trappan, via del Corso, Vittorio Emanuele monumentet och Forum Romanum innan vi hittar fram till Colosseum. Därefter extremt sargad rygg av dåliga skor, metro till hotellet och laddning inför hela resans höjdpunkt; Lazio – Tjuventus.

Sedan derbyt i våras har dom hunnit få upp alla nya stolar vilket vi både kände och märkte direkt. Cirkus 20 centimeter benutrymme gjorde att vi båda hade knäna halvvägs inne på stolarna framför. Fotograf-May satt så trångt att en mycket fin italiensk dam bredvid började skratta åt honom, det va synd att han inte fixade numret åt mig. Sedan underbar stämning och tryck när la grande Lazio först trampade in på uppvärmningen till Lazio grande Lazio och sen vid matchstart till Non mollare mai. Matchen börjar så otroligt bra när Ledesma gör tidernas frisparksmål i Italien men faller sedan då Lazio slarvar bort allt och Skägg-Olle Mellberg lyckas använda huvet. Tråkigt med oavgjort men återigen underbart att va på Olimpico. Därefter mat och hem till hotellet, sömn, tidig uppstigning och en 12,5 timmes resa tillbaks till Sverige under måndagen. Fotograf-May stack till Borlänge och jag till Lund och resan var över.

Sammanfattning:
Oerhört stressig resa som man smälter först när man kommer hem. Sen lite synd att man är där vid så dåliga tidpunkter då inga restauranger har öppet. Annars alltid underbart att komma till Italien och framförallt Rom. Stadio Olimpico kan vara världens vackraste arena.

Betyg: J J J +


- Foton kommer inom kort.


Nyare inlägg